Tankar från 39:e gatan

Michelle är, liksom sin man, en väldigt bra talare måste jag säga. Klart över genomsnittet när det gäller äkta hälfter i presidentpolitik. Den enda hälft som i mina ögon slår henne är Hillarys. Men det är ju kanske lite fusk.

Den sämsta jag sett och hört var Mike Huckabees hustru. Han ställde ju upp i primärvalen i vintras för att försöka bli republikanernas presidentkandidat. Mike var försenad till ett valmöte i New Hampshire och hans fru som redan var där greppade mikrofonen för att försöka få tiden att gå. Hon svamlade på i en halvtimme om olika anekdoter från hennes liv som first lady i Arkansas, där hennes man tidigare var guvernör. Det var totalt ointresanta historier framförda på ett osammanhängade sätt. Publiken skruvade nervöst på sig som det heter och andades ut när Mike äntligen kom. 

Det var tur för alla inblandade att han inte vann nomineringen.

Michelle kan bli en bra first lady tror jag. Känns som att hon kommer att göra mer än att välja gardiner och pynta julgranen i Vita Huset. Men det är ju känsligt det där. Inte minst sedan Hillarys misslyckade försök att genomföra en hälsoreform när Bill var president.

I dag köpte jag mjölk som går ut den 4 november. Ett tecken så gott som något på att presidentvalet snabbt närmar sig.

Klicka på bilden för större format.

I dag var jag i Richmond, Virginia och
fotograferade ett valmöte med Barack Obama.

Jag har de senaste året sett Obama tala
närmare tjugo gånger skulle jag gissa. Vissa tal har varit magiska. Som till
exempel efter segern i Iowa i början av januari. Men även efter förlusten i New
Hampshire en vecka senare. Ett tal som kanske var hans bästa. Vid andra tal har
han inte riktigt tänt till och han har verkat närmast frånvarande. Vilket
antagligen är både mänskligt och oundvikligt under en så lång valrörelse.

Men i dag i Richmond Coliseum var Obama i mina
ögon i högsta grad närvarande. Han var fokuserad och levererade varenda ord med
perfekt timing. Publikens jubel var bland de högsta jag hört. Barack Obamas
blick liknade den hos en elitidrottsman som vet att nu gäller det. Det är
sudden death i NHL-finalen. Det är VM-final i fotboll. Det är det där
ögonblicket du har tränat för i alla år och du vet att du är så väl förberedd
du kan vara. Det är nu eller aldrig och du kommer inte att förlora.

Det var vad jag såg i Obamas ögon tretton
dagar före presidentvalet.

Och att han nu i opinionsmätningarna leder med
tio procentenheter i just Virginia, en stat som inte röstat för en demokratisk
president på 44 år, kan knappast ha minskat hans självförtroende.

Det var antagligen ingen slump att jag under
dagens tal stötte på den norska journalist från konkurrenten som jag slagit vad
med om vem som kommer att vinna valet. I potten ligger en flaska whisky och
just nu verkar det inte som att det är jag som kommer att få avnjuta den.

 

Tredje och sista presidentdebatten ägde rum på
Long Island i går kväll. Det var John McCains sista chans att face to face
försöka få ner Barack Obama i gyttjepölen för en gammal hederlig
brottningsmatch.

Obama var dock ultracool hela tiden och log
sig igenom McCains attacker vilket gjorde att den gamle krigshjälten blev mer
och mer frustrerad. Hans ögon blinkade onaturligt ofta och det stela leendet
vittnade om ilska som knapp gick att hålla tillbaka. Men som Bushs kingmaker
Karl Rove har sagt, USA brukar inte välja arga presidenter.

Joe Six-pack fick i går stå tillbaka för Joe
the Plumber, en rörmokare som Obama stötte på i Ohio häromdagen och som McCain
ständigt tog upp i debatten. Joe som är på väg att köpa rörmokarfirman han
jobbar för sa att han inte gillade att han i så fall antagligen skulle få en
skattehöjning om Obama blev president. Det är sant att Obama vill höja skatter
för de som tjänar mer än 250 000 dollar, vilket är fem procent av befolkningen.
De som tjänar under 200 000 dollar får sänkt skatt.

Men McCains mantra i debatten och på sina
valmöten är ”Obama vill höja skatterna”. Skatt är för många här ett fult ord.
Det är tröttsamt att höra. Man undrar om de inte vill att brandmän och lärare
ska få lön och att vägar repareras.

Själv tyckte jag nästan att Obama var lite för
lugn men enligt TV-tittarna vann han även denna debatt klart. Frågan är hur
mycket inverkan debatterna har på valet. För fyra år sedan vann ju, om jag inte
minns fel, John Kerry alla tre
debatterna mot George W Bush men det hjälpte ju inte i valet.

Nu har ju Obama större ledning än Kerry hade i
opinionsmätningarna. Några av de siffror som kommer in i undersökningarna är
sensationella. Obama leder till exempel i Virginia med 10 procentenheter, en stat som inte har röstat för en demokratisk president på över 40 år. Och i den
viktiga swing staten Pennsylvania får Obama 51% mot McCains 38%.

Nitton dagar innan presidentvalet pekar alltså
det mesta på en seger för Obama men jag har ju tidigare tippat att John McCain
blir näste president och jag har dessutom slagit vad om en flaska Whisky så jag
står fast vi det.

Bilden ovan tog jag i St Louis vid Vice
President-debatten där för ett par veckor sedan. Vi åkte aldrig ut till Long
Island igår. Det är ganska lite man får gjort på debatterna. Inte minst för att
de är efter vår deadline för papperstidningen men också för att man inte kommer
in i själva debatthallen. Journalisterna blir sittande i ett gigantiskt
pressrum tittandes på TV. Kampanjernas talesmän kommer visserligen in dit efteråt
men deras uttalanden är så förutsägbara att man kan skriva ner dem innan man
har hört dem. Enda ljuspunkten är egentligen buffén och den har jag ju skrivit
om tidigare.