Tankar från 39:e gatan

Jag försöker ju göra en blogg som inte bara
länkar till andra sajter men har de senaste dagarna läst tre intressanta
artiklar i New York Times som jag känner mig manad att dela med mig av.

I gårdagens Arts & Leisure-bilaga var en
artikel om punkbandet Death från Detroit som existerade i början av
sjuttiotalet. De fick aldrig något skivkontrakt (bland annat för att de vägrade
att byta namn) och har i stort sett varit bortglömda fram till nu. I artikeln
beskrivs de som den felande länken mellan Detroit-band  från det sena sextio- och tidiga sjuttiotalet som till exempel MC5 och
punkscenen i New York i mitten och slutet av sjuttiotalet. Värt att notera är
att alla medlemmar i bandet var african americans. Inte helt vanligt i
punkband. Läs artikeln här. Lyssna på deras demo (från 1974) av låten
Politicians in My Eyes här.

Igår kunde man också läsa i bilagan The City
om ett nytt fenomen bland det vackra och rika folket här i New York. Dekadenta bruncher på
lördagseftermiddagarna som mer liknar ett late night party på någon klubb. Dyr
champagne flödar och det dansas på bord och bardiskar. Det är restaurangerna
Merkato 55 och Bagatelle i trendiga Meat Packing District som är platserna för
detta. Det festas som om ingen någonsin hört ordet lågkonjuktur. Om du
beställer magnumbutljer av champagne för 2 500 dollar på Bagatelle så sänks
belysningen, DJ’n spelar ledmotivet ur Superman och en servitör lyfts till ditt
bord av sina kollegor, med en duk som mantel hållandes i champagneflaskan som
har ett slags stort tomtebloss i toppen.

Merkato 55 är ju för övrigt den svenska
stjärnkocken Marcus Samuelssons (Aquavit) senaste restaurang i New York. En afrikansk
sådan. Men i tidningen står att de snart ska byta namn och inriktning. Läs artikeln här.

Och i dagens New York Times finns en artikel
om de olika förslag som finns för hur Slussen i Stockholm ska förändras.
Skribenten tycker att USA har mycket att lära från Europa när det kommer att
till att göra något av ”failed urban policies of the past”. Läs artikeln här.

Själv gillar jag Slussen som den är. Men det
kanske bara är jag?