Tankar från 39:e gatan

Ännu har en galning med vapen tagit liv, skadat människor och själv blivit dödad. Den här gången vid Empire State
Building i New York, bara några
kvarter från där jag bor.

Så länge den politiska viljan att ändra
vapenlagarna inte finns så kommer detta vansinne bara att fortsätta. Och även
fast jag skulle tro att en hel del politiker nog skulle vilja strama upp
vapenlagarna så skulle det vara politiskt självmord med tanke på den makt
vapenlobbyn har i Washington DC.

Jag är alltså tillbaka i New York efter
semestern i Sverige. En fantastisk sommar med mycket kul med familj och vänner.
Kom hem i söndags och det blev en rivstart med jobbresa redan på tisdag morgon
till Wisconsin. Kom hem igår morse och satt hela dagen och halva natten och
redigerade video och bilder. Kom i säng vid halv tre och väcktes på morgonen av
reporter Anne Stine Sæther som varit korrespondent för VG över sommaren.
Skjutning vid Empire State Building var beskedet och jag kastade på mig
kläderna och småsprang dit. Frukosten uppskjuten till i morgon.

Efter en del dividerande med New Yorks ofta
väldigt argsinta poliser lyckades jag ta mig till en plats väldigt nära själva
brottsplatsen utan att passera någon avspärrning. I hörnan av 33:e gatan och
Femte Avenyn stod jag och till höger alldeles utanför Empire State Building ett
femtiotal meter bort låg förövaren död under ett vitt tygskynke. Sen när de ska
flytta honom ser jag att han har en grå kostym på sig. Kostymbyxorna nerhasade.
Av läkare antagligen. Han har vita kalsonger och hans händer är blodiga.

Runt hörnan på 33:e gatan ligger en annan man
under ett vitt skynke. Det är en före detta kollega till mannen som som ligger
på Femte Avenyn och som sköt ihjäl honom. Gärningsmannen hade fått sparken ett
år tidigare. En hand sticker ut från under skynket. Ett liv som tog slut där
ett par timmar tidigare för att en galning hade en pistol. Och nio stycken
skadade.

Detta får mig att minnas en annan skjutning i
Empire State Building. Det var i februari 1997 och jag hade precis flyttat till
New York. Samma dag skulle de komma och installera telefon i min lägenhet
(detta var före mobiltelefonernas tid i USA som var sena med det). En man hade börjat skjuta uppe på
observation deck och dödat en 27-årig dansk rockartist samt skadat flera andra.

Aftonbladets dåvarande New York-korrespondent
Leif Åke Josefsson försökte få tag på mig den eftermiddagen men jag hade ingen
telefon eller TV ännu så jag satt ovetande i min lägenhet. På kvällen kom han och knackade på dörren (han bodde två kvarter från mig) och jag
fick i uppdrag att morgonen efter hyra en bil och åka ut till en villa i en välbeställd förort där en svensk tjej jobbade som au-pair. Hon kände dansken
och jag vill minnas att hon hade varit med under skjutningen. Hon sa först att
hon ville ställa upp på intervju men bad mig komma tillbaka lite senare när hon
jobbat klart. Då hade hon dock ångrat sig och sa nej.

Även idag var det visst strul med komunikationerna.
Min iPhone gick sönder tidigare i veckan, igår fick jag en ny och i den hade
jag inga telefonnummer lagrade. Heller ingen twitter app eller e-mail konto installerat.
Jobbig känsla under en nyhetshändelse som denna. Var tvungen att ringa via
växeln i Oslo för att få tag på Anne Stine och sedan var det strömavbrott i
VG:s lägenhet så varken TV eller Internet fungerade och hon fick ruscha över
till mig för att skriva artikeln.

Vad det här med strulande teknik har med
historien att göra vet jag inte riktigt. Men ändå konstigt att det hände vid
båda Empire State Building-skjutningarna. Med 15-års mellanrum.

..å andra sidan så strular ju tekniken ganska
ofta.

—

Bilden ovan: Han som hämtade kropparna.

Nedan:

Bild 1: Den döda gärningsmannen hämtas.

Bild 2: Kollegan som sköts till döds.