I går när jag skulle sova kunde jag höra jubel nerifrån barerna på tredje avenyn ta sig upp genom den varma kvällsluften till 16:e våningen och in igenom mitt öppna fönster. Jag tänkte att basebolllaget New York Yankees nog var på väg att vinna matchen mot Cleveland och därmed få till en femte och avgörande match i slutspelets första omgång.
När jag mina sömniga ögon såg New York Times på golvet utanför lägenhetsdörren i morse var verkligheten en annan. En bild av en deppig Alex Rodriguez var huvudbild. “Season Over: Yankees Out” läste jag under bilden och tabloiden New York Post hade krigsrubriker både på fram och baksidan (som i vanliga fall är sportens “förstasida”). Efter 12 år kommer antagligen den legendariska coachen Joe Torres att bli sparkad av den något egocentriska ägaren George Steinbrenner (minns när George Costanza i Seinfeld jobbade för Yankees).
Jag är egentligen inte så intresserad av baseboll men fascineras av dess historia.
Det är den äldsta av de stora sporterna i USA. Den har spelats sedan mitten av 1800-talet och National Leauge som startades 1876 finns fortfarande. Det är världens äldsta professionella “team sports league”. Baseboll är en stor del av USA:s allmänna medvetande och historien är ständigt närvarande. De gamla hjältarna som till exempel Babe Ruth och Joe DiMaggio nämns ständigt som referenser och jämförelse i nyhetstexter om matcher här och nu.
Jag har själv bara varit på en basebollmatch. Det var för ungefär nio år sedan. Kollegan Olof Lundh var på besök i New York och hade en biljett över. Det regnade och var bara ett par plussgrader. Yankees förlorade med 1-0 mot Anaheim. Trist som fan. Men jag har sett matcher på TV som har varit riktigt bra. Speciellt när Yankees spelar mot ärkerivalen New York Mets (mitt lag).
Någon gång vill jag göra ett reportage om baseboll.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a comment