Tankar från 39:e gatan

Presidentkandidater 2008 – Del 2

Demokraten John Edwards har hamnat i skuggan av Hillary Clinton och Barack Obama inför de stundande primärvalen. Ändå kan man inte helt räkna ut honom. Han ställde ju upp redan för fyra år sedan och kom på en överaskande andraplats i Iowa efter John Kerry. Han är en mycket bra talare och gjorde ganska bra ifrån sig i flera andra stater. Kerry valde ju honom sedan som sin vise prersidentkandidat i presidentvalet hösten 2004. Ett val som de till mångas förvåning, speciellt i Europa, förlorade.

Edwards förmåga att “connecta” med väljare på kampanjmöten och hans snygga utseende gjorde att det var en del som jämförde honom med John F Kennedy inför förra valet (många amerikaner saknar fortfarande Kennedy och väntar på den “nya JFK”). I år är det dock nog Obama som som får finnas sig i den jämförelsen.

John Edwards pratar väldigt mycket om “two Americas” – de fattiga och de rika. Han startade tidigare i år sin kampanj i Lower Ninth Ward. Ett av de fattigaste områdena i New Orleans och också en av de platser som drabbades värst av orkanen Katrina. Att prata om det fattiga Amerika är nog inget som direkt vinner över de där obestämda väljarna i mitten så man får anta att detta är en fråga som Edwards brinner för. Vilket gör att han växer i mina ögon.

Han svaghet är att ha har relativt lite politisk erfarenhet. Han har varit senator i en sex-års period. Han representerade då North Carolina men är egentligen från South Carolina. Innan det var han advokat och hade som specialitet att stämma stora företag för privatpersoners räkning. Folk som till exmpel hade blivit skadade för att en produkt hade något fel. Han var mycket framgångsrik och vann miljontals dollar åt sina kilienter. Och åt sig själv eftersom han fick en ganska bra procent av pengarna. Hans kritiker brukar säga att han är en rik advokat som inte vet hur vanliga människor har det. Edwards själv säger att det här visar att han står på de svagas sida mot “big cooperation”.

Tidigare i år kom det fram att hans frisyr kostade 400 dollar. Inte så bra för en politiker som vill stå på de fattigas sida. Så nu klipper han sig nog på något enklare ställe. Han kommer faktiskt från ganska enkla förhållanden och påminner ständigt folk om att han är en “son of a mill worker”.

Hans fru Elizabeth hamnade i nyheterna tidigare i år. Hon hade fått en obotlig cancer, men som tydligen ska gå att leva med om hon har tur. Hon har ändå kampanjat väldigt mycket för sin man. Hon gör det bra och får mycket uppmärksamhet.

Om John Edwards ska ha någon chans att vinna det demokratiska partiets nomination så tror jag att han måste vinna i Iowa och bli sämst tvåa i New Hampshire (de två stater som är först ut med sina val). Han har en mycket stark organisation i Iowa, något som krävs för att få ut rösterna där, som han byggt upp under de fyra år som gått sedan förra valet. Just nu är det dött heat mellan Edwards, Obama och Hillary enligt oppinionsundersökningarna i Iowa. En annan sak som kan vara till hans fördel är att folk här tänker ofta på “electability” ju närmare valet de kommer. Alltså vilken kandidat som har störst chans att vinna i nästa års presidentval. Kanske kan de börja tveka om USA är redo för en kvinnlig eller svart president. Att då John Edwards som vit medelålders man framstår som mer valbar nästa höst. Jag tror dock mordet av Benazir Bhutto kan verka emot honom då han kan framstå som oerfaren på den internationella scenen.

Edwards ur en fotografs synvinkel:
Han kommer visserligen nästan alltid försent till sina kampanjmöten. Mer så än andra kandidater och New York Times hade till och med en artikel om det. Men det finns mycket som uppväger det. Hans fotogeniska utseende. Inga livvakter (som jag har märkt i alla fall) och hans medarbetare är ganska schysta så det är inga problem att komma nära honom och man slipper oftast “pressfålla” att stå i. Denna kombination gör att han får hela fyra fotovästar av fem möjliga.

Tidigare blogginlägg i serien Presidentkandidater 2008:
Rudy Giuliani