Champagne och da Vinci vid FN

Den norska konstnären Vebjørn Sand målar inte bara tavlor, han bygger isbroar också.

Bron här är byggd efter en ritning Leonardo da Vinci gjorde 1502. Den bron skulle ha stått i Istanbul men blev aldrig byggd (den skulle f.ö. inte vara av is).

På måndagskvällen avtäcktes bron utanför FN-högkvarteret. Vebjørn byggde en likadan bro i Antarktisk förra året. Den kommer såklart inte smälta som den i New York kommer att göra. Men det är poängen med New York-bron. Kontrasten är bron i Antarktisk som inte ska smälta. Gör den det har vi alla stora problem. Det är en kommentar till den globala uppvärmningen.

Jag träffade Vebjørn för första gången för ett par veckor sedan Red Hook, Brooklyn. Där ute i en lagerlokal höll han och hans medarbetare på att iordningställa den aluminumform. Den flyttades sedan till en frysbil där den fylldes med en blandning av krossad is och vatten. Som sedan skulle bli bron. Frysbilen stod sedan i ett fryslager i Yonkers i en vecka.

I söndags på eftermiddagen skulle de egentligen ha installerat bron utanför FN men det regnade så de beslutade att göra det på natten mellan söndagen och måndagen istället.
Så efter tre timmars sömn slöt jag upp med gänget klockan 03:30 utanför FN. En flatbed truck och ett par gaffeltruckar användes för att få bron från gatan till den plats bron skulle stå. Det var mycket som kunde gå fel men förutom ett par mindre missöden så stod bron till allas lättnad på plats vid 10-tiden på förmiddagen.

Jag tycker det är ett fantastiskt projekt med alla förberedelser, som nästan blir en del av konstverket, och sedan det vackra slutresultatet.

Det var dock en kall natt utanför FN och ibland funderade jag på att gå hem och lägga mig. Men jag stannade och det var värt det. När de hade tagit bort stålkonstruktionen och isbron stod utan något stöd utan att rasa tog Vebjørns bror Aune tog fram en väl kyld magnumbutelj Krug Champagne årgång 1989 ( á 1 000 dollar.)

När vi stod där i förmiddagssolen och kände de dyra dropparna ta fäste, lyckades inte ens den kalla vinden från East River att slå bort känslan att det trots allt var värt att stanna kvar så länge.