Orlando International Airport söndag kväll. Jet Blue flight 396 till New York är försenad två timmar. Vi dödar tiden i en bar. Bistra män stirrar ner i whiskey, dry martini och öl. Någon sveper en gin tonic för att hinna med sin flight. En kille runt tjugofem tar hans plats bredvid oss. Är från utkanten av Boston. Basebollkeps såklart. Berättar att han varit nere med sin tjej och hennes föräldrar för att planera ett höstbröllop på Disney World. De har tagit en annan flight hem. Om den blivande svärfadern säger han ”Han är galen! Han började dricka öl redan i bilen på väg från flygplatsen”. Om sin blivande fru och bröllopsplaneringen säger han ”Hon är en bitch, men jag har lärt mig att tycka om det. Det viktiga är att bröllopet blir som hon vill ha det”. De har varit ihop till och från sedan de var fjorton år.
Han berättar att Disney har tagit dem på en guidad tur för att visa dem olika alternativ hur och var de kan hålla bröllopet. Bröllopet kommer att kosta 18 000 dollar men det betalar brudens föräldrar. ”Visst , det är dyrt men det finns ingen som kan arrangera ett bröllop lika bra som Disney World”, säger han. Men han är lite bekymrad eftersom han måste få ner gästlistan till 76 namn från 150. Vår vän berättar vidare att han måste själv betala bröllopssviten och smekmånaden. ”Dom visade mig en svit som Shaq O’Neill” brukar bo i. Den hade tre sovrum men det blev för dyrt” Han slog till på en som kostade sjuhundra dollar natten och då fick de den fjärde natten gratis. ”Den har en jacuzzi mitt i rummet. Fantastsikt!”
Bröllopsresan var inte bokad ännu. Helst ville han ta med sin blivande fru på en Disney-kryssning men det blev antagligen för dyrt. Plan B var att köra ner till Key West. ”Tänk dig att köra nercabbat över den där långa bron. Det kommer att vara helt otroligt”.
Efter en knapp timme sveper han sin sjätte Corona tar min hand och säger ”Vi ses” men ändrar sig snabbt och säger ”Nej, vi kommer nog aldrig att ses igen. Ha det bra!”. Jag önskar honom lycka till och han försvinner mot sin gate. Av någon anledning tyckte jag synd om honom.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Göran Cancel reply