Jag är på jobbresa och bilden ovan har jag tagit på platsen jag är på nu. Någon som kan gissa var. Ledtrådar: Det är ganska långt från New York och det är inte North Dakota.
Först öppnade rätt svar vinner en isskrapa.
Tankar från 39:e gatan
En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York
-
' …brukar man ju säga om USA.Tunnelbanestationerna i New York vittnar inte
om det.Jag har ju skrivit om detta förr men det
fascinerar mig och i mina ögon blir det nästan en konstinstallation. -
Nu är det bevisat. Jag är en trendsetter som
var 35 år före min tid (och då menar jag inte bara kläderna).I dag ägnar New York Times hela sin resbilaga
åt en lista på 44 platser man bör resa till under 2009. Det vill säga resmål
som ligger rätt i tiden just nu.På första plats ligger Beirut som man bland
annat skriver följande om: ”…the capital of Lebanon is poised to reclaim its titel as the
Paris of the Middle East”. På tredje plats har de placerat The Galápagos följt av Berlin.Och på sjätte plats återfinns till min förvåning
Fjallnas, Sweden. Jag satte nästan morgonkaffet i halsen och var tvungen att
kolla en gång till att jag verkligen såg rätt.Men där var det, svart på vitt minus prickarna
över två ä:n. De skriver ”The most remote may be Fjallnas, a 19th-century resort
in the icy Swedish hinterlands that is reopening as a luxury resort”.Att det är fint där visste jag redan. Min lillebror och jag brukade spendera en vecka eller två där med mormor och morfar på vintrarna
under sjuttiotalet. Vi åkte upp för fjället på våra längdskidor
(mina var ju iof inte så långa som ni kan se på bilden), målet var termometern
som satt på en stolpe en bra bit upp på fjället. Lunch
bestående av smörgåsar och varm choklad eller buljong intogs vid någon gammal
lappkåta. På eftermiddagen tog vi bilen över gränsen till Norge för att köpa billigt smör,
socker och kanske fläsk om jag minns rätt. På kvällen sedan var det Kinaschack
framför den öppna spisen i fjällstugan som gällde. Kanske fick man en
Trocadero om man hade varit snäll. Jag har många fina minnen därifrån.På listans sjunde plats, alltså precis efter Fjällnäs, ligger
Hawaii. Andra platser som inte anses riktigt lika bra som mitt barndoms
fjällparadis är till exempel Thailand, Dakar, Wien, Kuba och Köpenhamn.Stockholm finns också med, men först på 41:a
plats och alltså klart slagen av Fjällnäs.Och som extra lök på laxen (ett uttryck som jag hatar men ändå använder här av någon anledning) så har min gode vän, fotografen Roger Brogelid, gjort en fotobok om Högfjällshotellet i Fjällnäs och dess omgivningar."Med himlen runt hörnet" heter denna fina bok. Dessutom är det Roger som tagit bilderna på på Fjällnäs hemsida. Small world!
Bilden: Jag och mormor vid termometern ca. 1973. Foto: Morfar
-
Den här berättelsen är alltför underbar för
att jag inte ska delge den till er mina kära läsare.Well, kanske inte fullt så underbar om man
själv är huvudpersonen men underbar för oss andra för att den bekräftar att det
finns någon som är närmare ”de verkligt öde slätterna” (citat Ulf Lundell) än
man själv är.Scenen är lobbyn i huset jag bor i (bilden).
Tidpunkten är nyårsnatten, eller kanske snarare nyårsdagens tidiga morgontimme. Huvudpersonen är en man i 30-års åldern som bor på 12:e våningen. Vi kan
kalla honom X (och nej, det är inte jag).X staplar in genom entrén ungefär fem timmar
in på det nya året. Han mumlar ett drucket ”Hi!” till doormannen och vinglar
diagonalt över lobbyns röda heltäckningsmatta till hissen. Han trycker sedan av
misstag på hissknappen som som har siffran 11 utan att upptäcka det. Hissen
stannar följdaktningen på elfte våningen och X går fram till det han tror är
hans lägenhet. Han fumlar med nyckeln som inte verkar passa men i processen
märker han att dörren är öppen. X går in i lägenheten och får sitt livs chock.
Den är helt tom. Inte en möbel, inte en tavla, inte en matta finns kvar. ”Vad i
helvete” tänker han och drar sedan slutsatsen att han blivit bestulen på hela
sitt bohag. I sin för tillfälligt dimmiga tillvaro kommer han sedan fram till
att det såklart är någon av de tiotal personer som jobbar i huset som har
använt sig av reservnyckeln för att utföra denna kupp på nyårsnatten.Han tar hissen ner för att konfrontera den
enda av dem som är tillgänglig i denna sena timme. Nämligen doormannen. Hissen
når bottenvåningen och han tar sats för att korsa den röda heltäckningsmattan
igen men någonting går snett. Han snubblar till och faller rakt in i julgranen
som också faller. Han reser sig upp med ett vrål och borstar av sig barren från
den ganska torra granen. Doormannen tittar storögt på när X sedan greppar en av
de fåtöljer som finns i lobbyn och lyfter den över huvudet varpå han kastar in
den i väggen så att den går i, om inte tusen, så i alla fall ett antal bitar.Därefter tar X sats mot doormannen. Här ska
f-n visas att man inte kan stjäla ett helt bohag utan konsekvenser. Men till
historien hör att doormannen som jobbade den här natten är ganska kraftig minst
sagt och här finns också lite utrymme för tolkning i berättelsen. Officiellt så
sprang X tydligen in i väggen. Men trots att blodet forsande från pannan
vägrade han att ge sig. Polis tillkallades. Handbojor användes. Följt av färd
till sjukhus och stygn i pannan.X fick en tung start på det nya året minst sagt.
Sensmoralen?
Tryck på rätt knapp i hissen!
-
Lämna inga fler kommentarer till inlägget "Stoppa bombningarna i Gaza!". Det fungerar inte av någon anledning. Lämna kommentarer om det inlägget här istället.
Stina har lämnat följande kommentar (som alltså också har försvunnit i cyberrymden):När blir man egentligen terrorist? Motståndsrörelse eller terrorist — ligger det i betraktarens ögon? Just nu verkar var och varannan stat gömma sig bakom terrorist-begreppet för att rättfärdiga sitt handlande. En synnerligen underlig utveckling … -
Det fungerar av någon anledning inte att lämna kommentarer till inlägget "Stoppa bombningarna i Gaza" (det verkar bara vara detta inlägg som har problem med kommentarerna). Bara de två första kommentarerna syns.
En av kommentarerna som inte går att läsa är från mig där jag återpublicerar de två som då inte gick att läsa och den sista är från Eva där hon påpekar problemet.Så är är Evas första kommentar och en kommentar av Jenny Maria till ovan nämnda inlägg:—Eva:
Man blir så förbannad så man kan spricka. Det finns ju dom som tar sig större friheter än andra. Och världen bara tittar på . Orkar snart inte höra om det längre. Det verkar inte spela nån roll vad omvärlden gör och säger. Dom gör som dom vill iallafall. Det är så förtvivlat att det är barnen som drabbas värst. Vad ska dom ha med sig upp i vuxen ålder när dom bara ser död och elände när dom växer upp och frustrationen att inte kunna göra nåt? Det enda som finns kvar är att bli terrorist. Undra på att det finns så många terorister och fler blir det. Eva
—
Jenny Maria:
Word!
Det är bara det som gäller nu!
Må FAN ta Hamas OCH de israeliska krigsherrarna.
-
Det är full aktivitet i FN:s säkerhetsråd som
har sammankallats för att försöka komma fram till en överenskommelse om eld
upphör i Gaza. Utrikesministrar har flugits in från hela världen. Olika förslag
ligger framme men än så länge är det bara ord. Eller kanske snarare en kamp om
vilka ord som ska finnas med och inte i det slutgiltiga dokumentet.Utsikten på bilden är vad FN:s
generalsekreterare Ban Ki-moon blickar ut över från sitt kontor högst upp i FN-skrapan på First
Avenue. Vad han ser är East River och Long Island City i Queens. För dagen i en
ovanligt deprimerande, men kanske passande, grå och regntung skrud.Jag var där uppe idag för att fotografera
honom tillsammans med den norska utrikesministern Jonas Gahr Støre. Han var en
i en lång rad av utrikesministrar som under dagen tog hissen upp till 38:e
våningen för att ha ett snabbt möte med generalsekreteraren. Men i sanningens namn så är det ju
säkerhetsrådets permanenta medlemmar som har makten över vad som kommer ut ur
FN i sådana här akuta frågor.Dom säger att det ska bli sol i New York i
morgon. -
UPPDATERING: DET FUNGERAR INTE ATT LÄMNA KOMMENTARER TILL DETTA INLÄGG AV NÅGON ANLEDNING: LÄMNA KOMMENTARER OM DETTA INLÄGG HÄR ISTÄLLET.
—
Det spelar ingen roll vem som började.
Det spelar ingen roll vem som sagt vad och gjort vad när oskyldiga barn lemlästas och dör.I dag dog 13 stycken människor från samma familj i Gaza.Stoppa bombningarna nu!Och låt journalisterna komma in i Gaza.Det här textmedelandet skickade den norska doktorn Mads Gilbert från Gaza häromdagen:"De bombet den sentrale grönsaksmarkedet i Gasa by for to timer siden. 80 skadde, 20 drept, alt kom hit til Shifa.Hades! Vi vasser i blod och amputater.
Masse barn. Gravid kvinne.
Jag har aldri oppleve noe so fryktelig.
Nå hörer vi tanks.
Fortell videre, send videre, rop det videre.
Alt. GJÖR NOE! GÖR MER!
Vi lever i historieboka nå, alle!
Mads G""They bombed the central vegetable market in Gaza for two hours.80 injured, 20 killed, all came here to Shifa.Hades! We are walking in blood and amputee parts.Many children. Pregnant woman.I've never experienced something so terrible.Now we hear the tanks.Tell this story, forward, shout it further.Do something. DO MORE!We live in history now, everyone!Mads G" -
Allting är större i New York. -
Det anses ofta, i mitt tycke ganska
slentrianmässigt, att Chrysler Building är New Yorks vackraste skyskrapa.
Kanske har jag till och med själv påstått detta. Och visst är den snygg, men är
inte Empire State Building snyggare i sin lite mer återhållsamma Art
Deco-design? Är inte Chrysler egentligen att likna med en tjej från New Jersey
som dykt för djupt i sminklådan och som konsumerar alltför stora mängder
hårspray? Medan Empire går efter devisen less is more och skulle kunna passa in
i Manhattan svartklädda modeelit.Bara en tanke som slog mig så här på
söndagseftermiddagen när jag letade efter något att skriva om.Empire State Building byggdes på bara ett år
och var världens högsta byggnad från att den invigdes 1931 fram till 1972 då
World Trade Center övertog den titeln. Sedan terrorattackerna den 11 september,
2001 så är Empire, om inte världens högsta byggnad, återigen den högsta
skyskrapan i New York.Det finns en väldigt bra roman om Empire State
Buildings tillkomst ur perspektivet av en irländsk byggarbetare. Den heter
Empire Rising och är skriven av Thomas Kelly. Läs den om du är intresserad av
New Yorks historia.Och om du vill läsa en välformulerad sågning av George W Bushs insats som president,
läs krönikören Frank Rich i dagens New York Times.
Tankar från 39:e gatan 