Tankar från 39:e gatan

I november nästa år är det som ni säkert vet presidentval i USA.
Valrörelsen började redan i våras. Primärvalen i de olika delstaterna där partierna väljer sina respektive presidentkandidater börjar i januari. Vi följer ju dem inte dagligen men då och då gör vi nedslag på olika kampanjmöten eller debatter. Hillary Clinton är såklart hetast och den vi bevakat mest hittills. Hon är också den av kandidaterna det är svårast att komma nära. Jag har fotograferat henne fyra fem gånger i år. I somras kampanjade Bill Clinton för sin fru för första gången. Lite oväntat tidigt. Experterna menar att det är risk att Bill med all sin karisma överskuggar Hillary.

Jag var på plats i Des Moines, Iowa liksom ett stort antal andra fotografer. Ett par timmar innan Bill och Hillary ska göra entré intar jag en plats som jag tycker verkar bra. Det gäller att vara tidigt ute med så mycket media på plats. De har konstruerat en gång med höbalar på båda sidor som leder upp till baksidan av scenen. Detta för att få den rätta lantliga stämningen. Iowa är en jordbruksstat. Naiv som jag var trodde jag att all publik skulle stå framför scenen men efter insläppet börjar ser jag många slussas in att stå intill höbalgången. Men om jag lutar mig lite mer in så skymmer de inte. Solen är på väg ner och ljuset är mjukt och fint. Vi får reda på att Clintons är en halvtimme försenade. Kort därefter börjar ett par valarbetare dela ut plakat. Vissa målade med pensel för att det ska se ut som folk tillverkat sina egna skyltar. Inte bra tänker jag. Stor risk för att folk skymmer min vinkel med plakat. Jag sparkar lite på höbalen framför mig så att jag kommer ut lite mer. Det fina ljuset försvinner och ersätts av strålkastare, man kan inte få allt tänker jag när Hillary och Bill kommer där längst borta i gången. Jag höjer kameran och ser hur en livvakt går framför dem och förstör bilden (se bilder nedan). Jag och flera andra fotografer skriker åt honom att gå åt sidan men han ignorerar oss totalt. Han förstör tolv bilder men till slut får jag två “rena” bilder av Hillary och Bill innan de är för nära mig för teleobjektivet. Skiftar snabbt till kameran med vidvinkel men då är de lite för långt i från varandra för att bli riktigt bra.

Bill Clinton håller ett kort tal för att introducera sin hustru och gör sitt bästa föra att hålla en ganska låg profil. Får såklart bilder av dem på scenen men det blir ju ofta lite stelt. VG drar dock på en krambild från scenen. Efter Hillarys tal ägnar det närmaren en timme på att gå runt hälsa på supportrar på andra sidan kravallstaketet. Hennes medarbetare vill av någon anledning inte att vi fotograferar det och gör sitt bästa för att hindra att det sker. Jag protesterar inte så mycket då det inte är några bra bilder. Det är kolsvart ute nu och blir bara blixt rakt på.

Så detta är vad jag har att se fram emot det kommande året.
Kul ibland. Frustrerande ibland.

Jag vet för övrigt inte riktig vad den där gula skjortan står för.
Och kombinationen med Hillarys färgval är katastrofal.
Kanske behöver de en stylist i kampanjen?