Vi har dragspelsmusik även i New York.
Tankar från 39:e gatan
En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York
-
Vi var i Newark, New Jersey i förra veckan och
gjorde ett jobb. Kan inte låta bli att gilla Jersey i all sin kantstötta
skönhet. Minuter från Manhattan men samtidigt ljusår. Det känns alltid som att köra
rakt in i introt till TV-serien Sopranos eller som att man är med i en video av
Bruce Springsteen.Bilderna här tog jag från bilens passagerarsäte.
Som vanligt. -
President Barack Obama tar av sig kavajen och
rullar upp skjortärmarna. Han står på en tillfälligt uppgygd scen bakom en
talarstol i en gymnastikhall i en förstad till Philadelphia. Han är där för att
tala om sin sjukvårdsreform som han nu har inlett ännu en offensiv för att
försöka få den från papper till verklighet via de båda kamrarna i senaten (som
i dagsläget har röstat igenom två olika versioner). Obama är tillbaka i gammal
god kampanjform (det känns som att jag är tillbaka till valbevakningen för två år
sedan) och håller ett passionerat tal om reformen som bland annat skulle innebära
att de 30 miljoner amerikaner som inte har någon sjukförsäkring skulle få det.Men motståndet är högljutt och passionerat
bland de som inte tycker att staten ska blanda sig i människors sjukvård.
Socialism är ett ord som använts ofta av motståndarna i den löst sammansatta
protestorganisationen Tea Party. Det är en rörelse som startade i början av
2009, alldeles efter Obama hade blivit president, och vars mål verkar vara att minimera
skatter samt statens inflytande i medborgarnas liv. Namnet refererar till
Boston Tea Party som var ett slags ”skatteuppror” i Boston år 1773.Ett fyrtiotal av dem stod och protesterade
utanför universitet där Obama talade idag. På skyltarna kunde man bland annat
läsa saker som ”No socialized medicine”, ”Free health care is not free” och ” Where’s the birth certificate
Barry?” (en referens till det falska rykte om att Obama inte skulle vara född i
USA och därmed inte tillåten att bli president). En lustigkurre hade till och
med hängt tepåsar i sin basebollkeps. Kul!Paradoxen är ju att amerikaner ofta är ganska
generösa när det gäller att hjälpa de som har det svårt. Men då är det ofta via frivilliga hjälporganisationer och inte staten som hjälper med skattepengarna. Av någon
anledning tycker många i USA att det sistnämnda inte är bra. För oss
som kommer från andra välutvecklade industriländer så kan det ju verka lite
märkligt att ”världens rikaste land” inte kan ge sjukvård till alla sina
medborgare. Det är också svårt att inte se det hela som en moralisk fråga tycker jag.Inne i gymnastiksalen försöker en häcklare,
som är emot sjukvårdsreformen, att avbryta presidentens tal ett par gånger. Han överröstas dock av de 1 800 åskadarna som jublar högt och entusiastikst när Obama avslutar med dessa ord:“It’s
right for the United States of America. And if you share that belief, I want
you to stand with me and fight with me. And I ask you to help us get us
over the finish line these next few weeks. The need is great. The
opportunity is here. Let’s seize reform. It’s within our grasp."—
-
I tisdags var jag och Anders i Camden, New
Jersey och gjorde ett reportage om en tältstad med hemlösa. Dessa tältstäder börjar dyka
upp här och var i USA i takt med att ekonomin blivit sämre. Camden är en liten
stad som ligger precis intill Philadelphia (fast på andra sidan statsgränsen
från Pennsylvania då). Där, alldeles bakom polisstationen, vid en
motorvägsavfart bor ett trettiotal hemlösa i tält.Vi kommer dit mitt på dagen och går fram till
en grupp män som står vid ett av tälten. De är vänliga men säger att de inte
kan prata med oss innan vi fått ett okej från tältstadens borgmästare, Lorenzo
Banks (första bilden nedan), men att han är inte där just nu. Vi får reda på att han är i en
närliggande kyrka där de serverar mat till hemlösa. Vi går dit och hittar
Lorenzo där. Han är en veteran från Vietnamkriget och den som först slog upp
sitt tält på platsen där Tent City nu ligger. Han säger att det är inga problem
för oss att ta bilder i tältstaden och att han följer med oss dit så snart han
ätit klart. Väl tillbaka i tältstaden visar han oss runt och presenterar han oss
för deras presstalesman, James Boggs (fjärde bilden nedan), som också bor där (bara i ett land som
USA har till och med de hemlösa en presstalesman!).Reglerna för de som bor i tältstaden är ganska
strikta och de sitter uppspikade på ett träd. 16 stycken punkter finns där,
bland annat: Inga gräl, inte låna pengar av varandra, tälten inspekteras varje lördag klockan 16:00 och max två
gäster åt gången. Trots, eller kanske tack vare, de strikta reglerna vill många
hemlösa bo där. Hela 245 stycken står i kö för att få flytta in Tent City men
Lorenzo vill inte att det ska bli för stort.Tältlägret är halvt om halvt sanktionerat av de lokala
myndigheterna. En gång i veckan kommer sopbilen och hämtar avfall och när vi är
där så lämnar lokala brandmän mat till dem.En tidsbild av USA i mars 2010.
—
Jag vill också passa på att gratulera pristagarna
i Årets Bild som gick av stapeln i Örebro i fredags. Kolla in vinnarbilderna
här. Där kan ni bland annat se Årets Bild, en fantastisk bild av president Obama
och de europeiska statscheferna under klimatmötet i Köpenhamn, som togs av
Henrik Montgomery. Ni kan också se de vackra och poetiska bilderna tagna av årets
pressfotograf Pieter Ten Hoopen samt många andra bra bilder av övriga
pristagare.—
-
-
-
Ofta när jag bloggar från resor brukar jag
inte skriva om vilka jobb vi gör. Vill ogärna göra det innan det publiceras.
Speciellt om det är reportage till helgmagasinen som kanske kommer först flera
veckor senare. Kanske borde jag skriva om det när det har blivit publicerat?
Har varit lite dålig på det.Jag var ju i Florida nyligen och här följer en
liten redovisning av de tre jobb Anders och jag gjorde på den resan.Först reste vi till Daytona Beach där Alaskas
före detta guvernör Sarah Palin skulle signera sin nya bok. Hon var ju
republikanernas vice presidentkandidat i förra valet och nu en superstjärna för
partiets högerfalang. Närmare tusen personer stod i en lång kö utanför
bokaffären för att få sina böcker signerade och kanske ett ord eller två med
henne. Det var mer än vi i media fick. Bilder fick vi visserligen ta men som
brukligt så svarade Palin inte på några frågor. Hon har ju en förmåga att säga
fel saker som lätt blir negativa rubriker. Nu pratas det mycket om att Sarah
Palin kanske kommer att försöka bli Republikanernas kandidat i nästa presidentval. Det hade varit kul!Sedan hälsade vi på den norska skådespelerskan
Liv Ullmann i Key Largo. Hon delar sitt boende mellan huset där och Oslo samt
New York. Jag har träffat henne flera gånger och hon är väldigt trevlig och
tillmötesgående. Det är fascinerande att höra hennes historier. Som den om när
hon var på restaurang i New York med Ingmar Bergman och Woody Allen. De två
regissörerna satt helt tysta och tittade på varandra under hela middagen. Men efteråt
skall båda två på varsitt håll ha förnekat detta och sagt att de pratade hela
tiden och hade jättetrevligt.Eller historien om när hon på 70-talet
träffade en trevlig man på ett party som var musiker. Han hette Gene Simmons
och spelade i rockbandet Kiss. Liv, som inte kände till gruppen, dejtade honom
några gånger och blev sedan inbjuden till en konsert. ”Det var ju helt
fruktansvärd musik. Efter det slutade jag att gå ut med honom” sa hon till oss
där vi satt på uteplatsen vid hennes hus. En mycket fascinerande kvinna minst sagt.I höstas har hon regisserat den välkända
pjäsen ”A Streetcar Named Desire” med Cate Blanchett i huvudrollen. Den har
spelats i Sydney, Washington DC samt New York och uppsättningen har hyllats av
recensenter och publik. Den kända skräckförfattaren Stephen King och
låtskrivaren och rockmusikern John Mellencamp (en av mina absoluta favoriter)
såg båda pjäsen och var helt hänförda. Så pass att de i slutet av januari
ringde upp Ullmann och frågade om hon ville regissera den musikal som de
gemensamt jobbar på just nu. Hon sa dock först nej på grund av tidsbrist
men då sköt de upp projektet ett år för att de så gärna ville ha med henne.
Stort! Och denna nyhet berättar hon för oss så vi får ett litet
scoop.Floridavistelsen blev förlängd då det
annonserades att Tiger Woods på fredagen skulle uttala sig för första gången
sedan han krockade med ett träd på sin garageuppfart i november förra året. Det skulle ske på en golfklubb i
Ponte Vedra i norra Florida. Men i själva rummet där han höll sitt anförande fick
bara tre reportrar vara närvarande, utan att få ställa några frågor, samt ett
par fotografer. Vi övriga trehundra journalister satt i ett stort ballroom på
ett närliggande hotell och såg spektaklet på TV-apparater. Sedan intervjuade vi och fotograferade varandra. Smått bisarrt. -
Snö i New York
Snö i Stockholm
Snö överallt
Ni vill vår
Jag vet
Men det går inte att förneka magin
I ett
stilla snöfallDet fula täcks över av vitt
Ljuden dämpas
Det faller, faller, faller…
Mot oss
Från himlen
Ner, ner
Mer, mer
Får mig att minnas
Radhusområdets pulkbacke
Mörk eftermiddag
I mitten av sjuttiotalet
Nariga kinder
Små snöklumpar fastnar i lovikkavantarna
…och snön som faller
Från den svarta himlen
Över oss
Min bror och jag
Där och då
Inget annat finns
Ett åk till innan middagen
Ett till
Innan fiskpinnar och potatismos
Ett åk till
Innan magin försvinner
Innan vi blir vuxna
Ett sista åk
Innan natten kommer
Men kanske, kanske…
…faller snön lika vackert i morgon
-
OS pågår ju för fullt och jag följer det så
gott det går på NBC, den amerikanska TV-kanalen som har köpt de dyra
sändningsrättigheterna. Som vanligt under OS kör de på i gammal god Nord
Korea-stil. Man mörkar dagpassens resultat i vissa sporter för att kunna sända
dem i lagom korta inslag under bästa sändningstid på kvällen (New York Times skriver om det här). Det blir smått
komiskt när TV-reportrar i början av kvällen står och säger ”…och i kväll ska
Bode Miller försöka ta medalj i Super G”, när tävlingen redan är avklarad och resultaten
bara är ett musklick iväg. Dessutom får man bara se en handfull av åkarna: amerikanerna, de från andra länder som tar medalj samt de som kraschar
spektakulärt (så ja, hela USA har sett Partik Järbyns krasch).På deras ”lillesysterkanal” MSNBC går det dock i alla fall att se hockeyn live (på CNBC sänds curling hela dagarna). Och
vilka hockeymatcher det har varit. Kanada – USA var helt sjukt bra. Väckte med besked
mitt insomnade hockeyintresse igen.Det pratas om att Finland gjorde en läggmatch
mot Sverige men kan någon förklara för mig varför Tjeckien skulle vara så
mycket bättre att möta än Slovakien i kvartsfinalen? Och att USA skulle vara lättare i
en eventuell semifinal än Kanada eller Ryssland tror jag inte en sekund på.
Vinn alla matcher så vinner man guld. Det är den enkla sanningen.Herregud vilken bra match Norge gjorde mot
Slovakien i natt. De kan lämna Vancouver med huvudet högt. Men hade varit kul att se
dom mot Sverige i kvarten och tänk om….Marcus Hellner tog sveriges första OS-guld för
herrar i längdåkning sedan Gunde Svans guld på femmilen i Calgary 1988 (om man
inte räknar de nyligen uppfunna sprintdistanserna). Frågan
som infinner sig är: vet Gunde om att OS pågår? Eller har han kanske ”mest
kollat vädret på TV de senaste veckorna”?På tal om nyligen uppfunna OS-grenar:
Skidcross?
Ser kul ut…men jag vet inte…
Vad kommer härnäst? Snowracer? Snöbollskrig?
Bara fantasin sätter gränserna.
Jag har sett att en del svenska bloggande
fotografer och reportrar har noterat att det finns några riktigt slummiga
kvarter i centrala Vancouver. Jag var där hösten 2007 bland fallfärdiga hus och hemlösa
sprutnarkomaner och gjorde tillsammans med reporter Kim Riseth ett reportage om att myndigheterna då hade som mål
att rensa upp (läs: flytta dem någon annanstans) dessa kvarter innan OS. Det
verkar som att de inte har lyckats.Aftonbladets Per Bjurman skriver från Vancouver i sin hockeyblogg:
“Misären i området man
passerar på väg ut till träningshallen – East Hastings – är den mest
chockerande jag stött på i Nordamerika. Hemlösa, narkomaner, alkoholister
och/eller psykiskt sjuka ligger för fan i drivor på de slummiga trottoarerna.”Jag håller med honom. Det enda jag sett i
Nordamerika som möjligen är på samma nivå är Skid Row i downtown Los Angeles.Bilderna här är tagna i Vancouver i september
2007. Då upskattades antalet hemlösa där till 3 000 stycken. -
Jag kom hem från Florida i helgen. Lite sliten
då jag mer eller mindre har varit på resa hela tiden (med några få dagars
mellanlandning i New York mellan resorna) sedan början av januari då jag kom
tillbaka från jullovet i Sverige.Tanken var att göra absolut ingenting de
senaste dagarna. Har såklart inte lyckats hundra procent men lite bättre än
vanligt.Regn här i dag och några dagar till om man ska
tro vädermännen (…och det ska man väl?).Snökaos i Sverige har jag hört. Håll ut! Sommaren
kommer snart…Bilden är tagen idag (tisdag) i korsningen
42nd Street och Lexington Avenue.









































