Tankar från 39:e gatan

Jag var på International Center of Photography (ICP) häromdagen och såg utställningarna ”This is War! Robert Capa” och ”Gerda Taro”.

En snabb förklaring för er inte känner till dem: Robert Capa, som egentligen hette André Friedman och kom från Ungern, var en av världens främsta krigsfotografer under 30- och 40-talet. Fotografen Gerda Taro från Tyskland var hans fästmö och de ”uppfann” den amerikanska fotografen Robert Capa för att det lät bättre och sålde en kort tid båda bilder under det namnet. Gerda dog 1937 när hon bevakade det spanska inbördeskriget. Hon var bara 26 år gammal. Utställningen på ICP är den först stora separatutställningen med hennes bilder. Rober Capa dog i maj 1954 när han trampade på en landmina i Indokina.

Capa-utställningen är fokuserad på fyra olika uppdrag/bildserier:
Spanska inbördeskriget, D-Day, ”den sista” amerikanska soldaten som dog i andra världskriget och Kina 1938. Det är en slags arkeologisk utgrävning av detta material. Man får bland annat se kontaktkartor och anteckningar.

Allra mest intressant blir det kring det spanska inbördeskriget och hans mest kända bild ”Death of a loyalist soldier”. Bilden visar en soldat i det ögonblick han blir skjuten. Bilden är tagen den 5 september 1936 vid Córdoba fronten. Robert Capa var då 22 år. Under senare år har det debatterats om bilden verkligen är äkta. Vissa har hävdat att den är fejkad och att soldaten alltså inte alls dör.

Teorin som lanseras på ICP är att Capa och Taro fotograferade soldaterna när de ”låtsades” kriga (en inte helt ovanlig företeelse och något som Capa gjort tidigare under det spanska inbördeskriget) och att soldaten blev skjuten när han poserade för Capa. De skyldiga skulle då ha varit Francos soldater som gömt sig i närheten.

Alltså en fejkad situation som blir verklighet.

Ett problem med den teorin är att det finns en bild till på en annan soldat som dör på exakt samma ställe.

Richard Whelan har forskat mycket kring den här bilden och har skrivit texterna till den nya boken, ”This is war! – Robert Capa at work”, som publicerades i samband med utställningen. Han menar att de andra soldaterna drog ner sin döda kompis i en skyddande svacka och att sedan en annan soldat direkt efter blev dödad på samma ställe. Det skulle också förklara varför den bilden är skarpare, Capa hade då haft tid att ställa in skärpan. Det känns som den historien har vissa logiska luckor. Som till exempel att de borde ha sökt skydd snabbt om de var beskjutna.

På utställningen visar de alla bilder som finns kvar av de som Capa och Taro tog av militärerna den dagen. Det ser helt klart ut som att de fejkar en militär framryckning på bilderna tycker jag.

Capa-fan som jag är så vill jag ju så gärna att bilden ska vara äkta. Men även om den inte är det så kan man ju inte ta ifrån Capa hans gärning som en av nittonhundratalets viktigaste bildjournalister.

Dessutom var han ju dryckesbroder med Hemingway och hade Ingrid Bergman som älskarinna. Mycket coolare blir det inte!

Om ni vill veta mer om Robert Capas liv kan jag rekommendera boken ”Blood & Champagne” av Alex Kersaw. En mycket bra biografi som är intressant även om du kanske inte är fotointresserad.

Värt att notera är att Robert Capas bror, Cornell Capa var med och startade International Center of Photography och han sitter fortfarande med i ”Board of trustees”.