Det här är en svår text att skriva men känner att jag måste.
Ras i USA är ett mycket mer komplext ämne än jag förstod innan jag flyttade hit. Visst har sextiotalets medborgarerättskamp flyttat fram positionerna för de svarta men på många sätt är det fortfarande ett segregerat land. Inte längre i lagstiftningen så mycket som ekonomiskt, socialt och kulturellt.
Presidentkandidaten Barack Obama har inte sina rötter i det traditionella svarta USA. Hans mamma var ju vit och han växte till stor del upp med sina vita morföräldrar. Men också för att han föddes på Hawaii som har väldigt få svarta och sedan tillbringade en stor del av sin barndom i Indonesien.
Obama uppfattas inte som en ”arg svart man”som till exempel är fallet med Jesse Jackson och Al Sharpton. De har ju båda tidigare ställt upp i demokraternas primärval med hopp om att bli partiets presidentkandidat. Jesse Jackson ställde första gången upp 1984 och fyra år senare, 1988 vann han faktiskt hela elva delstater. Men ändå hade han aldrig en chans då han av allt för många vita väljare sågs som just ”en arg svart man” med direkt koppling till medborgarerättskampen. Inte för att de flesta av de vita väljarna var emot de svartas frigörelse men de sammankopplade den bland annat med de raskravaller som rasade i många storstäder i slutet av sextiotalet. Och många i den rörelsen är fortfarande ganska arga och på sina håll finns det en omvänd rasism mot vita. Jag kan iof förstå dem men det är svårt att vinna val på det sättet.
Obama bär inte på det bagaget och det i kombination med hans personlighet och hans fantastiska förmåga att inspirera gör att många tror att han har en reell möjlighet att äntligen leda USA frammått i den infekterade frågan om rasrelationer. Jag har träffat svarta väljare som med tårar i ögonen sagt till mig ”tänk om Obama blir president då kommer mina barn att förstå att allt är möjligt för dem. Det vore fantastiskt”.
Man brukar säga att Obama inte är en svart kandidat och i början var de svarta väljarna skeptiska mot Obama. De lutade då mer åt Hillary Clinton. En stor del av det berodde nog på att de inte trodde han kunde vinna men hans stora seger i South Carolina ändrade på det och det svarta Amerika slöt upp bakom honom. Många vita var redan ombord. Han vann ju Iowa som ju bara har några få procent svarta invånare.
Under våren har Obamas pastor från Chicago, Jeremiah A. Wright Jr, möjligen försämrat Baracks möjligheter att bli president med sina kontroversiella uttalanden. Många av dem är som att hälla bensin på lågor i elden som är det segregerade USA. Han hävdar bland annat att USA:s regering medvetet har spridit HIV bland de svarta och att terrorattackerna den 11 september 2001 var USA:s eget fel.
När delar av Wrights gudstjänster började dyka upp på YouTube och senare i tidningar och TV så kände sig Barack Obama tvungen att ta tjuren vid hornen. Han höll den 18 mars i Philadelphia ett ganska bejublat tal om ras i USA under rubriken ”A more perfect union”.
Nu, en månad senare, hade det hela det hela i stort sett försvunnit bort från dagordningen. Tills i början av den här veckan då pastor Wright gav intervjuer, höll tal och presskonferenser där han återigen spred sina kontroversiella åsikter och till och med attackerade Barack. Han menade att Obama bara hade tagit avstånd från honom av politiska skäl. Detta ledde till att Obama kände sig tvungen att hålla en presskonferens där han väldigt tydligt tog avstånd från Wright.
Bra så men det här är inte speciell bra om Obama blir den som ska fajtas med John McCain om presidentposten i höst. Republikanerna kommer att använda varenda kontroversiellt uttalande som Wright någonsin gjort. De kommer att försöka skrämma upp de vita väljarna i förorter och på landsbygd genom att måla upp Obama som opatriotisk. Det blir guilt by association och Obama framstår för gemene (vit) man mer och mer som att han kanske trots allt är en ”arg svart man”.
Man kan undra varför pastor Wright väljer att sabotera för Obama. Nu när det för första gången finns en svart kandidat som har en chans att vinna. Det verkar sorgligt nog mest handla om att han vill synas och höras själv. Han femton minuter av berömmelse. Kosta vad det kosta vill.
Det finns ju såklart andra minoriteter i USA som också har det svårt. Inte minst Hispanics och Native Americans. Jag har varit i indianresarvat där arbetslösheten är 75% och jag har träffat illegala invandrarare som jobbar under dåliga förhållande under minsta tillåtna lön. De är på många sätt USA:s osynliga underklass som jag kommer att återkomma till ämnet här på bloggen i framtiden.
I dag är det för övrigt Immigration Day i USA.
Avslutar med att citera Joakim Thåströms text från Imperiets låt Rasera från albumet med samma namn som kom ut 1983. Orden känns minst lika aktuella idag.
“Korsen brinner det finns ingenstans
det finns inget land ditt vi kan fly
Den svenska hösten söker tröster
En pol-arisk vind blir som ny
Klockor ringer svenska kvinnnor
varnas för svarta män
Apparat-heid flimmer ingen vinner
men jag vill gärna va din vän
Det kommer en tid
det kommer en tid
då jag vill va kines
jag vill va grek
jag vill va alla färger på en gång
Måste rasera rasera rasera rasera”
Se Obamas ”A more perfect union”-tal här.
Se pastor Wrights presskonferens här.
Se Obamas presskonferens dagen efter här.
De två sistnämnda är uppdelade i flera delar på YouTube.
Bilden ovan är tagen på National Voting Rights Museum i Selma, Alabama.
Bildtexter för bilderna nedan från vänster:
1. Barack Obama håller ett tal i New York den 27 mars.
2. Före detta presidentkandidaten och pastorn Jesse Jackson på Obamas valvaka i Chicago den 5 februari.
3. Medborgarrättsaktivisten och pastorn Al Sharpton utanför Lorraine Motel där Martin Luther King Jr. Mördades för 40 år sedan.
4. En skylt från en restaurang på den tid södern var (lagligt) segregerad visas på National Voting Rights Museum i Selma, Alabama.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Lisa Cancel reply