Tankar från 39:e gatan

På morgonen i Santiago skyndar invånarna till jobbet med buss och tunnelbana och i kvällens första timme återförenas älskande par på gator och torg. Som i vilken annan storstad som helst. Chilenare är nog som människor mest. Fast trevligare. Jag har aldrig mött så många hjälpsamma och trevliga människor som i Chile.

Ett par som vi träffade i ett snabbköp bjöd hem oss på lunch. En krögare körde oss tillbaka till hotellet efter middagen och en ung polis som vaktade presidentpalatset stod och berättade för mig om sitt jobb och sin flickvän i över en halvtimme.

Och alla jag pratade med frågade vad jag tyckte om Chile och alla blev de genuint glada, och nästan lite överraskade, när jag svarade att jag verkligen tyckte om landet och chilenarna. Kanske är det landets mörka historia som har naggat självförtroendet när det gäller omvärldens bild av landet men det är nya tider nu och jag har bara gott att säga om Chile. Och med all uppmärksamhet man har fått i media runt hela världen med de 33 instängda gruvarbetarna och det lyckliga slutet har man en bra chans att visa upp det nya Chile för världen.

I går flög jag från Chile och landade sent i Orlando, Florida. Reporter kommer i kväll så jag har haft sovmorgon och en hel dag utan jobb och utan tider att passa. Känns just nu som en väldig lyx. Men i morgon bitti kör vi igång igen och det är kul det med.