• Denver_obama

    85 000 supportrar kom till amerikanska
    fotbollslaget Denver Broncos hemmaarena för att se och höra Barack Obama
    avsluta det demokratiska partikonventet med ett tal där han accepterade
    partiets nominering av honom till presidentkandidat.

    Det var mäktigt att se på plats.

    Timmen är dock mycket sen här och ska sova
    några timmar nu innan jag flyger till New York på fredag morgon. Så det blir
    ett kort inlägg.

  • Agenda

    Demokraternas och Barack Obamas agenda är
    såklart den som står i fokus här i Denver. Men de är inte de enda som vill nå
    ut med sitt budskap. Vart man än går (och jag har aldrig gått så mycket som jag
    gjort här p.g.a. avspärrningar och brist på taxi) här under denna veckan så
    stöter man på folk som vill pracka på en budskap av olika slag.

    Anarkisterna vill ta tillbaka gatorna från
    ”Corporate America”.

    Det är försäljare i varje gathörn som kränger
    Obamasouvenirer vars agenda ofta verkar var pengar mer än Obamas politik.

    Rabiata abortmotståndare kör omkring i
    skåpbilar med uppförstorade och groteska bilder av aborterade foster.

    På Starbucks sliter en man upp en mackapär ur
    en kartong och hävdar att den ger snabb Internetuppkoppling överallt. Tyvärr funkar
    den inte på den plats vi är på just då annars skulle han gärna visa oss hur bra
    den är säger han.

    På väg in till Pepsi(!) Center där
    partikongressen är står företaget Trojan och delar ut kondomer till
    delegaterna.

    En svart man på rullskridskor är insvept i en
    sydstatsflagga. Oklart vad hans budskap är då det normalt är en symbol för
    rasism.

    En kvinna från Hawaii menar att all mainstream
    media är korrupt medan unga tjejer i vita t-shirts står med skyltar som säger
    ”Media Matters” alldeles vid entrén till arenan. Oklart om det är mainstream
    media de menar men jag gissar det.

    En stripklubb har en skylt utanför som påstår
    att demokrater är mycket sexigare än republikaner.

    Hillary supportrar står och skriker att det
    var hon som egentligen vann.

    En grupp uniformerade militärer marscherar på
    trottoaren hållandes osynliga vapen. En protest mot kriget förmodar jag.

    Och min favorit; I presstältets bar, där
    spriten är gratis, dyker då och då en sjörövare från ett spritföretag upp med
    tre sexigt klädda damer som delar ut T-shirts där det står Captain Morgan for
    President 2008.

  • Tears

    De här raderna jag skrev innan jag begav mig
    in i Pepsi Arena för kvällspasset med de tunga talarna:

    Det har kanske varit lite mycket gnällande
    från min sida. Allt det praktiska strulet gör ju att man nästan glömmer bort
    vilken historisk vecka det här är. När Barack Obama på torsdag kväll inför 70
    000 åskådare accepterar sitt partis nominering så skrivs onekligen ett nytt
    kapitel i de Förenta Staternas historia.

    —–

    Sedan gick jag till arenan där de som hade
    hand om ackrediteringarna för oss fotografer var schyssta och gav oss floor
    pass för hela kvällen så att vi inte skulle riskera att bli utestängda som kvällen
    innan. Bill Clinton höll ett mycket bra tal som inte lämnade något utrymme för
    tvekan om att han verkligen kommer att stödja Obama.

    Kvällens sista talare var
    vicepresidentkandidaten Joe Biden. Hans tal var helt okej om än inte klassiskt.
    Svårt att matcha Clinton. Men han gick ganska hårt åt John McCain vilket ju är
    hans uppgift. Efter talet kom helt överraskande (även för Biden verkade det)
    Barack Obama upp på scenen och hallen exploderade i jubel.

    Efteråt började jag prata med Sheryl som syns
    på bilden ovan. Hon hade tårar i ögonen och var mycket rörd när hon sa: ”This
    shows who I am,  a human being. I
    don’t even know if America understands how far we have come. That we finally
    can be the America we always says we are.” Hon fortsatte med så mycket stolthet
    i rösten att den är svår att beskriva: ”My mother was right, I can be anything
    I want to be. I can be the president of the United States of America.”

    Jag fick också tårar i ögon när jag lyssnade
    på henne och när jag sedan gick mot presstältet så insåg jag att det är omöjligt för
    oss andra att fullt ut förstå vilken stor sak Barack Obamas nominering är. Jag
    är tacksam att få följa det på nära håll och jag lovar att försöka undvika
    gnällande över små detaljer som är ganska oviktiga när man tänker på den stora
    bilden.

    Biden_obama

  • Clinton_tv

    Närmare än så här kom jag inte Hillary den här
    gången.

    De roterande presspassen för golvaccess (om
    det låter obegripligt, läs föra inlägget) fungerade bättre på tisdagskvällen än
    dagen innan. Det var annat som gick snett.

    En halvtimme innan Hillary Clinton skulle
    hålla sitt tal lyckades jag säkra ett floor pass. Ungefär samtidigt stängde
    Secret Service alla ingångar till arenan. För mycket folk där inne enligt
    brandföreskrifterna. Absolut ingen kom in. Delegater och journalister som råkat
    gå ut för en kort stund kom inte in och missade alltså talet. Många svordomar
    yttrades till vakterna. Det hela tyder ju på extremt dålig planering från
    arrangörernas sida.

    Till slut gav jag upp och gick till baren i
    presstältet och tog en whisky och såg Hillary på TV istället.

    Om jag om fyra år börjar svamla om att jag ska
    bevaka political conventions i USA så litar jag på er mina vänner att ni fixar
    tvångströja och madrasserad cell till mig.

  • Pic053

    Det gick till en början hyfsat bra att arbeta i Foppas gamla
    hemmaarena Pepsi Center under konventets första dag. Vi vanliga dödliga
    fotografer som inte jobbar på New York Times eller AP får såklart inte
    obegränsad access. Vi kommer in på arenan men våra ackrediteringar tar oss bara
    in vid de så kallade ”nosebleed seats” alldeles upp vid arenans tak. Det är ju
    okej för en bra vidvinkelbild av hela arenan men man vill ju knappast stå där
    hela tiden.

    Lösningen är att vi tillfälligt får
    byta ut våra presspass mot floor passes som vi får ha en timme åt gången. Då
    kan vi kusiner från landet (vilket faktiskt inkluderar många amerikanska
    fotografer) gå fritt på golvet där alla delegater är och stå framför scenen vid
    talen. Det gick bra ända fram till och med att onkel Ted kom och höll sitt tal
    (ja, han dök alltså upp). Det är för övrigt fascinerande att se vilka starka
    känslor Kennedyfamiljen fortfarande lockar fram. Många i publiken grät under
    hyllningsfilmen och talet.

    Efter hans tal så satte arrangörerna, det vill
    säga det demokratiska partiet, 
    stopp för de tillfälliga golvpassen. De menade att det var för kaotiskt
    med så många fotografer. Så under
    Michelle Obamas tal, som jag tycker var mycket bra, hamnade jag så långt bort
    från scenen som det gick. Utsikten var fin. De lovade att försöka hitta en lösning till i
    kväll när Hillary Clinton ska tala. Ska bli spännande att se hur det går.

    I arenas katakomber springer en massa löst
    folk omkring och har bråttom. Jag träffade där på nyhetsankaret Dan Rather
    (bilden). Han hade visserligen en allt annat en lycklig skilsmässa från CBS för
    ett par år sedan men är ändå en legend inom amerikansk journalistik. När jag
    höjde kameran och tog ett par bilder av honom la han sin hand hastigt på min
    mage och sa ”Hi!” med ett leende varpå han gick vidare. Jag kände mig
    förvirrad. Sysslar Rather med handpåläggning? Kommer jag att bli en bättre journalist
    nu?

  • Dnc

    Om en timme börjar demokraterna partikongress
    officiellt. Finputsningarna i Pepsi Center pågår in i det sista. Som till
    exempel dammsugning av scenen.

    I morse såg jag Michelle Obama som var inne på
    scenen för att känna sig för lite inför kvällen då hon är huvudtalare. Hon är
    dock inte den enda talaren. Det talas nästan oavbrutet i sex timmar. De flesta
    har man aldrig hört talas om men kvällens mer kända talare inkluderar förutom
    Michelle även Speaker of the House, Nancy Pelosi, samt före detta presidenten
    Jimmy Carter.

    Det ska dessutom vissas en hyllningsfilm för
    senator Ted Kennedy som ju nyligen opererades för en hjärntumör och som sagts
    vara för dålig för att komma hit. Men just nu går ett rykte att han trots allt
    är här och kommer att dyka upp på scenen när filmen är slut.

    Det blir i så fall helt säkert kvällens
    längsta stående ovation.

  • Jesus_denver

    Jag har nu anlänt i Denver, Colorado där
    alltså det demokratiska partiet har sin så kallade ”political convention”. Det
    är där de formellt ska välja Barack Obama till partiets presidentvalskandidat.
    Det börjar på måndag och håller på i fyra dagar. Mediafolk, delegater och
    politiska höjdare invaderar Denver och dess invånares väntan är äntligen över. Förväntningarna
    känns i luften inför detta politiskt party som ska främja lokalekonomin (någon
    som behöver en Obamadocka?) och sätta Denver på kartan. Vore man cyniskt lagd
    skulle man kanske kalla det för politikens svar på melodifestivalen. Men
    eftersom jag inte är cynisk så gör jag inte det utan gläds åt att träffa alla
    intressanta människor som dras till ett evenemang som detta.

    Jag frågade mannen på bilden, som var från Alaska, om Jesus is
    running (ställer upp till val) och han svarade att ”Jesus is always running”.

    I love America!

    Really.

  • Pic206

    Barack Obama valde Joe Biden till sin
    vicepresidentkandidat. 65-årige Biden är senator från den pyttelilla staten
    Delaware men kallas ibland för Pennsylvanias tredje senator då han är född där
    och staterna är grannar. Så kanske kan Obama få lite draghjälp i den viktiga
    swing staten. Jag tycker att det var ett bra val.

    Nej det blev inte Hillary men det var det nog
    ingen som trodde heller utan hennes allra mest inbitna supportrar. Det fanns
    säkert ett antal orsaker varav en av dem antagligen var att personkemin inte
    verkade stämma. Och Bill Clintons melt down lär knappast ha hjälpt. Sedan har
    det ju pratats om att om han valde henne så var han inte längre en kandidat för
    förändring eftersom Hillary tillhör etablissemanget i Washington DC. Men det
    gör ju även Joe Biden som varit senator sedan 1973 (han var då 30 år vilket är
    gränsen för att kunna bli senator). Han var också en av de som försökte bli
    demokraternas presidentkandidat tidigare i år men drog sig ut redan efter det
    första valet i Iowa där han bara fick en procent av rösterna.

    Vad han tillför är framförallt den
    utrikespolitiska tyngd som Obama anses sakna. Biden har i många år varit med i
    ”the Senate Foreign Realations Committe” (typ utrikesutskottet) och är nu dess
    ordförande.

    Media har varit på helspänn sedan i onsdags i
    väntan på att Obama-kampanjen skulle gå ut med namnet på vem de valt till ”the
    No 2 spot”. Om de hade följt den gamla regelboken skulle de tillkännagett det
    på onsdag eller torsdag för att få ett par dagars mediauppmärksamhet. Sedan när
    de visar sig på en scen tillsammans för första gången (i dag i Springfield, Illinois) så skulle de bilderna förnya intresset i
    spalterna och på TV. Men Obama och hans medarbetare verkar skriva sina egna
    regler.

    De gick inte ut med namnet förrän i morse och
    det var inte först och främst med en pressrelease utan via SMS till supportrar
    som signat upp för det på kampanjens hemsida (ett genialt drag då de får mobilnumret till
    massor av unga väljare).

    CNN:s duktiga politiska reporter John King breakade
    dock nyheten redan runt midnatt och experter ringdes in för att vara med i ett
    extrainsatt Larry King Live mitt i natten mellan fredag och lördag. Minst sagt
    ovanligt för den här typen av nyhet. Tanken bakom det hela verkar vara att ge
    media minimalt med tid att gräva efter negativa stories om Joe Biden innan
    partikonventet börjar i Denver på måndag.

    Kollegan Per Georg på Bladet hävdar att Joe
    Biden är skådespelaren Stig Grybes dubbelgångare och vad kan gå fel då?

    Jag har varit lite bortkopplad från politiken
    under sommaren men nu kommer det återigen handla en del om presidentvalet här
    på bloggen. I morgon bitti flyger jag och reporter Anders till Denver för att
    bevaka demokraternas partikonvent.

    Bilden ovan visar Joe Biden i Iowa förra
    hösten.

    / T

    PS. Jocke är tillbaka i kommentarspåret med
    full kraft. Missa inte hans roliga pastisch på mitt inlägg ”Torsdag i Murray
    Hill” nedan.

  • Chryler2

    Sommarnätterna i New York är varma och
    fuktiga. De klistrar sig fast och släpper inte taget. Man borde dricka vitt vin
    men det blir rött av någon anledning. Nere på gatan slamrar trafiken och
    polisens sirener är så Manhattanklyschiga att man inte kan låta bli att tycka
    om dem.

    Utanför barerna står After Work-folket i
    klungor och röker. Tacksamma att tagit sig igenom ännu en dag i det rat race
    som kallas New York City. Margaritan har ALDRIG varit godare tänker hon. Hans
    slips har inte någon knut längre. I morgon ska han ångra varenda ord han sagt
    till henne under kvällen. Herregud, de jobbar ju på samma kontor. Hon kommer
    att ångra de sista två drinkarna.

    En ung blondin står och väntar på bussen. Hon har en surfingbräda bredvid sig som om det vore den
    normalaste saken i världen. Men then again, vad är onormalt här?

    På dinern bredvid sitter de ensamma och äter
    middag och uppåt Park Avenue sitter en tjej lutad mot husväggen. Hon har en
    skyllt som säger något om att hon är down on her luck, gravid och nu behöver
    18 dollar för att kunna ta sig hem till Memphis. Det har tidigare stått 48
    dollar men den summan är nu överkorsad. Hon möter inga blickar utan stirrar ned i
    trottoaren. Cyniska New York-bor misstänker att det är en scam.

    I korsningen mellan Lexington Avenue och 40th
    Street försöker turisterna utan några större framgångar att få med både
    Chrysler Building och sitt ressällskap i samma bildruta.

    En vit taxi från New Jersey gungar fram på
    avenyn (ja, dom har konstiga saker som till exempel vita taxi bilar i
    grannstaten). Bilstereon spelar sextiotalssoul på hög volym. Föraren som är
    ensam i bilen har höger arm över passagerarsätet. Han ser nöjd ut.

    En lätt vind letar sig ner till den grå katt
    som ligger utanför en corner store och iakttar skådespelet. Han heter Tommy.

  • Baseboll

    Inte mycket att rapportera från New York denna
    vecka. Har fixat i ordning lägenheten efter målningen som väl blev ganska okej
    men min morfar Kåge, som var målaremästare i sitt yrkesliv, kommer knappast att godkänna resultatet om han skulle ha vägarna förbi. Vissa ställen har de missat att måla på men de målade åtminstone
    inte över eluttagen så att de inte går att använda som de förra målarna gjorde
    innan jag flyttade in. Det gäller att se det positiva.

    Annars har jag sorterat i mapparna på mina
    externa hårddiskar och märker att jag har typ sju kopior av allting. Så efter
    lite kastande så har jag helt plötsligt massor med extra digitalt förvaringsutrymme tillgängligt.

    Så nu kan jag ta lite fler kort!