Tankar från 39:e gatan

Så är jag då på plats ute på Kennedy Space Center på den halvö som heter Cape Canaveral. På vägen hit var det tjock dimma vilket gjorde mig lite orolig men här ute skiner solen nu och de säger att det är 90% chans vädermässigt att det blir launch idag. Det är bara hoppas att alla muttrar och skruvar är åtdragna ordentligt och att de inte snålat med silvertejpen.

Känner mig lite hemma här ute på presscentret. Har ju varit här några gånger och känner igen journalister och personal. Många av dem har antagligen sett väldigt många rymdfärjeuppskjutningar och det måste kännas konstigt för dem att det närmare sig slutet. Jag pratade med en fotograf förra gången jag var här, han hade sett ungefär femtio uppskjutningar men hade aldrig varit med om någon som krånglat så mycket som STS-133 (namnet som detta mission går under).

Allt är för övrigt lite småslitet här. Ett tecken i tiden antagligen. När jag var här för Fuglesang så sa han som körde pressbussen, en ganska gammal man, att han jobbat på Kennedy Space Center sen Apolloprogrammets dagar på 60-talet. Bussen vi satt i såg ganska gammal ut och jag frågade om den också var från den tiden, busschaufören gav i från sig ett högt och mullrande, men vänligt, skratt som aldrig höll på att sluta. Men jag hade inte skämtat.

Man kan känna historiens vingslag här ute. De bästa ingenjörerna och de tuffaste stridspiloterna skapade historia tillsammans. Man kan nästa se piloterna kliva ut från sidorna ur Tom Wolfes briljanta bok om rymdprogrammet, The Right Stuff,  med snaggat hår, solglasögon och ett ”million dollar smile”. En tid då allt var möjligt i USA.

Till sommaren ska USA alltså för en överskådlig framtid sluta sända människor till rymden. Det är inte helt sant dock, man kommer att betala sin gamla ärkerival Ryssland för att få upp sina astronauter till Internationella rymdstationen. Samma ryssar man tävlade på liv och död mot rymdkapplöpningen. Lite ironiskt är det.

På bilden syns den klassiska nedräkningsklockan. Men det är inte tre timmar och 56 minuter till uppskjutningen. Det är ju flera timmar mer än så. Någon förklarade det där för mig, om att det var olika deadlines i nedräkningen. För komplicerat för att jag ska komma ihåg det.