Iowa är täckt av snö och ett tunt lager med fruset vatten. På tisdagen skulle vi ha flugit hit men en icestrorm drog fram över the midwest som ett underkylt regn på steroider. Flygkaos såklart och en svensk fotograf jag känner blev 11 timmar försenad och landade klockan 04:00 i New York. Något irriterad får man anta. Vi flög 06:00 onsdag morgon istället. Utan förseningar.
Alla presidentkandidater är i Iowa och kampanjar inför valet den 3 januari. Delstaten är platt och det tar alltid tre timmar att köra till de olika byhålor där politikerna med stor inlevelse levererar sina budskap om en bättre värld. Eller i alla fall ett bättre USA. Behållningen i dag var lunchen på en restaurang som var frusen i femtiotalet med en underton av antingen Twin Peaks eller X-Files.
Från bilfönstret såg jag träd, buskar och fält täckta av is som ett sagolandskap. Omöjligt att beskriva med en bild. Ingen idé att stanna bilen och försöka. Därför detta snapshot genom bilens fönster.
Uppgraderad till en jättesvit på hotellet som säkert var highlife tidigt åttiotal. I min fantasi ser jag en tungsint Ronald Reagan sitta i just den här soffan på caucus-valnatten den 21 januari 1980 efter George H.W. Bushs seger. Ovetandes om att han ett år senare skulle bli USA:s 40:e president.
Vi lyckades i kväll ta oss tillbaka till Des Moines för middag på Centro precis innan köket stängde kvart över tio. Favoritrestaurang i Iowa som har överraskande bra mat och atmosfär. Där träffade vi Kyle , kompis från förr som är fotograf för SVT och deras nya korrespondent Per Anders som verkar vara en morsom fyr (som vi säger i Norge). Åt en god pasta och drack en mycket bra syrah till.
Fyra timmars sömn två nätter i rad är en trend jag förhoppningsvis ska bryta i natt och imorgon kväll är jag tillbaka i New York om vi slipper snöfall. En centimeter snö betyder alltid flygkaos och TV-reportrar på gatorna som direktrapportera om hur mycket snö som kommer och om att alla flyg är inställda och att skolarna är stängda. Varför? brukade jag fråga mig i början men numera accepterar jag det bara som ett faktum att leva med som boende i New York.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Elisabeth Cancel reply