Tankar från 39:e gatan

Ett ungt par kysser varandra på ett tak
tolv våningar nedanför mitt fönster. Ytterligare fyra våningar ner är
människorna på trottoaren på väg hem från jobbet. Några slipskillar står och
röker utanför en bar. Två food delivery-cyklar passerar på Tredje avenyn.
Bilisterna tutar med jämna mellanrum.

Jag tar hissen ner och möts av den ljumma
luften när jag kliver ut på gatan. Promenerar upp mot Bryant Park i skymningen.
En skymning som inger något slags hopp. Trots allt. Det sjuder av liv i den
lilla parken bakom den majestätiska biblioteksbyggnaden på Femte avenyn. Ett
enormt stort vitt tält är uppslaget på gräsmattan mellan de stilfulla alléerna.
Modeveckan pågår där inne. Utanför trippar vackra kvinnor på höga klackar. Och
vackra pojkar på lägre klackar. Vi andra trippar inte alls. Vi tittar.

En elegant äldre man i snygg hatt sitter på en
stol och iakttar det hela. Jag
fantiserar att han är en känd författare som samlar material samtidigt som jag
går mot Times Square. Vill se hur det har blivit sedan de i somras stängde av
stora delar av biltrafiken där. Det blev bra. Turisterna kan nu turista lite
säkrare.

Fortsätter sedan ett kvarter västerut och där
hamnar jag i den halvtomma baren på ett grekiskt brasserie. Bakom spritflaskorna
är ett stort fönster mot trottoaren och gatan. Där ser jag människor och bilar
passerar revy. Så jag behöver inte titta på platteven där Yankees förlorar mot
Toronto. Men sneglar ändå lite när det utbryter fullt slagsmål mellan samtliga
spelare i båda lagen. Jag beställer en Heineken. Kvinnan till höger om mig
beställer ytterligare ett glas Sauvignon Blanc. Killen till vänster beställer
isvatten till sin hamburgare när han får veta att de inte har öl på fat. Han är
från Oregon och hans fru är svensk säger han. Han säger också att han inte
gillar Sverige. Han tycker att svenskarna är otrevliga och han berättar att han höll på att
bli nedslagen i Stockholm i vintras. Åk dit på sommarn istället säger jag. Då är vi gladare.

I högtalarna sjunger Frankie ”I got you under
my skin…” samtidigt som ett tunnelbanetåg passerar under oss och får hela baren
att vibrera. Detta sker ungefär var femte minut. Tunnelbanan alltså. Musiken
ändras. Men mycket Sinatra. Två väldigt fulla affärsmän i fyrtioårsåldern
kommer in. Jack and Coke. Många. Briljanta affärsidéer dryftas. Korkade
kollegor sågas. Pinsamma uppraggningsförsök utövas. Både på kvinnliga gäster och
den unga tjejen som är bartender.

Jag beställer in lammkotletter och ett glas
Syrah från Kalifornien som visar sig vara mycket bra. Liksom maten. Hade inte
tänkt stanna så länge men den trevliga bartendern fyller på mitt glas hela
tiden trots mina protester (okej, jag erkänner, protesterna var väl ganska
halvhjärtade). Så jag blir kvar medan andra gäster kommer och går. Bland andra
två affärsmän från Wales, ett gapigt tjejgäng från North Carolina och en äldre
man som var i modeindustrin. Strax innan stängningsdags vid midnatt kommer
en kvinna och man från Australien in. Åtminstone en av dem hade kommit in till
New York samma dag efter nästa ett dygns flygresa via Los Angeles. Jag pratar
med dem i fem minuter och sen säger kvinnan att ”sorry, we have some catching
up to do”. Vilket alltså betydde att de ville prata med varandra ostört. Inte mig emot. Men det verkade inte som det där catching up-samtalet gick så bra
för ganska snart så hör jag hur hon sitter och gråter på barstolen bredvid mig.

Dags för mig att gå hem.

På Times Square sitter fortfarande tecknarna
och tecknar porträtt av turister. En häst och vagn utan turister passerar och
en korvförsäljare säljer korv till både turister och New York-bor. Jag går
österut på den ganska tomma 42:a gatan. En långtradare kör i motsatt riktning.
Manhattan lyser svagt upp de låga molnen ovanför Chrysler Building och i en tom
dygnet runt öppen restaurang på Lexington Avenue sitter en kock och sover på en
stol alldeles innanför ingången.

Snart sover jag också.

Från Kanadas vildmark till New Yorks storstadsjungel.

Starkast överlever.

Där som här.