Jag älskar att komma till en för mig okänd stad i skymningen.
Alla är på väg nånstans.
Yrkesrollens sköld lagd åt sidan.
Det är energi på gatorna.
Ljuset är mjukt och vackert.
Vår taxiförare vet inte alls vart han är på väg. Inte vi heller.
Jag vevar ner rutan och tar in scenen.
En kvinna på bussen är i en annan värld. Djupt försjunken i en bok.
En man på trottoaren smeker sin älskling på armen.
Det luktar diesel från bussarna.
I en lagerlokal grillar de kött och dricker öl.
En tjej i blå klänning försöker stoppa en taxi med armen i luften.
En man med attaché tar sig för huvudet.
Till och med hundarna verkar vara på väg någonstans.
Vissa städer har bättre skymningar än andra.
Rio de Janeiro verkar vara en av dem.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Thomas Nilsson Cancel reply