Tankar från 39:e gatan

Presidentkandidater – Del 6

Barack Obama.

Demokraten Barack Obama intar scenen med sin fru och två unga döttrar. Det är den tredje januari och han har precis vunnit valet i Iowa. Stämningen är elektrisk. Obama vinkar till publiken och ser nästan generad ut när salen exploderar av jubel. Han håller sedan ett av de bästa tal jag har hört. Det är ett tal om hopp och förändring och jag glömmer nästan att fotografera. Skulle han vinna nominationen och presidentposten blir det historiskt. Redan när han i inledningen säger ”You know, they said this day would never come…” ryser jag och när han senare levererar rader som ”Hope is (–) what led young women and young men to sit at lunch counters and brave fire hoses and march through Selma and Montgomery for freedom’s cause…” ekar det av Martin Luther King Jr och medborgarrättskampen i sextiotalets USA.

Det här landet är fortfarande ganska segregerat, inte i lagstiftning så mycket som av gammal vana och tradition. Och ekonomi såklart. I det perspektivet är det värt att tänka på är att 97 procent av Iowas befolkning är vit. Valresultatet där visar att Obama är en gränsöverskridare. Problemet för tidigare svarta presidentkandidater, som till exempel Jesse Jackson på nittiotalet, var att de nästan inte fick några röster av de vita. Från svarta politiska grupperingar klagades det i början om att Obama inte var ”svart nog”, att han inte hade växt upp med ”the African American experience”. Men nu hörs det inte så mycket om det längre. Den riktiga testen kommer i valet i South Carolina om en dryg vecka. Där bor många svarta och Bill och Hillary är väldigt populära bland dem. Bill Clinton brukar ju kallas USA:s första svarta president.

Obama har rockstjärnestatus ute på campaign trailen, som valrörelsen kallas här. Han fyller idrottshallar och samlingslokaler med jublande suportrar som inte kan få nog av hans budskap. Han har gjort det så framgångsrikt att nästan alla andra kandidater har ”stulit” hans slagord Hope och Change. Även republikanerna. Häromdagen hade till exempel Mitt Romney för första gången valplakat med ordet Change på. Kritiker brukar säga att Obama visserligen är en mycket skicklig talare men att det är väldig lite specifika detaljer i talen. Vad exakt är det han vill ändra? Men det verkar som att många amerikaner är trötta på traditionella politiker och nu vill ha en visionär som kan inguta hopp i en just nu något kantstött nation.

Barack Obama är en ganska osannolik presidentkandidat. Lokalpolitiker i Illinois (state senator) som för så sent som fyra år sedan var ganska okänd på den nationella scenen. Hans genombrott var ett bejublat tal på demokraternas politiska konvent i Boston sommaren 2004. Pappan var från Kenya och mamman var amerikan. De separerade ganska fort och Obama växte upp med mamman på Hawaii samt i Indonesia. Han har själv berättat att han använde kokain när han var ung. En del väljare vi pratat med tror att han är muslim. Det kan iof bero på att en del kommentatorer på högerkanten verkar så frön av missinformation. Flera gånger har det hänt att han kallas för Osama. Av misstag hävdas det. Det påstods också att han gått i en madrassa (muslimsk skola) i Indonesia. Det visade sig vara falskt.

Det ska bli spännande att se om han kan svara på Hillarys New Hampshire-seger här i Nevada. Jag tror dock att i slutänden kommer erfarenhet vinna och Hillary bli demokraternas presidentkandidat.

Barack Obama ur en fotografs synvinkel:

Han ler väldigt sällan och tittar ofta ner i talarstolen under talen. Han har också en förmåga att blinka på väldigt många bilder. Man behöver visserligen inte le för att en bild ska bli bra ut men ofta hjälper det. Det går för det mesta att ta sig ganska nära och hans medarbetare är väldigt bra att ha och göra med. Inte minst med tanke på hur mycket mediatryck det är på dem. Hillarys kampanj hanterar det inte riktigt lika bra. Det blir tre fotovästar av fem möjliga till Obama.

Se Iowa-talet här.

Eller läs talet här.

Tidigare blogginlägg i serien Presidentkandidater 2008:
Rudy Giuliani
John Edwards
Mike Huckabee
John McCain
Mitt Romney