Tankar från 39:e gatan

Musiken letar sig ut ifrån barerna på klassiska Beale Street samtidigt som vi letar oss in på en restaurang. Där äter jag och reportern Kim enorma revbensspjäll och dricker Budweiser under en rosa Cadillac som är monterad på väggen (ja den är riktig, men kapad). Mer USA kan det knappast bli tänker jag samtidigt som det låter som att Johnny Cash har återuppstått i rummet bredvid.

När vi efter en tapper insats lyckats få i oss våra goda men överdimensionerade måltider och förflyttar oss till baren i rummet intill ser vi att Cash-musiken kommer från ett coverband där sångaren lite oväntat ser ut som TV-profilen Jerry Springer. Men han gör som sagt en inte helt oäven imitation av ”The Man in Black”.

De två kvinnorna intill oss i baren visar sig vara mor och dotter. De dricker Corona och kunde ha varit systrar. Ska flytta från Kalifornien till Florida och kör nu bil tvärs över landet. Från San Francisco till Miami. Nästan så långt ifrån det går att komma. Bara Seattle till Key West som skulle bli lite längre. Dottern har sina nyinköpta cowboy boots på sig och strax efter att mamman har sagt att hon inte tänker besöka Graceland för att entréavgiften på 40 dollar är ett rån hoppar hon upp på bardisken och börjar dansa. Också det lite oväntat. Jag tänker på deras road trip i Thelma & Louise-termer.

Ute på gatan säger en full amerikan något olämpligt till en polis vilket resulterar i att fyra poliser trycker ner honom i asfalten. De har för övrigt just denna kväll börjat använda ett nytt fordon som de inte verkar helt nöjda med. Det är en slags batteridriven trehjuling de står och kör. Det ser ganska löjligt ut och en av poliserna säger till mig att han föredrar cykel. Kanske därför de är lite lättretliga.

När jag går hem till hotellet i den svarta Tennessee-natten funderar jag på hur galen en lördagskväll kan bli i Memphis om det är så här på en söndag.

Jag vill nog inte veta.

Efter två dagars jobb i Memphis är jag nu på väg till San Francisco.