Tankar från 39:e gatan

Grand Central Station är en av mina favoritplatser i New York. Tycker om att stå där sen eftermiddag och försvinna in i rusningstidens anonymitet. Alla är på väg. Till tågen för att åka hem. Norrut. Först en öl av han som står i sin lilla bar på perrongen. Eller kanske att par snabba ostron nere i källarn på legendariska The Oyster Bar. De som inte har någon som väntar hemma kanske tar sig tid till en rejäl biff på Michael Jordans steakhouse där uppe på avsatsen. För den som vill laga mat hemma finns det en välsorterad saluhall samt en vinaffär som bland annat har en mycket bra Cabernet Franc som brukar vara svår att få tag på. Uppe i det gröna innertaket är himlens stjärntecken avbildade och navet i kaoset är en rund liten informationskiosk mitt i det enorma rummet.

Den fantastiska stationsbyggnaden från 1903 var dock på sextiotalet nära att gå samma öde till mötes som gamla vackra Penn Station. Den revs 1964 och det är ett trauma för äldre New York-bor i klass med skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Stockholm. Gamla Penn Station ersattes av Madison Square Garden och den nya Penn Station som ligger helt under jord och är en av de rörigaste och mest förvirrade tågstationer jag någonsin varit på. Dessutom helt utan charm.

Jacqueline Kennedy Onassis var för övrigt en av de som framgångsrikt jobbade för att rädda Grand Central Station.

Tack Jacqueline och sorry att jag paparazzifotograferade dig utanför Grand Hotel i Stockholm en gång för länge sedan.