Mer reklam från förr i New York.
Tankar från 39:e gatan
En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York
-
Den här kvinnan träffade jag på Madison Avenue. -
…only in New York!
Som Cindy Adams brukar avsluta sina krönikor i New York post.Det sköna med den här staden är att det finns alltid någon som är mer galen än man själv. I bland med ganska bred marginal som ni ser på bilden. Och ja, det är en pudel med färgad päls i barnvagnen.You got to love it! -
Det var åttiotal och vi kom skjutna ur de
västra förorterna. Det var musik och vänskap. Vi spelade i band och gick på
konserter. Bergsprängare och en kasse öl på tricken in till City. Vi var unga
rebeller med klar blick. Världen var där för att vinnas och vi vann den kväll
efter kväll.Religionen var musik och kyrkan var
rockklubben Ritz på Medborgarplatsen. Entrén i tunnelbanetrappan. Falskleg och
Stella Artois nere i baren. Imperiet slår sönder sina guldskivor. Little Steven
spelar med stadium volym. Rök och ljus på dansgolvet. Sigue Sigue Sputnik i
högtalarna. Sångaren i Depeche Mode bredvid vid pissoaren. Minnena flyter ihop
i ett pärlband av sena nätter på söder.Vi trodde vi kunde stanna i det där. På toppen
av vågorna men vågorna bröts mot land. Vuxenlivet kom och vi landade på olika
platser. I olika sammanhang. Många tappade kontakten. Åren gick och allt det
där blev ett vackert men avlägset minne. Men sedan hände en del saker som
gjorde att vi återfick kontakten de senaste två tre åren. Vissa hade aldrig
slutat spela medan andra hade lagt av.Vännen Eas hade jag inte sett på närmare tjugo
år när vi återfick kontakten i samband med min utställning på Mosebacke för ett
och ett halvt år sedan. Han hade då börjat spela musik igen efter ett långt
uppehåll. Hans dåvarande band och flera andra vänner från förr spelade på min
vernissage en magisk junikväll förra året. Det kändes som att tiden hade stått
stilla fast egentligen var det bättre än så. Det var både då och nu samtidigt.
Vi var de samma som då men med mer livserfarenhet som får i alla fall mig att
uppskatta vänskapen vi har så mycket mer.Sedan dess har Eas börjat spela och sjunga i
ett nytt band som jag ju skrivit om tidigare här på bloggen. eas / Svart
Bröllop heter de. Sedan i fredags går det att gratis ladda ner den senaste singeln
från deras hemsida. ”Två” heter den och texten handlar en del om då och nu.
Bilden ovan är på singelns omslag. Den tog jag i september 1984 backstage av
Eas efter att han spelat på Ritz med sitt dåvarande band Gardistas.På hemsidan går det också att lyssna på deras
alldeles nya debutalbum ”Kärlek gjord av hat”som är helt fantastiskt bra. Gör
det! Och klicka upp Eas texter samtidigt. De är väldigt bra!Vi ses på Ritz!
-
Eller man kanske skulle köpa en gammal folkabuss istället?Den här hippiebussen såg jag i West Village i fredags.En sommar på åttiotalet köpte faktisk jag, min bror Johnny och två kompisar en gammal folkabuss. Vi målade den illgrön och skrev saker på den med neonorange sprayfärg och åkte till Gotland och Västkusten med den. Det var kul trots att det regnade hela tiden. -
Man kanske skulle köpa en cykel? -
Har precis sprungit ett pass på rullbandet nere i gymet som ligger i källaren i huset jag bor i. Körde min playslist som heter Löp1 i ipoden. Den ser ut så här:
Gå ut och var glad – Ulf Lundell
Där blått möter blått – Peter LeMarc
The right profile – The Clash
No. 1 – Topper
Rock’n’roll är död – Imperiet
Pojkarna som aldrig behövde sova – Magnus
JohanssonEtt hus på stranden – Eldkvarn
Det är över nu – Gyllene Tider
Johannes – Magnus Johansson
Gyllene Tider? undrar kanske vän av ordning. Eftersom
jag redan erkänt att jag äter gåslever så kan jag ju fortsätta att sänka mig
själv här på bloggen. Gessle har ju skapat en hel del, i mina ögon, tveksamma
alster men också några riktigt bra. Det går inte att förneka hur mycket punk
man än vill vara eller hur mycket än Lundell hatar det.Att sätta ihop en playlist för löpning handlar
ju om mer än att bara välja bra låtar. Det måste vara låtar som fungerar att
springa till. Jag noterar till exempel att Eldkvarn har fler löpvänliga låtar
än Ulf Lundell.Sedan är ju ordningen väldigt viktig. Topper
och Imperiet med sin energi kommer perfekt när man börjar bli lite trött och behöver komma in
i andra andningen. Ett hus på stranden är en låt man kan flyta fram på och
Johannes som sista låt får mig att ta ut mina sista krafter till Johanssons låt
som är fylld av livskraft både i text och framförande.Och för er som knappt kommer ihåg Magnus
Johansson så rekommenderar jag att leta upp hans skivor i REA-backarna. Han
står högt på min lista. -
Jag har börjat lyfta blicken från trottoaren
upp mot byggnaderna och där är det en helt annan stad som jag inte sett
tidigare. Husen med sin utsmyckningar berättar historier om ambitiösa
arkitekter och husbyggare som ville någonting vackert i New York för ett
hundratal år sedan.Det är lätta att missa när man stressar fram
ibland trottoarmänniskorna där synintryck i normal ögonnivå ständigt pockar på
uppmärksamhet. Skyltfönster med sin lycka till salu. Bilisterna som blockerar
övergångställena. Kringelförsäljaren med sin kringelvagn. Dagmatten med tio
hundar i cirkel kring sig. Och så vidare.Men bara några meter ovanför detta vansinne
finns alltså en helt annan och mycket lugnare stad. Den brukar jag fly till ibland.Den här vackra statyn, som verkar föreställa
en kvinnlig romersk krigare, står på en husfasad vid West 14th Street. Om du
klickar på bilden så ser du den lite bättre. -
Att inte ha ett hem måste vara något av det
värsta en människa kan råka ut för. Och då menar jag inte bara det praktiska
med kyla, regn och mat. Det finns ju soppkök och härbärgen. Men att inte ha ett eget hem att söka respit från den galna, hårda världen vi lever i måste vara
fruktansvärt. Det bryter antagligen ner redan nedbrutna människor än mer.Jag kan ju inte låta bli att undra om man
själv skulle kunna hamna där. Här i USA finns det ju de som bara är ett par
månadslöner från hemlöshet.Jag har träffat många hemlösa genom åren. Det
är en mix av knark, psykisk sjukdom och ekonomiska problem som har gjort att
folk hamnar på gatan. För en del kan det vara alla tre medan det för andra kan
vara bara en av dessa saker som gjort att de lever på gatan.I Houston var det bara hemlösa kvar på gatorna
i Downtown när orkanen Rita närmade sig. Alla andra var evakuerade. Jag pratade
med en kvinna som satt i rullstol, hon berättade att en skilsmässa och ett
förlorat jobb ungefär samtidigt gjorde henne hemlös.I Downtown Los Angeles lever tusentals
hemlösa. Jag såg barn som bodde på härbärgen med sina mödrar och under en
pappkartong på gatan pratade jag med Abdul som sa att han var före detta boxare
och att han gått en match mot Joe Frazier. Och Spanky lös av stolthet när han
visade sin saxofon. Han fick den av sin hemlösa vän som vann 100 000 dollar på
Lotto. Jag såg också en kvinna som la sig ner sig mitt i vägen och sa att hon
inte ville leva längre.De hemlösa i Vancouver håller på att köras
bort av myndigheterna inför OS 2010. Jag träffade en äldre man som samlade på
diverse skrot i påsar som hängde på hans rullstol. Bland annat hade han en
gammal förstoringsapparat. Det var oerhört mycket knark på gatorna där och
vissa områden var väldigt slitna.Här i mitt kvarter på 39:e gatan satt det i
många år en gammal hemlös man. När min mamma var på besök försökte hon ge
honom en matlåda. Han skrek ”Revolution!” till svar. Jag har inte sett honom på flera år
nu. Rudy Giuliani skeppade ju ut de hemlösa utanför stadens tullar när han var
borgmästare men nu börjar de komma tillbaka. Nere vid Wall Street-området var jag på ett
härbärge där de lottade ut sovplatserna varje kväll.Och om jag förstått saken rätt så har det väl
blivit fler hemlösa i Stockholm på senare tid?Vilken anledningen än är för att en människa
inte har ett hem så är det ingen som förtjänar att bo på gatan. Tycker jag.Bilden ovan är tagen i New York på Fifth Avenue.
Bilderna nedan:
1-2: Los Angeles
3-4: Vancouver
-
Några sextiotalister där ute som kommer ihåg honom?
Jag tror inte att han hade godkänt det här övergångsstället på Third Avenue.
Tankar från 39:e gatan 