Tankar från 39:e gatan

Reportern Kim och jag landade vid 08:30 i Chicago på söndag morgon. En timmes tidsskillnad så vi ställde tillbaka klockorna och hämtade ut hyrbilen. Körde sedan mot Fort Wayne i Indianapolis där Hillary Clinton skulle ha ett kampanjmöte vid 11-tiden. Svårt att hinna eftersom vi hade närmare 30 mil att köra, speciellt då jag är fast besluten att inte få några fler fortkörningsböter i det här presidentvalet. Mötet skulle dock pågå till 14.00 så det fanns ett visst hopp att hinna vara med på slutet av talet.

När vi kom fram vid 13-tiden var dock parkeringsplatsen full av folk och vi insåg att mötet var över. Konstig tyckte vi att mötet slutade en timme före utsatt tid. Vi började prata med en grupp Hillary-supportrar som stod vid en liten buss modell skolbuss fast vit stället för gul. De hade kört ner från Pennsylvania för att hjälpa Hillary-kampanjen. De hade spenderat tio timmar i sin gamla risiga buss och betalat hotell och bensin själva. Kunde inte låta bli att undra hur många svenskar hade gjort det för att hjälpa Mona Sahlin bli vald till statsminister?

De skulle ut och knacka dörr och vi frågade om vi kunde hänga med. Ungefär tre timmar till lämning och vi var ju i behov av en story. Inga problem sa de och jag hoppade in i bussen medan Kim skulle köra efter. När vi var på väg att svänga ut från parkeringsplatsen såg vi helt plötsligt att Hillary blev intervjuad av en lokal TV-station utanför den idrottshall där kampanjmötet varit. Jag hoppade ut ur bussen samtidigt som Hillary var på väg att gå in i byggnaden. De få supportrar som var kvar ropade något till Clinton och hon vände sig och vinkade samtidigt som jag tog bilder. När Kim frågade om valet på tisdag gjorde hon tummen upp. Vi åkte sedan ut och följde Hillary-supportrarna när de gjorde canvassing, som det kallas att knacka dörr för att få folk att rösta på en viss kandidat. Flera av dem de pratade med hade ännu inte bestämt sig 100% för vilken kandidat de skulle rösta på.

Sedan letade vi snabbt upp en Starbucks (ofta vårt ”kontor” på resor) för att sända hem storyn via deras snabba trådlösa internet.

Barack skulle också ha ett kampanjmöte i Fort Wayne senare på eftermiddagen i en park. De hette att det var en picknick men det visade sig vara en överdrift. Det var snarare en buffé för de som orkade stå in en lång kö och sedan lyckades hitta en plats vid de bord som var uppställda. Det skulle börja 16:30 och när vi kom dit kvart i fyra så såg jag Barack Obama med sin familj komma ut ur kampanjbussen och medan en bombhund sniffade på mina kameror och väska så hörde jag Michelle Obama introducera sin man på scenen. Jag sprang in och började fotografera. Har väl aldrig hänt förut att en kandidat kommer upp scenen före utsatt tid tänkte jag.

När sedan Barack Obama efter talet på traditionellt vis började hälsa på väljarna vid avspärrningen så lyckades Kim med bedriften att bli hälsad på två gånger med tio minuters mellanrum. Själv var jag lite nöjd med att jag lyckade smita in innanför avspärrning där egentligen bara ”traveling press” fick vara. Såg hur presskillen försökte kolla min ackreditering när jag stod där inne men körde det gamla tricket att aldrig möta hans blick, täcka ackrediteringen med kameran och helt plötsligt bli upptagen med att ta bilder några meter bort i andra riktningen. Fungerade bra.

Två timmar bil sen till Indianapolis där vi checkade in på hotellet alldeles intill det convention center där det lokala demokratiska partiet skulle hålla en middag där både Obama och Hillary skulle tala. Det var inte så viktigt för oss men vi hade anmält oss och tänkte att vi kunde gå dit när vi ändå var i stan. Det visade sig dock att press check in var stängd. Tillsammans med de utsända från The Independent och The Rocky Mountain News försökte vi övertala en presstjej att släppa in oss men hon sa att det var fullt och att det var för sent. Men det är ju en timme tills talen börjar sa jag samtidigt som jag såg på en TV att Hillary hade börjat sitt tal. Då gick det äntligen upp för oss att vi under bilresan från Chicago till Indiana faktiskt hade kört tillbaka in i Eastern Standard Time Zone, samma tid som i New York alltså. Det förklarade ju såklart att allting hade verkat ske före utsatt tid under dagen.

Första gången det händer mig under elva år i USA men man lär sig så länge man lever som det heter.

Det är även val i North Carolina på tisdag och både Hillary och Obama åker fram och tillbaka mellan staterna för att övertyga de väljare som inte bestämt sig ännu. Om Obama vinner båda staterna så ökar trycket på Hillary att dra sig ur. Men jag tror att hon kommer att vinna Indiana.

Kom på att det ju är få av er som ser mina jobb i Verdens Gang så lägger ut en bild nedan av hur det blev i tidningen idag. Blev bara en sida men ser väl ganska ok ut. Tycker väl kanske iof att de kunde ha dragit på en av bilderna av frivilligarbetarna istället. Man har ju sett ganska många bilder av Hillary vid det här laget.