Tankar från 39:e gatan

Jag var på International Center of Photography (ICP) häromdagen och såg utställningarna ”This is War! Robert Capa” och ”Gerda Taro”.

En snabb förklaring för er inte känner till dem: Robert Capa, som egentligen hette André Friedman och kom från Ungern, var en av världens främsta krigsfotografer under 30- och 40-talet. Fotografen Gerda Taro från Tyskland var hans fästmö och de ”uppfann” den amerikanska fotografen Robert Capa för att det lät bättre och sålde en kort tid båda bilder under det namnet. Gerda dog 1937 när hon bevakade det spanska inbördeskriget. Hon var bara 26 år gammal. Utställningen på ICP är den först stora separatutställningen med hennes bilder. Rober Capa dog i maj 1954 när han trampade på en landmina i Indokina.

Capa-utställningen är fokuserad på fyra olika uppdrag/bildserier:
Spanska inbördeskriget, D-Day, ”den sista” amerikanska soldaten som dog i andra världskriget och Kina 1938. Det är en slags arkeologisk utgrävning av detta material. Man får bland annat se kontaktkartor och anteckningar.

Allra mest intressant blir det kring det spanska inbördeskriget och hans mest kända bild ”Death of a loyalist soldier”. Bilden visar en soldat i det ögonblick han blir skjuten. Bilden är tagen den 5 september 1936 vid Córdoba fronten. Robert Capa var då 22 år. Under senare år har det debatterats om bilden verkligen är äkta. Vissa har hävdat att den är fejkad och att soldaten alltså inte alls dör.

Teorin som lanseras på ICP är att Capa och Taro fotograferade soldaterna när de ”låtsades” kriga (en inte helt ovanlig företeelse och något som Capa gjort tidigare under det spanska inbördeskriget) och att soldaten blev skjuten när han poserade för Capa. De skyldiga skulle då ha varit Francos soldater som gömt sig i närheten.

Alltså en fejkad situation som blir verklighet.

Ett problem med den teorin är att det finns en bild till på en annan soldat som dör på exakt samma ställe.

Richard Whelan har forskat mycket kring den här bilden och har skrivit texterna till den nya boken, ”This is war! – Robert Capa at work”, som publicerades i samband med utställningen. Han menar att de andra soldaterna drog ner sin döda kompis i en skyddande svacka och att sedan en annan soldat direkt efter blev dödad på samma ställe. Det skulle också förklara varför den bilden är skarpare, Capa hade då haft tid att ställa in skärpan. Det känns som den historien har vissa logiska luckor. Som till exempel att de borde ha sökt skydd snabbt om de var beskjutna.

På utställningen visar de alla bilder som finns kvar av de som Capa och Taro tog av militärerna den dagen. Det ser helt klart ut som att de fejkar en militär framryckning på bilderna tycker jag.

Capa-fan som jag är så vill jag ju så gärna att bilden ska vara äkta. Men även om den inte är det så kan man ju inte ta ifrån Capa hans gärning som en av nittonhundratalets viktigaste bildjournalister.

Dessutom var han ju dryckesbroder med Hemingway och hade Ingrid Bergman som älskarinna. Mycket coolare blir det inte!

Om ni vill veta mer om Robert Capas liv kan jag rekommendera boken ”Blood & Champagne” av Alex Kersaw. En mycket bra biografi som är intressant även om du kanske inte är fotointresserad.

Värt att notera är att Robert Capas bror, Cornell Capa var med och startade International Center of Photography och han sitter fortfarande med i ”Board of trustees”.

Jag fortsätter här diskussionen som pågår i kommentarerna till det tidigare inlägget:
”Nya klasser i Årets Bild”.

Tack för intressanta inlägg och en spännande diskussion.

Det är väl antagligen svårt att göra alla nöjda med reglerna för Årets Bild.
Men trots allt är det ju intressant och viktigt att diskutera.

Angående mina tidigare kommentarer om tävlande bosatta i utlandet så har jag nu fått bekräftat av Årets Bild-generalen Jonas Lemberg att jag tolkat det hela fel.
Vi PFK-medlemmar i utlandet är välkomna att tävla i alla klasser.

Jag tycker fortfarande en naturklass kopplad till miljön ur ett journalistiskt perspektiv kunde vara intressant. Men visst Adam, du har en poäng om att man då kan ha klasser om feminism, kultur & vetenskap osv.

Elisabeth skriver bland annat:
”Alla landsortstidningar som vår tex. Vad fanns inte på ettan i går? Jo, en djur och naturbild. En fälld 16-taggare.Mycket av landsorten består av natur och djur….”

Det är sant, men om bilden på 16-taggarn är tillräckligt bra borde den kunna ta pris i de klasser som redan finns? (ok, jag vet att jag motsäger mig själv lite grann här, men men..)

Tydligen har Naturklassen kommit till därför att det skickas in otroligt många naturbilder till Årets Bild varje år.

Pawel Flato skriver:

”Ta bort alla klasser som beskriver innehållet i bilderna, t.ex sport och natur.
Dra ner antalet klasser och tala bara om reportage, kollektion och singelbilder. Tala alltså aldrig om ämnesklasser.
Klasserna skulle då kunna vara som följer:

1. Singelbild Inrikes
2. Singelbild Utrikes
3. Reportage Inrikes
4. Reportage Utrikes
o.s.v”

Men Pawel, vilka klasser innefattas i så fall av o.s.v?

Med ditt resonemang kan det ju då inte blir fler klasser utom möjligen Kollektion utrikes och Kollektion Inrikes.

Jag förstår tanken och den är inte helt fel men jag tycker personligen den är lite väl radikal.

Visst det skulle bli mer prestige för vinnarna i de få klasserna men också lite trist med bara fyra till sex klasser.

No?

Adam Haglund är inte på samma linje som Pawel och vill bland annat ta bort sportklasserna.
Han skriver:

”Jag tycker nog att natur- och sportbilder borde tävla på samma villkor som alla övriga bilder i inrikes- resp. utrikesklasserna.”

Jag tycker det vore fel att ta bort sportklasserna. Visserligen tycker jag själv det är ganska trist att plåta sport och gör det inte så ofta. Men det känns ändå som en distinkt egen del av pressfoto som bör ha sin egen klass. Möjligen kan man ta bort en klass och låta feature och action tävla i samma.

Pawel skriver vidare:

”Till detta skärper man skrivningarna i tävlingsreglerna och betonar att det är den journalistiska tyngden som ska premieras.”

Det håller jag med om 100%.

Mera Pawel:
”Problemet idag är att om man tar en ÅB-bok som är 4-5 år gamal syns t.ex inga spår av utbrändhet, massiv förtidspensionering eller feminismens framväxt. Detta var frågor som dominerade svensk samhällsdebatt under lång tid. Att det inte avspeglas i bildjournalistiken kan bara ses som ett misslyckande. Nu suddas tyvärr gränsen mot vilken fototävling som helst ut alltför mycket.”

Jag håller med om detta är ämnen som bör bevakas.
Men det är väl inte Årets Bild-tävlingen fel att det inte blir gjort?
Det måste ju vara tidningarnas och fotografernas fel.
Vi jobbar väl inte för att vinna priser i Årets Bild??

Och om någon gjort dessa reportage tillräckligt bra hade de ju kunnat vinna priser i befintliga klasser och därmed gjort boken mer relevant.

Ok, jag tänker högt här och har kanske inte alltid bestämt mig 100% vad jag tycker men det är väl det som är meningen med en bra diskussion.

Avslutar med en naturbild jag tog när jag var på jobb i Connecticut i går
(jobbet handlade om något helt annat).

Den här hösten ska jag plåta natur för brinnande livet 🙂

Förresten, får man ta bort störande pinnar etc. som naturfotograf????

OBS! Updatering i slutet av texten.

—————————————–

Årets Bild har i dagarna lanserat sin nya hemsida.
Den är väldigt snygg!

På hemsidan kan man bland annat se vilka klasser som finns att tävla i för årets bilder.

Nya klasser är: En veckas arbete, Djupare Perspektiv och Naturbild.

Klasser som försvunnit är: Nyhetsbild Utland, Öppen Klass och båda TV-klasserna så vitt jag kan se.

Klasserna Svenskt- och Utländskt Vardagsliv har i princip bytt namn till Featurebild Sverige och Featurebild Utland.

Jag tycker att ändringarna i stort sett är bra.

En veckas arbete är ett bra sätt att premiera en fotograf som har stor bredd.
Klassen är ju bra för alla fotografer ute i landet som dagligen gör ett bra jobb.

Miljön ligger ju i tiden så naturklassen verkar vettig.

Jag kan förstå att man tar bort Utländska Nyhetsbild. Det är ju väldigt få “riktiga” utländska nyhetsbilder som tas av svenska fotografer (jag menar då “breaking news”)
när något verkligen händer framför kameran).

Öppen klass är kanske lite synd att den försvinner men kanske var den för “öppen”.

TV-klasserna kanske led av att det var för få tävlande?

Jag föreslog själv att Utländskt Vardagsliv skulle byta namn till Featurebild.
Främst för att det fanns vissa bilder som föll mellan begreppen nyhetsbild och vardagsliv. Men nu när Utländsk Nyhetsbild är borta ser jag ett annat scenario.
Tänk om någon lyckas fånga en väldigt bra nyhetshändelse (tänk 11 september etc.).
Då finns det ingen klass att skicka in den i.

Kanske borde klassen heta Årets Utländska Bild istället?

En konstig sak är att det finns fyra klasser som du måste bo i Sverige för att delta i.
Varför?

Klasserna är: Nyhetsbild Sverige, Djupare Perspektiv, Humorbild och Naturbild.

Möjligen kan jag ana att det i klassen Djupare Perspektiv har något med att göra att vinnaren automatiskt deltar i den amerikanska tävlingen Lucie Award och att det finns i deras regler.

Vad tycker ni om nyheterna i Årets Bild?

Uppdatering:
Det verkar som att jag missuppfattade det där om att man måste bo i Sverige för att tävla i vissa klasser.
Vad syftet verkar vara är att alla som bor i Sverige kan tävla i de klasserna.
Inte bara medlemmar i Pressfotografernas Klubb som brukligt är.
Jag antar att PFK-medlemmar bosatta i utlandet också kan delta.