Tankar från 39:e gatan

 

Den kalla luften fyller de raka avenyerna

Skuggorna är långa och människorna härdar ut

Kylan är vacker

Den fostrar

Frostar

Vintern har varit så lång

Men det är sommar nu

Den vita snön täcker de svarta soppåsarna på trottoarerna

Precis som hon suddar ut mörkret

Som om det vore den självklaraste saken i världen

Som om det mörka inte fanns

Jag minns de tidiga tonåren

Kompisarna

Kvällarna på ungdomsgården

Biljard och innebandy

Filmkväll

Gemenskapen

Vår värld då

Den finns inte längre

Var är ni nu?

Och fotbollsträningarna

Höstmörker i förorten

Det varma gula ljuset från höghusens fönster

Vi på en grusplan

Strilande duggregn

Fotbollens dova dunsande

Kamratskapen

Den betydde allt

Var har ni landat?

Det är januari

Månaden utan nåd

Hon låter sig inte beröras av det

Skrattar

Som om vintern inte vore hård

Som om allt har en mening

Jag går på dessa raka kalla avenyer

Minns min ungdom

På en annan kontinent

I en annan värld

Jag bär minnena med ömhet

Som medaljer utdelade för en bedrift

Att leva är en bedrift

Alla borde få en medalj av guld

Det är januari nu

Månaden jag är född i

Men jag har funnit nåd

På andra sidan det stora mörka kalla havet

Har jag äntligen hittat hem

Som om det vore den självklaraste saken i världen

Som om allt har en mening