Tankar från 39:e gatan

Mitt ute i Texas öken ligger en liten stad som heter Marfa. På ytan ser det ut som en gammal sömnig vilda västern-stad. Men tittar man närmare så ser man att något är annorlunda. Det finns caféer som serverar capuccini (och latte såklart), konstgallerierna är många och ”matbilen” säljer inte som brukligt enkel mexikansk mat till gästarbetare utan de servarar tonfiskbaugette med organiskt odlad sallad till New Yorkers i svarta
t-shirts från Calvin Klein. Vi ser en del skeptiska cowboys och när vi går förbi en Prada-butik som inte ens är en riktig butik utan en konstinstallation så försvinner det sista tvivlet om att det inte är vanlig småstad i Texas.

Det är hit vi har kört åtta timmar från Austin för att göra ett reportage. Förutom latteliberalerna så finns det ett par andra saker som är intresanta med Marfa. Två filmer som vann flera Oscars i förra veckan, There Will Be Blood och No Country For Old Men, spelades in här. Dessutom spelades filmen The Giant med bland andra James Dean och Elizabeth Taylor in i Marfa 1955.

En valfråga som är viktig för väljare i västra Texas är den planerade och omdebatterade ”NAFTA superhighway” som ska gå igenom Marfa. Det är en bred motorväg som ska sträcka sig från Mexiko till Kanada , rakt igenom USA. Många är emot den.

Under vårt besök bodde vi på Thunderbird som tidigare antagligen varit ett sunkigt motel men nu var renoverat i trendig stil med platt-TV och minimalistisk inredning.

Och för er som inte hört uttrycket förr, latte liberals är högutbildade väljare på (den amerikanska) vänsterkanten som nu stödjer Obama och dricker kaffe latte på Starbucks. Hillary har fler supportrar bland Dunkin Donut democrats. De är arbetarklass och köper sitt kaffe på billigare och otrendigare Dunkin Donuts.