Tankar från 39:e gatan

Onekligen en fascinerande primärvalssäsong i
år som har tagit mig och reporter Kim till ett 20-tal stater. Men när vi på
nyårsdagens morgon landade i ett svinkallt Iowa kunde vi knappast ens i vår
vildaste fantasi ana att valbevakningen fem månader senare skulle ta oss till
ett gayparty i Puerto Rico. Men så blev det.

Puerto Rico är ju inte en stat utan ett
självstyrande territorium i USA. Dess invånare har amerikanska pass. De får
rösta i primärvalen men inte i höstens presidentval. Något märkligt kan tyckas
men så är det. Eftersom det i vanliga fall redan brukar vara klart i februari eller mars vem
som blir partiernas kandidater så är många av de här senare staterna inte vana
vid all uppmärksamhet de får. Allra minst Puerto Rico. Men de verkar trivas i
spotlighten.

Obama gjorde ett besök till Puerto Rico i
förra helgen men Hillary har varit här oftare, så även Bill och Chelsea. Som
New Yorks senator så förväntas det att Hillary vinner enkelt här. Det bor över
en miljon Puertoricaner i New York och banden med hemlandet är starka. Dessutom
har, kanske inte helt oviktigt, landets stora son, artisten Ricky Martin,
uttalat sitt stöd för Hillary.

Vi landade i San Juan på torsdagen och hängde
först med ett gäng valarbetare från Hillarys kampanj som kommit ner från Texas
och Illinois. De var alla spansktalande och tillhörde det team som jobbat på
att få Hispanics i USA att rösta på Hillary. Något de lyckats ganska bra med.
De skulle ut och göra ”visibility”, vilket visade sig betyda att de ställde sig
i en vägkorsning och viftade med Hillary-plakat och delade ut små flygblad om
ett rally hon skulle ha dagen efter i Old San Juan. De körde dock vilse i den
vita minibussen som även vi åkte med i och det tog mer än en timme innan vi hittade
rätt vägkorsning. Vad skillnad var från alla andra vägkorsningar vi passerade
frågade jag aldrig.

De berättade för oss att det skulle vara fest
för homosexuella Hillarysupportrar på en Gay-bar senare på kvällen. Så efter en
middag på Parrot Club (bisarrt nog har jag en ”stamkrog” i San Juan, Kim är
tredje reportern jag äter med där genom åren) så drog vi såklart dit. När vi
efter ytterligare felkörningar äntligen hittade baren visade det sig mest vara
kvinnor där. Varav några faktiskt var så kallade delegater som alltså ska till
demokraternas konvent i Denver senare i sommar för att rösta. De berättade att
de hade kvoterat ett visst antal homosexuella delegater. Coolt tycker jag!

Hillarysupportrarna tycks annars just nu leva
i förnekelsestadiet. De verkar vägra att inse att det är över. När man frågar
dem om hur hon mattematiskt ska kunna vinna valet mumlar många något om popular
vote och Michigan och Florida. Men ännu vanligare är diffusa svar i stil med
”jag vet att hon är stark, jag vet att hon kan vinna”. Hur det ska gå i
praktiken går de inte närmare in på. Och själv tycker jag lite synd om dem och
frågar inte mer.

Imorgon, söndag är det val i Puerto Rico och
på tisdag är det val i Montana och South Dakota. Det är de två sista
primärvalen och det känns lite som en målgång efter ett marathon (inte för jag
vet hur det känns men you get the point). Men egentligen är det ju bara ett depåstopp inför
presidentvalet i höst.

På tal o Florida och Michigan, som ju
diskvalificerade sig själva då de la sina val för tidigt, så ska partiledningen
i det demokratiska partiet mötas i Washington DC på lördagen för att besluta
vad de ska göra med delegaterna från de staterna. Hillary vill att de ska
räknas då hon vann båda staterna (Obama var iof inte ens på valsedlarna i
Michigan), detta trots att hon och de andra kandidaterna kom överens om att
inte kampanja eftersom de ändå inte skulle räknas. Antagligen kommer det att
bli en kompromiss där hälften av dem räknas och det kommer inte förändra
någonting i delegaträkningen och Obama kommer fortfarande att stå som vinnare.