• IMG_0233

    Jag sitter klistrad framför CNN och kan inte sluta titta. Det är något ofattbart vackert över hur Egyptens befolkning står upp mot årtionden av förtryck och förnedring. Visst kommer det att vara väldigt många problem på vägen mot en demokrati och mycket kan gå snett. Men det här är ett första steg och för att parafrasera John F Kennedy: I dag är vi alla egyptier.

    Jag tycker att en av de absolut bästa ”experterna” på Egypten som CNN har haft i studion varje dag de senaste veckorna är professorn Fouad Ajami, som syns på TV-skärmen ovan. Om de i USA, där han själv bor, som tror att Egypten kan bli ett nytt Iran sa han idag:

    ”It’s a real moral embarrassment in this country that many are second guessing the Egyptians. Will they create decent politics? Will they fall into a theocracy? Will they break peace with Israel? Will the squander the new freedom and the kind of new order they have gained?

    We must trust people with their own history. This is really the lesson of Tahrir Square. We must leave it to them. Every time we wrote them off, they surprised us. Every time Mubarak thought he scared them, they came back in larger numbers. We must trust the willingness of the Egyptians and the ability of the Egyptians to keep their own world intact and to spawn a new and decent country for themselves and their children.”

    Förhoppningsvis har han rätt. 

    Expressen på plats i Egypten:

    Mats Larssons text.

    Martin von Kroghs bilder.

  • http://i.cdn.turner.com/cnn/.element/apps/cvp/3.0/swf/cnn_416x234_embed.swf?context=embed&videoId=world/2011/02/09/wael.ghonim.interview.cnn
     

    Jag har följt händelserna i Egypten noggrant de senaste veckorna. Det är något väldigt vackert och kraftfullt över vad som händer. Efter år av förtryck står folket upp mot förtryckarna. Och de är beredda att betala det ultimata priset. Den unga Google-chefen Wael Ghonim greps den 28 januari och satt arresterad i tio dagar. Han säger i en mycket stark och informativ intervju från i går på CNN: "I'm willing to die. I have a lot to lose in this life. (–) I have the best wife. I love my kids. But I'm willing to lose all that for my dream to happen". Se videon ovan. Det är värt fem minuter av din tid.

    Och här är en väldigt bra artikel i dagens New York Times om hur demonstrationerna organiserades.

    I kväll avgick inte president Mubarak som de flesta, inklusive USA:s regering, hade trott. Hoppas att det inte urartar i natt. Har en del vänner som är i Egypten för att rapportera om vad som händer (önskar jag vore där med er). Tänker på er. Var försiktiga. Det är ett viktigt jobb ni gör!

  • Pol2c

    Nej, det är inte en iPhone-bild utan det är mellanformat och polaroid.

    Men i sanningens namn så är det ungefär tio år sedan jag tog den.

  • IMG_4254

    I går var jag tillbaka i USA:s svar på Paris, New Jersey, för ett jobb och vad annat kan jag säga än att i bland ser man inte dinern för alla träd…

    Här några bilder jag tog i all hast:

    IMG_4267 IMG_4496 IMG_4705 IMG_4764

  • Empire4

    Den 5 februari 1997 flyttade jag till New York. Det är i dag alltså exakt fjorton år sedan.

    Det var en kylig onsdagsmorgon när min morfar Kåge körde mig till Arlanda. En vecka tidigare hade jag fyllt 30 år och nu checkade jag alltså in för SAS-flighten till Newark med avgång 10:40. Och trots att det inte var lika definitivt som när ”utvandrarna” lämnade landet med skepp för över hundra år sedan så hade vi nog båda en liten tår i ögonvrån. Även om vi inte visste så anade vi nog båda att jag checkade in till ett nytt liv. Längre bort från nära och kära.

    Jag hade frilansat som fotograf i Stockholm i tolv år och ville testa något nytt. New York hade länge varit en dröm. Planen var att stanna två till fyra år om jag hade tillräckligt med uppdrag. Om inte så skulle jag flytta hem efter ett år. Jag hade inga konkreta löften om jobb men hade ju mitt kontaktnät och hoppades att det skulle gå bra.

    Jag minns de första veckorna i New York. Jag gick på gatorna i min tjocka täckjacka och tyckte det kändes helt surrealistiskt att jag bodde här.

    Det sista jobbet jag gjorde i Sverige var att fotografera en filmregissör för Expressen den 30 januari ser jag nu i min gamla almanacka. Tyvärr har jag inte skrivit vem det var. Den 6 februari gjorde jag mitt första jobb i USA då jag fotograferade Cardigans som hade konsert på en klubb i New York. Jag tror att det var för Sydsvenskan.

    Första halvåret i New York hade jag bra med jobb. Gjorde några uppdrag med Aftonbladets mångårige New York-korrespondent Leif Åke Josefsson men framförallt jobbade jag för Expressen och norska Verdens Gang. Båda hade fasta frilansfotografer här men de var ofta upptagna med annat. Expressens New York-fotograf Stefan Hyttfors reste runt och fotograferade ishockey med tidningens Los Angeles-korrespondent Gunnar Nordström. Tidningens New York-korrespondent Staffan Thorsell hade precis blivit hemkallad för att bli chefredaktör. Mats Larsson blev med kort varsel skickad till New York för att täcka upp under våren och vi jobbade väldigt mycket ihop. Och med VGs dåvarande korrespondent Alf Bjarne Johnsen var jag bland annat på Kuba.

    I augusti åkte jag hem till Sverige på semester och jag minns att det kändes som att jag hade varit borta jättelänge. Nuförtiden går ett halvår mycket fortare. Hur kommer det sig?

    Tillbaka i New York hösten 1997 blev det dock mycket färre jobb för både Expressen och VG så jag hade i princip bestämt mig för att flytta hem efter ett år. Men i december ringde Hyttfors och sa att han skulle flytta hem till Stockholm till sommaren. Så jag stannade och blev sommaren 1998 Expressens fasta frilans här. Lagom till att Mats Larsson kom tillbaka för en fast korrespondenttjänst över de nästa tre åren (Mats är ju nu för övrigt tillbaka i New York som korrespondent). Det var tre väldigt bra år. Sedan kom Håkan Matsson som nästa korrespondent och vi fick ju en rivstart med terrorattackerna den 11 september som vi jobbade med i två veckor i sträck. Men Expressen gick ju under den perioden igenom en tuff period och resbudgeten för New York-kontoret blev snabbt mycket mindre och därmed minskade antalet jobb för mig ganska kraftigt.

    Så hösten 2001 började jag så smått tänka på om det skulle fungera att vara kvar i New York. Då fick jag ett telefonsamtal om att VGs New York-fotograf Thomas Andreassen skulle flytta hem till Norge om ett par månader och att de sökte en fast frilans här. Jag sökte jobbet och i konkurrens med många duktiga fotografer i Norge så fick jag faktiskt jobbet. Så sedan februari 2002 jobbar jag för Verdens Gang.

    Fjorton år senare är jag alltså fortfarande kvar i New York. Om någon skulle ha sagt det till mig innan jag flyttade hit hade jag aldrig trott på det. Men med de där telefonsamtalen som kom i precis rätt tid så känns det ju nästan som att det var förutbestämt.

    Och jag är glad att jag vågade ta steget att gå ombord på det där SAS-planet en onsdagsmorgon i februari 1997.

  • IMG_4168b

    IMG_4123

    I går var det isregn här i New York.

    En dag man inte borde gå ut. Eller så är det kanske just det man borde.

    När jag precis flyttat hit gick jag till en biograf på Tredje Avenyn och såg en film som hette The Ice Storm. En väldigt bra film som utspelar sig under ett isregn i New York och Connecticut på sjuttiotalet. Den handlar om ungdomar som försöker hitta sin identitet här i världen och om deras föräldrar som också försöker att göra det. Hon jag såg filmen med somnade efter en kvart.

    När jag promenerade genom isregnet i går så sa min vän att The Ice Storm är hans frus favoritfilm.

    I dag skriver New York Times om isregnet och om att det föll stora isflak från byggnader på Manhattan. En fransman som reportern citerar jämför det med slutscenen i filmen Magnolia då grodor faller från himlen. Magnolia är en av mina favoritfilmer. I den regnar det också mycket.

    I dag skiner solen och det är två minusgrader.

  • Nyc_ski09

    Snön kom och VGs New York-korrespondent Anders Giæver spände såklart på sig skidorna och gav sig ut på tur. Först över Brooklyn Bridge sedan tunnelbanan till midtown och därifrån vidare på skidorna upp till Central Park. Jag sprang efter med kameran och hann till och med filma lite. Se videon på VGNett här. Det hela avslutades med en after ski-drink på 51:a gatan.

    Nyc_ski01 Nyc_ski06 Nyc_ski08 Nyc_ski13

  • IMG_3070

    IMG_3165

    Snön försvinner ganska snabbt på gator och trottoarer i New York men i Central Park stannar den kvar längre. Här är några bilder jag tog där häromdagen.

  • IMG_2471

    IMG_2543

    Taxibilarna med sina blankslitna däck slirar vilt på Lexington Avenue. Cykelbuden huttrar luttrat där de far mot trafiken med sina matpåsar på styret. En uteliggare kämpar med sin kundvagn full av tillhörigheter som gång på gång välter i snön och vaktmästarna för en ojämn kamp mot vintern med sina små snöskyfflar.

    Med andra ord så är allt som vanligt under ett snöfall i New York.

    De här bilderna tog jag för två timmar sedan, strax innan midnatt på onsdagskvällen. Dagen började med kraftigt snöfall som på eftermiddagen övergick i regn. Uppehåll sedan till sent på kvällen då snön vräkte ner och alldeles nyss började det åska.

    Vädermannen är glad.