Ett årtionde är slut och det sammanfattas nu flitigt i spalterna. ”The Decade From Hell” som Time kallade det på sin
förstasida häromveckan. Jag borde väl skriva om vad jag varit med om i mitt
yrkesliv under detta årtionde. För visst har jag varit med om några av de
händelser som kommer att definiera 00-talet. Men mycket av det har jag ju redan
skrivit om här tidigare. Så kanske borde jag skriva om vad som hänt i mitt
privatliv, men eftersom jag vill att min blogg ska vara personlig men inte
privat så avstår jag ifrån det.
Så istället blir det på detta årtiondes sista dag ett blogginlägg om Ulf
Lundells musikaliska 00-tal. En man vars skapande jag
föjlt sedan 1982 och vars texter ständigt resonerar till olika situationer i
livet. Jag tycker inte att det finns någon artist i Sverige som ens är i
närheten av honom som textförfattare. Både vad det gäller att skildra
relationer, vår samtid samt livet i stort.
Och jag menar alltså att Lundells 00-tal är
underskattat. Det känns som att Lundell under detta årtionde tappade en del
lyssnare. Många orkade inte med, om man ska hårdvinkla det, ofokuserade
dubbelalbum fulla av boogie woogie-rock. Många av de som gillar hans musik
pratar nu med något drömmande i blicken om hans 70- 80- och till och med
90-tal. Men om man tar sig tid att lyssna så finns i hans 00-tals produktion
några av de bästa låtarna han har gjort.
Visst borde han kanske varit lite mer
strategisk och väntat några år mellan skivorna och redigerat materialet lite
hårdare men jag är glad att han inte gjorde det. Jag gillar det yviga och det
som kanske vid en första anblick kan verka sämre än vanligt och som ofta växer, samtidigt som det ibland verkar vara ett långfinger mot vad som förväntas från honom. Men
han ”har betalt sin tull” och tagit sig till en plats i sin karriär där han kan
strunta i slipsarna på skivbolaget och göra som han vill.
Första halvan av 00-talet var skivutgivningen
mer aktiv. Men under de senaste åren har han ju sammanställt tre samlings
dubbel-CD med låtar från hela hans
karriär + mastodontboxen "Under vulkanen" med 14 stycken CD med överblivet material från
hela karriären + två DVD med liveupptagningar + videos (dessa tar jag inte med
nedan då de mest innehåller arkivmaterial).
Förutom skivorna har Lundell också kommit ut
med två romaner, en bok med sex
pjäser, en slags ”bloggbok” (innan det knappt fanns bloggar) som är väldigt tjock, en konstbok och två böcker med alla
hans låtar från 1975 till 2007.
Ulf Lundells album under 00-talet:
—
I ett vinterland (2000):
Efter en slamrig Neil Young-period i slutet av
90-talet börjar han 00-talet med detta vackra album som textmässigt reflekterar de fyra årstiderna. Nummer två på min 00-lista. Antagligen det av
Lundells album som sålt mest under 00-talet. Glada jullåten ”Låt det snöa” samsas
med lugna kärlekslåtar som ”Hennes rygg” och ”Regn”. Men bäst är ändå det
bitterljuva mästerverket ”Jag saknar dig”:
”Jag längtar inte längre efter att ha dig här
men jag saknar dig”
—
Club Zebra (2002) – Dubbel CD:
En skiva som spretar åt alla möjliga håll men
trots det, eller kanske tack vare, så är den mycket bra. Höjdpunkter är bland
annat "Senare År", "Coco", "Älska med främlingen”. Skivan avslutas med titelspåret
som är en 14 minuter lång hyllning och beskrivning av kärleken till rockmusik
och rockklubbar:
”Lämna stenen du bär på till vakten i dörn”
—
En eld i kväll (2003):
Ett lågmält akustiskt album som försvann lite
grann men som är min absoluta favorit. Alla låtar är bra men kan kanske ta ett
par genomlyssningar innan de sätter sig. För att nämna några av låtarna,
”Malvina” om hans mormor som dog ung, ”Vin till vatten” om Jesus och ”En gång
om året” om utanförskap i jultider:
”Lea firar jul med sin mor. Den där mannen hon
trodde så mycket på till slut, han är inte längre kvar”
—
Ok Baby Ok (2004):
Ojämn. Larmigt blandas med lugnt. Men
innehåller några av hans bästa låtar.
”Baby har en ring" om otrohet,, ”Den här himlen lite till” om att vara
förälskad och min favorit ”Hon måste vara en kristen kommunist”:
”Hon är en sten under bordet på den här
världens vickande bord”
—
Högtryck (2005):
Hamnar på min topp tre-lista över 00-talet. Börjar med de två glada låtarna ”Om det här är vintern” och ”En bättre värld”
som båda sprudlar av livsglädje. De fem sista låtarna, som inleds med ”Den
dummaste djäveln i världen” och slutar med ”Baby om morgonen”, är så sjukt bra
att det kan vara den bästa ”skivsidan” (tänk LP) han har gjort. En av de
låtarna heter ”Den stora ensamheten utanför allt”:
”Tystnaden från yttre rymden sjunker rätt
igenom mej”
—
Lazarus (2005) – Dubbel CD:
En blytung, eller usel enligt vissa, öppning
med de åtta första låtar i gengren bluesröj eller liknande. Öppningsspåret heter
FOXF och är en attack på dem som attackerade honom under fittstimsdebatten. Den
börjar ”Jag vaknade en morgon med en swastika i pannan.”
Jag tyckte länge att det var ganska
tröttsamt men vet f-n vad som hände nu har jag börjat gilla det. Tror att jag
lyssnade på fel sätt förut. Nu öser jag på med volymen och tar det för vad det
är. En klackspark. Ett långfinger. Ett garv. Men visst dras jag oftare till de
lugnare låtarna. Som till exempel ”Blint förälskade igen”:
”Kanske alltihop blev falskt för att jag ville
sanningen”
—
Omaha (2008):
Gamle vapendragaren Kjell Andersson var
tillbaka som producent för första gången sedan 1989 och det skar sig tydligen
(återigen) under inspelningen. Men jag gillar soundet på albumet även om vissa
menar att det är överproducerat (inklusive Lundell själv verkar det som).
Texterna reflekterar en man som kommit tills freds med att livet inte blev som
han hade tänkt sig. Öppningspåret Omaha är bombastiskt, på ett bra sätt, och
Lundell sjunger att han hade velat vara med vi landstigningen på den där
stranden under andra världskriget.”Lilla kärleken” är ett fint litet kärleksbrev med en väldigt bra melodi och i ”Koltrastsången” sjunger han:
”Jag undrar vad som händer nu? Om det här är
slutet eller om det vänder nu?”
—
Jag tror inte det är slutet.
—
Om du inte orkar lyssna igenom allt så kan du kanske köpa några av följande tio favoriter (bland många andra) på iTunes eller om möjligt söka upp dem på
Spotify:
Regn
Jag saknar dig
Coco
Kom in kom in
En gång om året
Hon måste vara en kristen kommunist
Blodröd Zon
Hatschepsuts Tempel
Lazarus
Lilla Älsklingen
På ett vallmofält
—
Den dåliga mobiltelefonbilden nedan är tagen av mig på en Lundell-konsert en halvkylig kväll på Sofiero slott i Helsingborg den 30 juli 2009. Det var en bra konsert.
Tankar från 39:e gatan 