Tankar från 39:e gatan

Tillbaka i New York efter en dryg vecka på St Martin. Två dagar präglades av starka vindar som skapade enorma vågor. Polisen utfärdade ”red alert” och stängde stränderna. Ryktena om en tsunami var tydligen så starka att lokaltidningen valde att dementera dem på förstasidan. Vad nu vind har med tsunamis att göra.

Ingen nöd på oss dock. Långa luncher med rosé och grillad nyfångad fisk. Och så den obligatoriska flaskan av smaksatt rom på bordet efter måltiden. Vanilj, kanel eller karamell var de vanligaste varianterna. Ett par snapsglas och sedan fick man välja själv hur många man stannade på. Oftast blev det en för mycket. Red alert indeed. Romen var gratis men det hindrade inte ett par från Skåne vid bordet bakom att klaga på hur dyr lunchen var. Ovanligt med svenskar där annars. Vår vänner Steve och Andrew som reste med oss klagade inte trots att det visade sig att Margaritan de beställt med lyxtequilan Patron kostade 30 dollar mot åtta dollar för en vanlig. Världen är vad man gör den till I guess.

W och hans hustru A bjuder på champagne på terrassen till deras nybyggda och lyxiga hus som blickar ut över havet. Mött dem några gånger tidigare år på stranden. De bor i vanliga fall i Alabama. Han är runt sextio och driver ett företag som säljer kontorsmaskiner. De flyger privatjet. Mest för att det är enklare med hundarna. De har två pudlar men inga barn. Medan bubblorna tar fäste i blodet funderar jag på om jag kanske trots allt valde fel karriär.

Bilderna är kompaktkameradåliga. Jag lämnade stora kameran hemma så att jag inte skulle behöva ägna semestern åt att leta efter ”det rätta ljuset”och dito vinkel. Bryter därmed min regel om att inte publicera dylika bilder på bloggen men what the hell, regler ska brytas. Bilden nedan är tagen i Marigot och visar hur vågorna innehöll mer än vatten på vissa ställen.

Är det för sent att säga Glad Påsk?