Sent på onsdagseftermiddagen lämnade vi centrala Quito för färd till flygplatsen. Liksom i Bolivia åkte vi med i ministerns kortege som slussades fram i den kaotiska trafiken av ett antal motorcykelpoliser. Dessa män är mina nya hjältar. Det var imponerande att se dem köra slalom mellan bilarna viftandes åt dem att stanna medan de tittade åt ett annat håll och körde åt ett tredje.
Jag vill alltid ha poliseskort när jag ska till flygplatsen!!
Flyget gick strax efter 18.00 till Lima i Peru där vi skulle byta plan. Sedan fyra timmars flight mitt i natten till Sao Paulo i Brasilien. Ett par timmars väntan för en kort flygning till Rio de Janeiro där vi landade klockan halv tio på morgonen. Trött. Hade bara sovit ett par timmar på planen. Transport sedan till ett hotell där jag, Kim och hela den norska ministerns delegation hade bokat rum för att kunna ta en dusch innan dagens program började. Checkade in ungefär halv elva och checkade ut tjugo över elva. Det är nog den kortaste tid jag någonsin haft ett rum. Klockan tolv var det en officiell lunch (snarare frukost för oss) som norska företag i Rio hade arrangerat på en schweizisk restaurang (!).
Direkt därifrån till en skola och en fotbollsplan i ett slumområde som de brasilianska fotbollslegenderna Jorghino och Bebeto driver. Norge är med och stöttar projektet. Båda var där och Jorghino spelade i en uppvisningsmatch som också den norska ministern var med i. Brasilien vann med 5-2 mot Norge.
Efter ett par timmar var det dags att åka tillbaka till flygplatsen för en flight klockan 19.05 till Brasiliens huvudstad, Brasilia. Tar knappt två timmar att flyga dit men planet var en timme försenat. Kom vid 23-tiden till hotellet och sitter nu och väntar på roomservice som aldrig verkar komma.
Om ett par dagar ska vi ut i regnskogen och sova en natt i hängmatta.
Det ska bli kul (hoppas jag).
Och just nu, som jag skriver detta, så kom äntligen club sandwichen jag beställt.
Lite traditionellt val kanske, men alltid ett säkert kort som brukar vara ok.
Om det är mycket stavfel i den här texten så skyll på Bill Gates. Rättstavningen i Word har spårat ur totalt. Halva texten rättas efter svenskt lexikon och andra halvan efter engelskt.
/ T
PS. Helt oväntat, inte minst för mig själv, har jag börjat gilla Lundells blueslåtar som dykt upp allt oftare på senare skivor. Jag brukade hata dem. Vad är det som händer?

Leave a reply to roggebloggarn Cancel reply