Tankar från 39:e gatan

Jag var i Vita huset i torsdags och fotograferade den norska statsministern Jens Stoltenberg på besök hos president Barack Obama. Ett besök som har varit mycket efterlängtat i Norge. Det var Stoltenbergs första besök i ovala rummet och många har undrat varför det tog så lång tid. Hela 11 år om man räknar in hans första period som statsminister. Själv var jag i ovala rummet för tredje gången. Har tidigare fotograferat Göran Persson samt Norges tidigare statsminister Kjell Magne Bondevik med president George W Bush vid två olika tillfällen. Och även om detta var mitt sjätte besök till Vita huset så går det inte att förneka att det är en speciell känsla att befinna sig i världens maktcenter.

Men det är inte direkt ideala förhållanden att jobba under. Stressigt, trångt och dåligt ljus. Fast den här gången var det faktiskt två ljuskillar som höll varsin stor lampa för att underlätta det för alla fotografer. Någon har tänkt till för jag kan inte minnas att de var där förr och pressrummet där vi väntade (första bilden nedan) innan var visserligen lika trångt som alltid men i alla fall nyrenoverat.

När Persson och Bondevik var på besök i Vita huset så var det bara fotografering och inga reportrar kom med in i ovala rummet. De fotograferingarna varade i ungefär en halvminut och det var ganska stressigt. Minst sagt. Den här gången var det reportrar med också. Många. Och väldigt många amerikanska fotografer och TV-team. Det skulle lämnas statements från de två ledarna och det var ju samma dag som Khadaffi dödades så det fanns ju ett stort intresse av att höra vad Obama hade att säga om det (bland annat fick Norge väldigt mycket beröm för sin insats i Libyen). Fördelen med detta var att vi fick betydligt mycket mer tid i ovala rummet. Ungefär 10 minuter. Nackdelen var att det var väldigt trångt och i princip omöjligt att byta från den position man tagit efter löpningen in i rummet sida vid sida med de andra fotograferna i kamp om de bästa positionerna. Måste ha sett komiskt ut för Obama och Stoltenberg som redan satt på plats när vi kom in.

Men jag och reporter Eirik hade nästan lika bråttom ut. Ungefär en timme till absolut sista deadline gjorde att vi inte hade mycket tid att spela på. Först skulle vi och alla andra norska reportrar på plats dock få intervjua Stoltenberg på Vita Husets framsida. Sagt och gjort. Men när vi sedan ville snabbt ta oss ut från området fick vi inte det för Seceret Service. Ingen fick lämna området innan statsministern hade gjort det och han gav fortfarande intervjuer. Klockan tickade och vi försökte att inte gripas av panik.

Men allt ordnade sig till slut. Som det brukar. Fast det blev väldigt stressigt och det var inte många minuter kvar till tryckstopp när vi sände hem texten och bilderna. Och sedan den där oslagbart sköna känslan efteråt som man alltid får efter att ha stressat med en tight deadline.

Trots att Khadaffis död såklart tog mycket utrymme i tidningen så blev det ändå ett mittuppslag på besöket i Vita Huset. Det får man vara nöjd med.

Dessutom hann vi göra en video till VGTV som du kan se här.