Tankar från 39:e gatan

FEMA står för The Federal Emergency Management Agency och är en myndighet som ska hantera katastrofer av alla tänkbara slag. En viktig del av deras uppdrag är att se till att människor har mat, vatten och tak över huvudet efter allt ifrån naturkatastrofer till terroristattacker här i USA.

Efter att orkanen Katrina skapade kaos längs med den amerikanska Gulfkusten misslyckades de ju ganska kapitalt med just detta. Nu är det nog den myndighet som amerikaner har lägst förtroende för. Ni minns ju säkert alla bilderna av strandsatta människor på motrvägen i New Orleans utan mat och vatten. Det tog många dagar innan hjälp kom. Men fiaskot för FEMA slutade inte där. Det tog väldigt lång tid för människor som fått sina hus förstörda att få de utlovade husvagnarna (trailers som de kallas här) att bo i. I vissa fall upp emot ett år.

I går höll FEMA en presskonferens där de sa att de upptäckt att det finns en giftig kemikalie (formaldehyde) i husvagnarna och att de ska försöka flytta de 35 000 familjer som forfarande bor i dem till hotell och lägenheter så fort som möjligt men senast i juni (!).

Det är ju två chockerande saker med detta. Först och främst att FEMA har huserat så många människor under direkt hälsofarliga förhållande trots att många av dem under lång tid har klagat på att de haft symtom som rinnande ögon, irriterade luftvägar etc. Men nästan lika chockerande är ju att så många människor fortfarande tvingas bo i husvagnar. Två och ett halvt år efter orkanen.

Här är en AP-artikel om detta.

Bilden är i från en av FEMAs trailerparks som ligger i närheten av Baton Rouge, Louisiana. Vi var där i augusti förra året och gjorde reportage.

/ T

PS. För er som är intresserade av New Orleans och orkanen Katrina, kolla gärna in mitt bildspel som jag länkar till i spalten till vänster. Har en känsla av att det inte syns så bra mellan Photo Albums och Utställningar så passar på att göra reklam för det här trots att jag även gjorde det i en kommentar nyligen. Det är kanske lite långt, ca 13 minuter, men jag berättar om hur det var att jobba i Nola efter orkanen och om hur det var ett år samt två år senare när vi kom tillbaka.

Stör mig ganska mycket på någon som pratar i bakgrunden på ett ställe i bildspelet. Jag gjorde inspelningen av min röst från ett hotellrum i Guatemala klockan fem på morgonen via telefon till Norge. Jag hörde då vid ett tillfälle folk i bakgrunden på redaktionen i Oslo. Trodde ju att min röst gick rakt in i datorn men så var inte fallet uppenbarligen. Så nu fick jag det sagt att det inte var mitt fel 🙂 Men kan vara värt att se ändå om du inte redan gjort det.