Tankar från 39:e gatan

En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York

about

Death Row

December 24, 2007

Jag skämtade ju lite om val av sista måltid i bloggen om New Yorks bästa bar. Men i det här landet är det ju tyvärr en realitet med sista måltider. 28-årige Carlton Turner (på bilden ovan) är en av 350 som sitter på death row i Texas. Carlton dödade sina adoptivföräldrar när han var 19 år. Inte helt mentalt stabil då som det verkar. Han åt en sista måltid den 27 september i år. Den bestod av pizza, cheeseburger och en kaka. Men strax efter måltiden, bara timmar innan avrättningen skulle äga rum sköts den upp.

Det är nu ett fall uppe i högsta domstolen där målsägande hävdar att den mix som används för att injicera fången så att han dör kan göra det onödigt plågsamt (inse ironin!). Fallet kommer att tas upp i vår och nu verkar de flesta stater ha stoppat sina avrättningar i väntan på domen. Men något mer än ett tillfälligt stopp för dödsstraffet är det knappast.

Det finns dock visst hopp. New Jerseys guvernör, Jon Corzine, avskaffade i förra veckan dödsstraffet i sin stat.

Men det lär nog dröja innan Texas följer efter.

Jag och reportern Kim Riseth träffade Carlton i oktober, tre veckor efter att han skulle ha blivit avrättad. Han sa till oss: ”Jag hade inte planerat någonting efter 27 september. Inga tankar, inga handlingar. Det var som om jag redan var död.”

Vi intervjuade också AP-reportern Michael Graczyk i Houston. Han har via sitt jobb sett ungefär 300 avrättningar. Han verkade otroligt nog ganska oberörd av det hela.

Varje avrättning kräver någon som transporterar den dödsdömde till dödskammaren. Någon som lagar och serverar den sista måltiden. En präst som gör ett sista besök. Fyra man som spänner fast honom på ”dödsbädden”. Någon som sticker in nålen i blodådern och någon annan, anonym, som trycker på knappen som startar den dödliga injektionen. Ett antal personer som bevittnar avrättningen. Några som bär ut den döda kroppen. Några som begraver den.

Om inte dödsstraff var absurt nog i sig själv så blir det smärtsamt klart hur sjukt det är när man tänker på alla dessa praktiska arrangemang det tar för ett land (en myndighet/en regering) att döda en person som straff för ett brott.

Posted in USA

7 responses to “Death Row”

Elisabeth

December 25, 2007

Att Michael Graczyk verkar oberörd är nog fullständigt naturligt efter 300 bevittnade avrättningar. Helt otroligt hade varit tvärt om.
Det är DET som är det hemska. Hur människan kan vänja sig och ta det till sin vardag, som något naturligt.
Se på alla som verkställde dödadet i gaskammrarna under andra världskriget.
Se på alla sekter av olika slag som finns.
Att gå över en tröskel första gången kan vara hur svårt som helst, men människan vänjer sig.
DÄRFÖR är det så viktigt att stoppa ohumana, kriminella, kränkande o liknande handligar i sin linda… INNAN DET BLIR EN VANA, en vardag.
Tyvärr är det en vana i länder som har dödsstraff. Men folk runt omkring som inte SER det in live, och sen fått sett/insikt i hur det är har ju reagerat. Det är dom krafterna som kan göra något åt det. Såna som du, Thomas. Genom att berätta, få andra att reagera. Gemensamt kan de krafterna i rullning få de tillvänjda människorna att “vakna”.
Att skriva om det här på din blogg, är ett alldeles utmärkt initiativ!

LikeLike

Reply
Jocke

December 25, 2007

Idag är man en tomte som är bakis. Japp, jag vill ha både mina objektiv och kamera för mig själv, det var därför jag köpte en D40 till Katharina.. Hela USA´s rättsystem är sjukt. Det finns inte en undersökning som visar att brotten minskar med dödsstraff. Likaså får man ju inte avrätta någon som är sjuk, man måste vänta till de är friska, det är ironi på högnivå. Sen har man ju Habeus corpus i USA, den vill ju Bush ändra på. Det är stora artiklar i både DN och Svd om J Edgar Hoover och hans galna ideer.
Nä, nu så skall jag läsa vidare i min julklappsbok som jag fick, Svensk Maffia. Den är verkligen bra.
Så kom igen Elisabeth, jag väntar på ditt inlägg.
Thomas, ta det lugnt med spriten idag, det är en dag imorgon också:)

LikeLike

Reply
Elisabeth

December 25, 2007

Vadå vänta???
Mitt ligger på tiden 06.28… ditt 06.29…
Alltså en hel minut före dig… asgarv

LikeLike

Reply
Stina

December 25, 2007

Och tänk så lite uppmärksamhet de här avrätningarna får i media. Inte ett ord på TV, kanske ett par meningar i tidningen. Det är ett hårt samhälle i USA.

LikeLike

Reply
Thomas Nilsson

December 25, 2007

Ja, vi människor har en förmåga att vänja oss även vid dåliga saker. Tyvärr. Som journalist kan man ju åtminstone försöka lyfta fram och visa sådant som man tycker är fel. Så små frön som kan växa i folks medvetanden. Men tyvärr är det nog långt kvar till att dödsstraffet försvinner i USA. Hämnd är en stark drivkraft för många här när det gäller brott och straff.
Och ja Stina, visst är det skrämmande hur lite dödsstraffet diskuteras här. Finns dock ett universitet i Chicago som gör ett jättejobb med att få oskyldiga på death row frikända.
Angående AP-reporter, jag brukar vara nyfiken på att se det mesta. Bra som dåligt. För att lära mig. Men frågan är om jag skulle vilja se en avrättning om jag fick chansen. Jag tror inte det.
Jocke. räknar med att det är en vit dag för dig idag! 🙂

LikeLike

Reply
Victor Jaccopucci

December 25, 2007

Texas lär väl vara den sista staten som avskaffar det tror jag, om de någonsin gör det ens.
Jag har länge undrat om det verkligen är så att de faktiskt får en sista måltid. Tänk om alla bara säger att fångarna får det, men att de i själva verket bara får en varmkorv eller liknande. De ska ju ändå dö, så ingen kan ju få reda på det =p
Tänker inte säga att det var fel att han åkte in i finkan eller så, men mina erfarenheter av “adoptivfamiljer” (i mitt fall värdfamiljer) kan de vara riktiga psychos, så han kanske inte är så galen trots allt ^^.
PS. Jag fick din bok i julklapp =) Har inte hunnit annat än att bara ögna igenom den snabbt än dock…
Fick även pengar, så imorgon åker jag in till stan och köper en Canon EOS 400D =D

LikeLike

Reply
Thomas Nilsson

December 26, 2007

Kul att du fick min bok Victor. Hoppas att du gillar den.
I vissa stater kan man få en sista måltid från en restaurang men i Texas får de nöja sig med vad fängelsets matsal kan producera.
Själv skulle jag vilja ha ostron, en carpaccio, en dry martini, in riktig bra filé mignon med ett gott rött vin (kanske en Cabernet Franc eller Zinfandel). Espresso, whisky och en lite choklad bit.
Jo, adoptivfamiljer kan säkert vara galna också.
Men lite väl extremt att döda dem kanske.
Kul att du ska köpa en kamera. Du får lägga ut lite bilder tagna med den på din blogg. Ska vid tillfälle länka till den 🙂

LikeLike

Reply