Det är lika bra att jag erkänner direkt, jag är beroende.
Jag kan inte bli kvitt New York och New York kan inte bli kvitt mig.
Hyran är hög och lägenheten liten och dessutom alltid för varm eller för kall. Man måste hela tiden ge dricks till allt och alla även om servicen har varit katastrofalt dålig. Trottoarerna är trasiga, hantverkarna odugliga och taxiförarna hittar inte. Expediterna är långsammast i universum och folk ringer aldrig någonsin tillbaka. Antagligen förkortar jag mitt liv med minst tio år på grund av dålig luft, stress och alla frustrationer man utsätts för dagligen.
Men när jag kommer tillbaka från någon av mina resor till Kansas, Texas, Iowa eller gud vet var och den gula taxin från flygplatsen svänger ner mot midtowntunneln så ser jag staden resa sig upp som en enorm filmkuliss och ett lugn faller över mig. Jag vet att jag är hemma. Den står där som ett underbart löfte, som en smutsig diamant som väntar på att upptäckas om och om igen.
Jag minns första gången jag var här. Det var verkligen som att kliva in i en film av Woody Allen. Eller för all del, en krönika av Mats Olsson. Husen. Människorna. Pulsen. Allt var annorlunda. Och det rök verkligen ur gatorna. Det sistnämnda känns i och för sig mindre romantiskt sedan en hel gatukorsning flög i luften två kvarter från var jag bor för ett par månader sedan. De hundra år gamla rören som ångan forsar fram i hade uppenbarligen gjort sitt.
New York är lika mycket en idé som en stad. Och det är en magnet som drar till sig världen. Några stannar ett par år medan andra blir kvar resten av livet. Nästan alla blir snabbt beroende av staden. Av utbudet, maten och människorna. Och hela Manhattan är verkligen ett vardagsrum för oss som bor här. Om lägenheterna är små så är köken minimala. Långt i från de enorma lägenheterna med högt i tak och tegelvägg man i Hollywood menar att en vanlig brevbärare kan bo i. Så umgås gör man i barerna, på restaurangerna, i parkerna. Och med tusentals restauranger från världens alla tänkbara hörn som alla försöker att vara bättre än sina konkurrenter så saknar i alla fall inte jag svenska köttbullar allt för mycket.
/ T
PS. Stockholm, jag gillar dig också!
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Fredric Cancel reply