En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York
Decembers första dag bjöd på ett riktigt regnoväder här i New York. Flygplatser stängde och tåg stod strömlösa. Tur att jag inte skulle ut och resa idag. Den här veckan är jag hemma och jobbar med bilder i datorn. Många reportage som måste färdigställas. Det tar tid.
I morgon ska det bli sol.
New Mexico
Colorado
Kansas
Oklahoma
—
Jag kom i kväll tillbaka till New York efter fem dagar i väst. 1764 kilometer och fyra delstater avverkades i hyrbilen tillsammans med reporter Tore Johansen som flugit in från Oslo.
Blå himmel som ni ser. Men kallt.
Skriver mer om jobbet när det har publicerats.
Lite mer från Haiti:
Jocelyn sköljer sitt ansikte med vatten från Artibonite-floden. Strax innan har hon diskat tallrikar där. En bit därifrån tvättar sig en naken man i samma vatten. Det är i denna flod som koleraepidemin startade i mitten av oktober.
Vattenkvalitén är ett problem på många platser i Haiti.
En kanal i centrala Port-au-Prince är så full av skräp att den mer ser ut som en soptipp. När jag fotograferar den är stanken nästan outhärdlig. I vattnet ser jag en död gris flyta förbi och lite längre bort ligger en död katt i vattnet.
I dag är det Thanksgiving. Årets största helg här i USA. Bilderna tog jag förra året på den traditionella Thanksgivingparaden i New York. Sedan gick alla hem och åt kalkon.
I går reste jag till Santa Fe i New Mexico för jobb. Och från det jag kom från Haiti var det fullt upp med jobb i New York. Bland annat så var det Broadwaypremiär för den norska pjäsen Elling. (Har du inte sett den Oscarsnominerade filmen med samma namn, gör det! Väldigt bra.) Så därför lite låg aktivitet här på bloggen. Bättring lovas.
Jag är hemma i New York efter sex dagar i Haiti. Ett besök i det landet ger onekligen perspektiv på tillvaron. Ens egna små futtiga problem ter sig tämligen patetiska i jämförelse med vad haitierna måste genomleva.
Det är första gången jag var tillbaka sedan jag var där direkt efter jordbävningen och som jag skrev i förra inlägget, inte mycket har hänt. Nära en och en halv miljon människor bor fortfarande i något av alla de tältläger som finns i Port-au-Prince. Bara tre procent av alla förstörda hus är bortrensade. Överallt står de kollapsade byggnaderna kvar och av allt det bistånd som lovades från världens alla länder direkt efter jordbävningen har bara fem procent hittills betalats ut till Haiti. Och som om inte allt detta var nog så har landet nu alltså drabbats av en koleraepidemi. 16 000 människor är smittade och minst 1100 döda hittills. Siffror som antagligen kommer att stiga snabbt för varje dag som går.
På en trottoar i Port-au-Prince, alldeles vid sjukhuset, ligger en kvinna utslagen av kolera. Folk går förbi utan att göra något. Rädda för smittan antagligen. En gammal sliten likbil kör in på sjukhuset samtidigt som en ung kvinna leds in till kolerakliniken av en kille. Hon är så svag att hon knappt kan gå.
Vår chaufför/fixare/tolk kör oss sedan upp till staden Saint Marc som ligger i det område där epidemin startade, ungefär tio mil norr om Port-au-Prince. Resan tar fem timmar för oss och då var det inte bara de dåliga vägarnas fel. En smärre krock med en annan bil och fyra stopp på grund av mekaniska problem efteråt gjorde att resan tar mycket längre tid än den borde ha gjort. Som tur är så finns det bilmekaniker i varenda litet skjul längs med vägarna som kan fixa skeva styrstångar och läckande kylare på en kvart eller så.
Väl framme i Sant Marc besöker vi det lokala sjukhuset som är överfullt av kolerapatienter. Provisoriska ”sjukhussalar” av modell presenning får komplettera de befintliga. Samtliga är överfulla och på gården jobbar ett tiotal snickrare med att göra flera ”kolerasängar” som har det där karaktäristiska stora hålet i mitten. Vi blir visade runt av en sjuksköterska från Läkare utan gränser. Salarna är överfulla av patienter. Barn och vuxna. Alla mycket sjuka. Hinkar töms. Golv svabbas. Hela tiden. Stanken är dock svårt att göra något åt.
Kolera är ju egentligen inte så svår att förebygga eller behandla. Rent dricksvatten och normal hygien vid matlagning förebygger. Och vätska med näring i en eller annan form botar om man får läkarvård i tid. Självklarheter i många länder men tyvärr inte i Haiti.
När vi lämnar sjukhuset möter vi en familj som bär in pappan sittandes på en stol. Han är för svag för att kunna gå. Det skulle kunna vara en passande metafor för landet Haiti. Men vem bär stolen i så fall?
—-
Rättelse: Tio procent av de utlovade pengarna har betalts ut till Haiti.
Är i Haiti sedan slutet av förra veckan. Inte mycket har hänt sedan jordbävningen.
Återkommer.
…som jag ofta skriver, men också ganska ofta gör. Förr eller senare. Eller?
Sen står du där med vått ansikte och undrar vart den tog vägen.
En av de där såpbubblorna i Central Park.
Efter att ha varit på resa i två veckor så kom jag tillbaka till New York sent i går kväll. Verkar som att det blir en vecka här innan nästa resa. Senaste månaderna har jag bara haft sporadiska stopp i New York på två tre dagar högst. Ska bli skönt att var hemma ett tag.
Fast hela helgen går i och för sig till att redigera bilderna från Florida. Återkommer till det jobbet när det är publicerat. I dag publiceras för övrigt reporter Jon Magnus och mitt reportage från Chile i VG Helg. Vi har träffat och intervjuat några av de räddade gruvarbetarna. Så om du befinner dig i Norge eller på Stockholms centralstation: Köp VG!
Skriver mer om det snart.
Bilden ovan är från Florida. Det hade inte regnat på en månad där vi var. Vilket ju syns på palmerna. Fast vi fick faktiskt en dag med regn så nu är nog palmerna lite gladare.
Idag tisdag är det kongressval i USA. Men också många lokala val. Här i Florida ser jag massvis med valplakat för kandidater och positioner jag aldrig har hört talats om.
Må bäste kvinna eller man vinna!
Tankar från 39:e gatan 