Kultur

I dag är sista dagen av Stockholms kulturfestival som
pågått sedan i tisdags. Jag måste dock erkänna att jag bara har
varit en slumpmässig besökare vid ett fåtal evenemang som jag råkat passera när
jag varit i city. Men kanske är det så festivalen delvis är tänkt att fungera.

På onsdagskvällen såg jag det turkiska
rockbandet Athena med den karismatiske sångaren
Gökhan Özoguz spela på den stora scenen som hade
satts upp framför Operahuset på Gustav Adolfs Torg. De spelade ska-musik och
var väldigt bra. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig men det fanns det andra
som hade. Se här och här.

Utanför Stockholms Stadsmuseum såg jag samma
kväll i förbifarten en kortare sekvens ur den klassiska sextiotalsfilmen En
kärlekshistoria som visades (i sin helhet) på en stor filmduk utomhus på museets gård. Innan det
fick jag också höra skådespelarna Bertil Norström och Margreth Weivers berätta
om hur det var att medverka i filmen som regisserades av debutanten Roy
Andersson.

Några dagar senare lyssnade jag till ett par
låtar framföras av Jacob Felländer i strilande regn på Brunkebergstorg. Ett torg som man bland annat hade inrett
med antika möbler. Han var bra och jag borde väl kanske känna till honom men gör det inte. Amerikansk-svensk singer songwriter stod det i programmet. Det var
fler människor än som syns på bilden nedan men de sökte skydd under träden där
även jag stod.

Jag var sen på väg att gå till en installationsutställning om döden på Klara kyrkogård men på väg dit så träffade jag min vän Johan av en slump på Stureplan. Så vi gick till Park Hotel på Karlavägen och drack vin på deras uteservering istället.

Den här festivalen känns mer smakfull än
Vattenfestivalen som regerade under nittiotalet. Den ockuperade ju hela
innerstan i två veckor och det huvudsakliga syftet verkade vara att kränga lakritsremmar
med olika smaker samt öl i plastmugg.

Eller är jag orättvis nu?

Kulturfestivalen var mer utspridd på olika små
torg och kändes mer integrerad i stadens vanliga puls. Som när jag en dag kom
upp ur T-Centralens tunnelbanestation och den finländska akrobatgruppen Rusty
road circus (bilden ovan) råkade ha ett litet framträdande på plattan just då.

Ett annat trevligt inslag var att de har hängt
upp många gamla svart/vita bilder på hur det såg ut på de olika platserna förr
i tiden (bilden nedan längst till höger är från Brunkebergs Torg).

För övrigt kan jag också konstatera att det går bra
ekonomiskt för vissa av de medverkande. Ser åtminstone två par röda byxor på
bilderna.

Kultur02 Kultur01 Kultur03 Kultur04

Posted in ,

4 responses to “Kultur i Stockholm”

  1. Anna Avatar
    Anna

    Håller med om att kulturfestivalen var i en helt annan liga än vattenfestivalen (vilket också lär ha varit målet med KF). Befriande att slippa det vanliga festivalkrafset i stånden och att inte bara de vanligaste festivalnamnen stod på scenerna. (Även om jag nu prickade en Lundell-spelning en kall kväll i Norrland, så inget ont om “festival-artisterna”, som alltid en proffsig live-spelning).
    Bäst var Miriam Aida, och sist bokbordet på Drottninggatan. Ett obevekligt beslut att inte under några omständigheter komma hemdragandes med fler böcker till den olästa högen, slutade med en nätt summa av fyra. Men herregud… jag slår ju inte små barn.

    Like

  2. Thomas Nilsson Avatar

    Det var av just den anledningen jag inte besökte bokbordet (som ju egentligen var en av programpunkterna som tilltalade mig mest). Försöker även undvika att gå in i bokaffärer samt hålla mig borta från amazon.com.
    Lyckas dock inte alltid…
    Hur är det med stora barn då?
    😉

    Like

  3. Anna Avatar
    Anna

    … inte när nån ser.
    🙂

    Like

Leave a comment