Det händer ofta nuförtiden. Hela kvarter av gamla tre- eller fyravåningshus är helt plötsligt tömda och fönstrena täckta med plywood. Hyresgästerna har flyttat någon annanstans och affärer och restauranger är stängda. Sista ölen urdrucken på den gamla irländska puben som snart bara är ett minne blott. Någon månad senare är husen borta och efter ungefär ett år står en skinande blank skyskrapa med lyxlägenheter på samma plats. Arbetarklassen försvinner från Manhattan. Börsmäklare och reklamare tar deras plats. Det är tragiskt på många sätt tycker jag. Både för att mixen av människor på Manhattan blir mindre men också rent estetiskt. Jag gillar de där gamla husen från artonhundratalets slut. De är New York för mig och jag känner att något går förlorat när de försvinner. Allt jag kan göra är att ta en sista bild av dem.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Thomas Nilsson Cancel reply