I dag är det fem år sedan sångaren och låtskrivaren Joe Strummer dog bara 50 år gammal. För er som mot förmodan inte känner till honom så var han med och startade rockbandet The Clash i London 1976. I min bok är det världens bästa band någonsin. Sedan får ni komma dragandes med Beatles, Stones och U2 hur mycket ni vill. Och ja, jag vet att det påstås att varenda rockband står i tacksamhetsskuld till Beatles.
Men Clash var bäst!
De föddes ur punken men redan på det suveräna debutalbumet, The Clash, fanns det en reggaelåt med. Ganska snart fanns det influenser från alla möjliga håll på skivorna. Strummer hade bland annat rötter i amerikansk folkmusik som Woody Guthrie, gitarristen Mick Jones influenser kom till exempel från engelsk glamrock som Marc Bolan och bassisten Paul Simonon växte upp i Londons svarta kvarter och älskade reggae. I Clash smälte de samman alla de olika influenserna och resultatet blev knäckande bra.
Albumen London Calling och Combat Rock är mästerverk om du frågar mig. Trippel-LPn Sandinista var kanske inte lika lätt att till sig när jag som 14-åring köpte den på Domus i Vällingby Centrum men efter hand växte den och jag insåg ganska snart att den också var grymt bra.
Något år innan Strummer dog såg jag honom spela på en klubb i New York med sitt nya band, The Mescaleros. Då och då spelade de Clashlåtar men även det nya materialet var bra. När konserten var slut efter en andra omgång extranummer så vände Strummer tillbaka till scenen och fick med sig bandet. Han drog igång låten White Riot från Clashs första singel. Han sjöng med en sådan otrolig energi att de betydligt yngre bandmedlemmarna titta på varandra och skrattade samtidigt som de försökte hänga med. Strummer såg ut som om han var ung igen och stod på någon av punkklubbarna i London 1976.
En av många favoritlåtar är The right profile från albumet London Calling.
Strummer sjunger om New York och skådespelaren Montgomery Clift:
”New York, New York, 42nd Street
Hustlers rustle and pimps pimp the beat
Monty Clift is recognized at dawn
He aint got no shoes and his clothes are torn
I see a car smashed at night
Cut the applause and dim the light
Montys face is broken on a wheel
Is he alive? Can he still feel?”
R.I.P. Joe!
/ T
PS. Väggmålningen som hyllar Joe Strummer på bilden här ovan finns i New Yorks East Village på 7th Street och Avenue A.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Jocke Cancel reply