Tankar från 39:e gatan

En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York

recent posts

about

  • Boston Red Sox är världsmästare

    Basebollens World Series är över. Boston utklassade Colorado med 4-0 i matcher. Det är andra gången på fyra år de vinner. Innan dess hade de inte vunnit World Series sedan 1918. Man skyllde på “the curse of the Bambino” (Bambinos förbannelse). Bambino var smeknamnet för den legendariska basebollspelaren Babe Ruth. Boston sålde honom 1919 till New York Yankees. Efter det gick det sämre för Red Sox och bättre för Yankees.

    Well, förbannelsen verkar vara bruten.

    I går spelades för övrigt för första gången en (amerikansk) seriematch i amerikansk fotboll utanför USA. På Wembley i London vann New York Giants över Miami Dolphins med 13-10 i ett engelskt spöregn.

  • Håkan Nesser

    Hnesser

    Författaren Håkan Nesser bor sedan ett år tillbaka i New York.
    Han skriver på en bok vars handling delvis utspelas på Manhattan.
    Jag har fotograferat honom två gånger i år. För Verdens Gang samt Dagens Nyheter.
    Bilden är ifrån fotograferingen jag gjorde för VG. Vi träffade Håkan på en trevlig liten restaurang i Greenwich Village som heter August. De hade några bord på innergården där jag hittade den vackra väggen som syns i bakgrunden.

    Håkan är inte bara en bra författare utan också en mycket trevlig och tillmötesgående person. Han påstår att han snart ska sluta skriva böcker så njut av hans penna medan tid är. Allra mest gillar jag böckerna “och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla” samt “Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö“.

    Rekommenderas!

    Och det ska bli spännande att läsa New York-boken när den kommer ut.

  • Halloween

    Halloween

    På onsdag är det halloween men många har sina halloweenfester i kväll.

  • Hösten har kommit till stan

    Fall

    Jag är tillbaka i New York och försöker nu tvätta röklukten ur kläderna.

    Här har hösten kommit. Kyla i luften, regn från himlen och löv på marken.
    Detta efter en oktober månad som var ungefär lika varm som juli kan vara i Sverige någon gång var tionde år.

    Basebollens World Series har börjat (det heter så trots att det bara är amerikanska lag med). Boston Red Sox spelar mot Colorado Rockies. Boston leder med 2-0 i matcher.
    Det är bäst av sju matcher.

    New Yorks före detta borgmästare och numera presidentkandidat, Rudy Giuliani, är ett stort fan av New York Yankees som alltså redan är utslagna. Nu har han sagt att han ska heja på Boston i finalen. Något som inte uppskattades av basebollfans i New York. Tabloiderna hade svarta rubriker och använde ord som förrädare och Judas.

    Redan innan detta hände sades det att Rudy är mer populär ju längre bort från New York man kommer. Han var ganska omstridd som borgmästare här men efter terrorattackerna blev han “hela Amerikas borgmästare”.
    Vilket kan bli hans biljett till Vita Huset.

    Dystra tider som sagt.

    Ska dela med mig av ett av mina favoritmotton som kan passa nu när mörkret faller på:

    “Du har inte en chans. Ta den!”

  • Kalifornien brinner – del två

    Sandiego04

    Här är några av bilderna jag tog i dag i San Diego.

    Sandiego01Sandiego02Sandiego03Sandiego05Sandiego06Sandiego07Sandiego08Sandiego09

  • Kalifornien brinner

    Ca38

    På måndag eftermiddag har skogsbränderna i Kalifornien blivit en så pass stor nyhet att vi bestämmer oss för att åka dit. 20.05 flight från JFK till Los Angeles. Efter fem och en halv timme går vi in för landning och jag ser flera bränder där nere på marken och det luktar brandrök i planet. Några timmars sömn på ett flygplatshotell. Klockan fem på morgonen åker vi mot Malibu. Förbi polisspärrar. Fångar från något fängelse i närheten står på rad i sina orangea overaller. Utkommenderade att hjälpa till. Vägen ringlar sig uppför berget. Småbränder lyser i mörkret. När solen precis har gått upp ser vi en kyrka som brunnit ner. Men de värsta bränderna verkar vara över i det här området och vi bestämmer oss snart för att åka till San Diego. Ungefär två timmar söder om LA. Där har närmare 360 000 människor evakuerats från sina hem.

    Ett gult moln av brandrök täcker stora delar av San Diego. Klättrar upp för berg och får några bilder av brand nära hus. Vill komma närmare. Vi måste dra vidare. Nio timmars tidsskillnad gör deadlinen tidig. Evakuerade har spenderat natten på fotbollsstation vi besöker. Situationen verkar avsevärt bättre än på Superdomen i New Orleans för drygt tre år sedan. Mat finns och alla verkar vara okej. Sedan vidare för att försöka hitta några som återvänt till sitt nedbrunna hus. Efter en dryg timme lyckas vi. De går i resterna av sitt hus och plockar upp skärvorna av sitt liv. Det är starkt. Är dock missnöjd med ljuset. Hårda skuggor. En timme i bilen för att fotografera norsk kvinna som bor nära bränderna. Sedan sända hem bilderna strax innan tidningen går i tryck. McDonalds får duga för dagens första måltid. Stora avstånd, avspärrningar och ont om tid gör att jag inte är helt nöjd med bilderna.

    / T

    PS. Kolla gärna in en artikel om mig som publicerades häromdagen på Svenska Fotografers Förbunds hemsida.

  • Livet som fotograf i den amerikanska valrörelsen

    Iowa_8

    I november nästa år är det som ni säkert vet presidentval i USA.
    Valrörelsen började redan i våras. Primärvalen i de olika delstaterna där partierna väljer sina respektive presidentkandidater börjar i januari. Vi följer ju dem inte dagligen men då och då gör vi nedslag på olika kampanjmöten eller debatter. Hillary Clinton är såklart hetast och den vi bevakat mest hittills. Hon är också den av kandidaterna det är svårast att komma nära. Jag har fotograferat henne fyra fem gånger i år. I somras kampanjade Bill Clinton för sin fru för första gången. Lite oväntat tidigt. Experterna menar att det är risk att Bill med all sin karisma överskuggar Hillary.

    Jag var på plats i Des Moines, Iowa liksom ett stort antal andra fotografer. Ett par timmar innan Bill och Hillary ska göra entré intar jag en plats som jag tycker verkar bra. Det gäller att vara tidigt ute med så mycket media på plats. De har konstruerat en gång med höbalar på båda sidor som leder upp till baksidan av scenen. Detta för att få den rätta lantliga stämningen. Iowa är en jordbruksstat. Naiv som jag var trodde jag att all publik skulle stå framför scenen men efter insläppet börjar ser jag många slussas in att stå intill höbalgången. Men om jag lutar mig lite mer in så skymmer de inte. Solen är på väg ner och ljuset är mjukt och fint. Vi får reda på att Clintons är en halvtimme försenade. Kort därefter börjar ett par valarbetare dela ut plakat. Vissa målade med pensel för att det ska se ut som folk tillverkat sina egna skyltar. Inte bra tänker jag. Stor risk för att folk skymmer min vinkel med plakat. Jag sparkar lite på höbalen framför mig så att jag kommer ut lite mer. Det fina ljuset försvinner och ersätts av strålkastare, man kan inte få allt tänker jag när Hillary och Bill kommer där längst borta i gången. Jag höjer kameran och ser hur en livvakt går framför dem och förstör bilden (se bilder nedan). Jag och flera andra fotografer skriker åt honom att gå åt sidan men han ignorerar oss totalt. Han förstör tolv bilder men till slut får jag två “rena” bilder av Hillary och Bill innan de är för nära mig för teleobjektivet. Skiftar snabbt till kameran med vidvinkel men då är de lite för långt i från varandra för att bli riktigt bra.

    Bill Clinton håller ett kort tal för att introducera sin hustru och gör sitt bästa föra att hålla en ganska låg profil. Får såklart bilder av dem på scenen men det blir ju ofta lite stelt. VG drar dock på en krambild från scenen. Efter Hillarys tal ägnar det närmaren en timme på att gå runt hälsa på supportrar på andra sidan kravallstaketet. Hennes medarbetare vill av någon anledning inte att vi fotograferar det och gör sitt bästa för att hindra att det sker. Jag protesterar inte så mycket då det inte är några bra bilder. Det är kolsvart ute nu och blir bara blixt rakt på.

    Så detta är vad jag har att se fram emot det kommande året.
    Kul ibland. Frustrerande ibland.

    Jag vet för övrigt inte riktig vad den där gula skjortan står för.
    Och kombinationen med Hillarys färgval är katastrofal.
    Kanske behöver de en stylist i kampanjen?

    Iowa04Iowa07Iowa02Iowa03Iowa05Iowa08Iowa06

  • Sopor

    Donkey

    Jag kom tillbaka till New York igår kväll efter min lilla utflykt till Texas. Alltid skönt att komma hem. Sen blir jag iof rastlös efter ett par tre dagar här och vill resa igen. Aldrig är man nöjd!

    En fascinerande sak här i New York här sophämtningen.
    Några gånger i veckan läggs soporna ut på trottoaren för avhämtning av renhållningsarbetarna (sopgubbar är väl inte pk att säga tror jag). Där kan man lägga i princip vad som helst. En säng. En soffa. En spis. No problem, de trycker ner allt i sopbilen.

    Only in New York, kids, only in New York.
    Som journalisten Cindy Adams alltid avslutar sina krönikor i New York Post
    (och Fredrik Virtanen gjorde också det när han bodde här, men jag är ganska säker på att Cindy var först).

  • Kennedyfotograf

    Pic56

    Okej, det blir mer JFK här.
    Men hey, det är min blogg så jag kan skriva om vad jag vill antar jag.

    Köpte boken Remembering Jack. Den innehåller svartvita bilder tagna av fotografen Jacques Lowe. Försöker att dra ner på mitt bokköpande pga. utrymmesbrist men det går inte så bra. Börjar tro att jag är beroende av att köpa böcker. Text som foto. Går omvägar för att inte gå in i bokaffärer och när nu amazon.com har börjat med ”one click buy” vågar jag knappt gå in på den hemsidan längre. Jag hade alltså lyckats motstå köpimpulsen vid första besöket JFK-museet i Dallas (som på de flesta museum här så går utgången via souvenirbutiken). Morgonen efter så gick jag dock tillbaka och köpte boken. Rationaliserade det för mig själv med att priset var nersatt från 45 till 27 dollar.

    Förutom att boken innehåller klassisk bra svartvit fotografi (tänk Leica och Tri-X) så har den en intressant historia som jag dessutom med lite kreativt skrivande tänker involvera mig själv i.

    Jacques Lowe fotograferade Kennedy under flera år under femtio- och sextiotalet och tog över 40 000 bilder av honom och hans familj. Han lärde känna JFK och fick många gånger unik access till privata ögonblick.

    Jacques dog i maj 2001.
    Alla hans Kennedynegativ fanns i ett bankvalv i World Trade Center.
    Han ville vara säker på att ingenting hände med hans ovärderliga livsverk.
    När tvillingtornen kollapsade efter terrorattackerna den 11 september 2001 förstördes alla hans negativ. Kanske tur att han inte levde att se den katastrofen.

    Hans dotter Thomasina Lowe som efter faderns död hade lovat sig själv att hålla hans ”legacy” levande ligger bakom den här boken som kom ut 2003. Bilderna i boken är dels uppförstorade från kontaktkopior och dels tryckta från fotografiska kopior. Kvalitén är överraskande bra. Den briljanta författaren Tom Wolfe som var vän med Lowe har dessutom skrivit ett efterord.

    Jag träffade Jacques Lowe på en fotomässa i New York i slutet av nittiotalet. Jag ställde en fråga som jag tror förolämpade honom lite. Jag undrade om han trodde att det var enklare att som fotograf bevaka politiker på femtio- och sextiotalet än nu. Om man kom dem närmare då än nu. Han svarade lite surt att det inte var någon skillnad. Jaha sa jag och köpte ett signerat exemplar av hans förra bok om Kennedy som heter JFK Remembered (ganska likt namn måste jag säga, men den är mycket tunnare än den nya).

    Nu är det exemplaret jag köpte i princip förstört.
    Den låg i ett glasskåp. Blommor på toppen vattnades. Vatten sipprade in.
    Boksidor klistrades ihop när vattnet torkade.

    Den uppmärksamma läsaren ser nu att någonstans i allt detta kan man ana en konspiration: JFK mördad. Lowes JFK-negativ förstörda av terrorister. Jag är på plats och fotograferar när World Trade Center kollapsar. Min JFK-bok förstörd.

    Jag fotograferade för övrigt Nellie Connally för fyra år sedan. Hon var då den enda som fortfarande var i livet som var med i limousinen när JFK sköts till döds (hon dog förra året). Hennes man var guvernören för Texas, John Connally. Ett för mig fascinerande möte med historia.

    Hur hon passar in konspirationen vet jag inte men någon länk finns säkert.

  • Hösttecken

    Hösten har kommit och med den pumpförsäljarna.
    Minst en pumpa är ett måste i varje amerikanskt hem inför Halloween den 31 oktober.

    Pic30_2