Onsdag kväll i New York. Servitörerna utanför det judiska steakhouset står brevid ägaren av Tokyo Restaurant på trottoaren och stirrar mot himlen. Månen lyser rostbrun med bara en skärva vitt mot den svarta oändligheten. Månen förmörkas och människorna förundras.
Tankar från 39:e gatan
En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York
5 responses to “Månförmörkelse på Lexington Avenue”
-
Onsdagkväll på Folkungagatan, servitörerna har precis serverat mig ett antal öl och shots, storbildsteven visar Arsenal mot Milan, plötsligt blir det totalförmörkelse för mig, snabbt i på muggen och spyr, 40 år gammal, och servitörerna förundras….
Kan det vara samma Månjävel som var orsak till detta???(oj vad torsdagen var jobbig…)LikeLike
-
Onsdag kväll och 15 minus, vi står på vägen i mörkret och ser upp mot månen klockan 21.15. Stjärnhimlen är enorm, klarare än jag nånsin har sett den på vintern, det är som en augustinatt. Förutom att vi skakar av köld en kvart senare, månen förmörkas sakta och lyser som en apelsin. Undrar hur märnniskor för 10,000 år sen reagerade på samma fenomen.
Kul att se att månen kunde ses på Manhattan – hoppas allt är bra med dig. Hälsningar kLikeLike
-
Jocke, älskar din ärlighet! Eller var du full när du skrev detta? 😉
Kanske några shots färre nästa gång?
Kristina, har du flytt civilisationen helt?
Låter vackert dock.
Ja, månen sätter i gång fanatsin på många sätt.
Såg ju likadan ut för 10 000 år sen.LikeLike
-
Thomas – nej för fan. Jag är på Manhattan titt som tätt (nu tex.). Och i Stockholm med för den delen. Men som du vet är det inte var man befinner sig fysiskt numera…:-)
LikeLike
-
Om du säger det Kristina så är det väl så.
Så då kan vi ju ta en fika i cyberrymden nån gång då 🙂LikeLike

Leave a comment