Tankar från 39:e gatan
En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York
-
Idag var det Saint Patrick’s Day igen. Känns inte som att det var så länge sedan sist men måste ju ha varit ett år. Och som vanligt arrangerades den officiella paraden med säckpipor och marching bands i en aldrig sinande ström på Femte avenyn.
Men ur ett bildmässigt perspektiv gillar jag det som händer på sidogatorna bättre. En slags inofficiell och vinglande parad bestående av människor som är glada, fulla och gröna.
-
…lyser halv över New York i natt.
-
I dag var det många som gjorde det bokstavligt i New York.
I pannan.
Som alltid på askonsdagen.
En märklig syn.
-
Det är dimma i New York i natt. Mystik. Empire State Building har försvunnit.
-
Jag älskar timmen när staden blir blå.
Just innan det blir svart.
Spelar ingen roll vilken stad.
Jag tycker om att iaktta människorna i denna magiska timme.
På motorvägsramperna ut från stan sitter de en och en i sina bilar. Skyskraporna skymtar i backspegeln. FM-rock på radion. Trafiken flyter långsamt framåt och den lokala nyhetsstationens dream team tittar leende ner på dem från en stor reklamtavla. De ses snart igen hemma i villaförortens välinredda vardagsrum efter att alla unisont kört upp sina bilar på garageuppfarterna.
På stadens trottoarer samlas de mer rastlösa. Ännu en dag avklarad. Stegen känns lite lättare. I varje gathörn står kvinnor och män som sneglar på sina armbandsur. Lite för tidiga för sin träff. Hon rättar nervöst till håret. Han bestämmer sig i sista stund för att ta av sig slipsen men ångrar sig sen.
Vid bardiskarna möts after work-gängen, väninnorna och pojkarna. Ögonkast utbyts diskret. Den som vågar hålla kvar blicken längst vinner.
Himlen är djupt mörkblå där ovanför. Skyltfönstrena kastar sitt gula ljus på de allt mörkare gatorna. Stämningen är uppsluppen. Folk överallt. På väg åt olika håll. Bort från kontoret. In i kvällen med alla sina löften. Må så vara en TV-kväll, en femstjärnig middag eller att få känna en annan människas hud mot sin egen. Löften icke desto mindre.
Jag vill alltid vara i den blå timmen.
Just innan det blir svart.
-
I går körde jag bil från Montreal till Philadelphia. Tog ungefär åtta timmar men bra vägar och bra musik gjorde att det inte kändes så långt. Är här för några dagars jobb.
Jag gillar Philadelphias skyline. Den får mig att tänka på Batmans hemstad av någon anledning. Kan det vara så att det är Philly och inte New York som är Gotham?
-
Kraftigt snöfall i Montreal i dag. Så här ser det ut när jag tittar ut från mitt hotellrum.
-
Jag är i Montreal och jobbar.
En bra sak här är att det finns gott om plats på uteserveringarna.
-
Okej, det är kanske lika bra att jag drar det här med att nästan bli arresterad.
Efter de tre timmarna sömn i Orlando och sen lite halvdåligt slumrande på planet hade man ju hoppats på ett varmt välkomnande av sin hemstad. Men när jag i går morse kliver ut ur Jet Blue’s nya och supermoderna terminal på JFK-flygplatsen så möts jag av ett monumentalt ösregn. Jag möts i och för sig också av den finska arkitekten Eero Saarinens fantastiska terminalbyggnad som han designade för flygbolaget TWA i början av sextiotalet.
Jag tar upp min iPhone och knäpper några bilder av TWA-terminalen bara därför att. Fram kommer en clown i väktaruniform och säger att det där går inte alls för sig. Det är förbjudet att fotografera. ”Are you crazy?” säger jag. Förbjudet att fotografera denna historiska byggnad? Tydligen. När jag vägrar att radera bilderna och går mot taxin hotar han med arrest. Jag överväger allvarligt att syna hans kort men trött som jag är så orkar jag inte chansa på att bli kvar x antal timmar på flygplatsen. Jag raderar de två bilderna samtidigt som jag e-mejlar en av dem till mig själv. Bara därför att. Väktaren lommar iväg och jag tänker ”lycka till med att hindra folk från att ta bilder av denna ikoniska och kulturminnesmärkta byggnad”. Terrornojan har för längesedan gått för långt i det här landet. Trist.
New Yorks mottagande fortsätter att svikta. Morgonrusningen in mot Manhattan flyter väldigt trögt men väl hemma är allt förlåtet. Det är så det fungerar med den här staden. Hon blir ständigt förlåten. De bra sidorna överväger. Mycket.
Det talades länge om att Jet Blue skulle göra TWA-terminalen till en del av sin nya terminal men nu verkar det som att det ska bli ett hotell av den. Om så blir fallet tänker jag nog ta en natt där. Och då kommer jag att ta många bilder ut från hotellrummets fönster. Bara därför att.
—
Den förbjudna bilden jag tog i går ser ni nedan. Bilden ovan tog jag vid ett tidigare tillfälle utan att någon la sig i mitt fotograferande.
Tankar från 39:e gatan 