Tankar från 39:e gatan

Om jag tar en liknande bild i Sverige om några år så är chansen stor att jag begår ett brott.

Det har kommit ett nytt förslag på en lag där fotografering på vissa platser i Sverige förbjuds. Man vill skydda den privata sfären och att fotografera utan samtycke på platser som bland annat bostäder, vårdavdelningar, klassrum, anstalter och offentliga toaletter föreslås bli straffbart. Vid en första anblick kan det ju verka rimligt och både Press Fotografernas Klubbs ordförande, Mia Karlsvärd samt Svenska Fotografernas Förbunds jurist, Catharina Ekdahl verkar ha lite att invända mot lagförslaget. Karlsvärd säger på PFKs hemsida: ”Vad jag kunnat tolka, innebär Integritetsskyddskommiténs förslag inte några större förändringar för oss pressfotografer”.

Rätta mig om jag har fel men om den här lagen hade existerat 2006 så hade aldrig Casper Hedbergs bild av Hagamannen på häktets rastgård blivit tagen. Den blev sedan Årets Bild i Pressfotografernas Klubbs årliga tävling. Det tycker jag är en ganska stor förändring. Att den journalistiskt bästa bilden i hela Sverige det året hade varit olaglig att ta.

Jag tycker att vi som pressfotografer, våra intresseorganisationer och tidningarna borde motarbeta de flesta försök till inskränkningar på var man får ta bilder. Visst kan det verka rimligt att man inte ska fotografera människor på offentliga toaletter, på vårdavdelningar etc. Men vem vet vad för situationer som kan dyka upp för en pressfotograf och varför utan protester gå med på att jobba med ena armen bakbunden? Jag tycker att vi fotografer och tidningarna själva bör kunna klara av en ansvarsfull balansgång mellan när det är nödvändigt att ta bilder i dessa situationer och när vi bör låta bli. Det är antagligen inte ofta, men det kan finnas tillfällen då det är journalistiskt motiverat.

Jag vet att lagen inte bara vänder sig mot pressfotografer utan även verkar vara riktad mot övervakningskameror samt privatpersoner med till exempel mobilkameror. Men jag anser att den får konsekvenser för oss pressfotografer samt tidningarna vi jobbar för (och i förlängningen läsarna som ju är våra uppdragsgivare). Det är ju också intressant att det blir straffbart att ta bilderna men inte att publicera dem.

Hittade också en annan intressant sak i Justitiedepartementets dokument “Skyddet för den personliga integriteten – Bedömningar och förslag, SOU 2008:3” på sida 145 i pdf-dokumentet. Där skriver de om lagen som förbjuder fotografering i svenska rättssalar:

“Det kan anmärkas att förbudet ursprungligen inte tillkom av integritetsskäl utan för att
fotoblixtarna ansågs störande under rättegången. Detta är också anledningen till att det inte infördes något motsvarande förbud mot att teckna av miljöer och personer inne i rättssalen. “

Med dagens ljuskänsliga digitala kameror så är ju hela motiveringen för lagen inte längre aktuell. Så egentligen borde man/vi/någon försöka utmana detta. Återigen, jag tycker det är vår skyldighet som journalister (och mediaföretag) att jobba för så stor öppenhet som möjligt.