Tankar från 39:e gatan

Många menar säkert att det amerikanska utrikesdepartementet sysslar med illusioner på flera olika sätt. Det finns i alla fall ett konkret exempel som de till och med själva erkänner. Jag var ju som sagt i Washington D.C. igår och fotograferade den norska utrikesministerns möte med Condoleezza Rice. Huset som U.S. Department of State huserar i skulle ha fått arkitekterna i det forna Sovjetunionen att gråta av lycka. Grått, fyrkantigt och allmänt trist (se bilden nedan).

På väg upp i hissen till åttonde våningen säger en av damerna från Condolezzas pressavdelning nu ska ni få se vårat ”movie set” (betyder ungefär filmkuliss på svenska). Mycket riktigt, när vi kliver ut hur hissen är det som att kliva in i ett franskt 1700-tals slott. Kristallkronor, pelare, guld och marmor. Kontrasten kunde inte ha varit större mot övriga våningsplan som mer liknade typ ett inte alltför framgångsrikt dataföretag i Pittsburgh. Men åttonde våningen är designad för att göra sig på bild och för att imponera på utländska delegationer och då duger det inte med gamla fototapeter från sjuttiotalet. På en våning hade det faktisk en sådan med ett motiv från den afrikanska savannen.

Och ja, det är en bommikrofon nere i högra hörnet på bilden ovan.
Det är inte mycket jag hatar men dom hatar jag med passion!
Läs mer om det i ett tidigare inlägg.