Niclas hemifrån. Han är 19 år yngre än jag.
Det får mig att minnas den där känslan av att
flytta till sin första lägenhet. Man lämnar sin barndoms land bakom sig för
alltid. En av de större milstolparna i livet onekligen.
Det var jag och min ett år yngre bror
Johnny som delade en andrahands tvåa på Duvgränd i Sundbyberg. Vi brukade
storhandla en gång i månaden på B&W vid Bromma Flygplats. Många piroger
blev det. Big Audio Dynamite och Imperiet i stereon. Ravioli och Pearl Rosé på
ballkongen. Minns du kvällarna på Hunters Inn? Den där sunkiga baren vid
Fridhemsplan. Det var 1987 och jag hade precis klarat av ett bortkastat år i
lumpen. Jag ägde en gammal Saab
som vägrade att starta oftare än inte.
Det är den där tiden när livet är mer
”Greetings from Asbury Park” än ”Glory Days” eller ”Bobby Jean”. Ni som kan er
Springsteen vet vad jag menar. Ni andra får Googla.
Så njut friheten Niclas, this is your time.
Världen är din och allt är möjligt.
…och sorry att jag glömde din födelsedag i
förra veckan. Vi får fira den på Mosebacke i sommar (Hunters Inn finns tyvärr
inte längre), eller kanske med folköl och microvågade piroger i din nya
lägenhet?
För gamla tider.
För nya tider.
För festen.
För livet.
–
”I was born blue and weathered but I burst
just lika a supernova
I could walk like Brando right into the sun
Then dance just lika a Casanova
With my blackjack and jacket and hair slicked
sweet.”
It’s hard to be a saint in the city – Bruce
Springsteen
–
Bilden ovan är tagen för ungefär tio år sedan
och visar Niclas vid badklipporna i Lövsta (i Stockholms västra förorter).
/ T
PS. Han spelar i ett grymt bra band som heter
Skit i Det. De behöver dock en ny trummis så sänd en rad
om ni känner någon trummis som gillar punk och letar efter ett band att spela i.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Elisabeth Cancel reply