Tankar från 39:e gatan

Så då är loppet alltså över och Barack Obama
har skapat historia genom att bli den första svarta presidentkandidaten i USA:s
historia. Hillary Clinton ville visserligen inte riktigt erkänna detta i sitt
tal i New York i går kväll. Men det handlar en hel del om att ge henne
respekten att få erkänna sig slagen på sin egna villkor. Hon var ju trots allt
ganska nära en seger och har haft en stark slutspurt. Men mer än ett par dagar
på sig har Clinton inte om hon vill ena det demokratiska partiet.

Nu handlar mycket av spekulationerna i media
om vem som Obama ska välja som vice president-kandidat. Många menar att det bör
bli Hillary. Han kommer så klart att säga att hon finns med på listan av
kandidater men jag har mycket svårt att tro att han väljer henne. Visst på
pappret kan det verka som en oslagbar kombination där hon kan leverera viktiga
stater som till exempel Pennsylvania och Ohio i höstens presidentval. Det är stater
med många väljare som tillhör gruppen lågutbildad vit arbetarklass, en grupp som
Obama har haft problem med. Men samtidigt bygger hela hans kandidatur på temat
förändring vilket ju inte riktigt rimmar väl med den politiska dynastin
Clinton. Dessutom får han ju Bill Clinton på köpet som trots att han är en
extremt skicklig politiker troligen kommer att bli mer av ett problem än en
tillgång. Inte minst sedan han under våren har visat sig haft svårt att hålla
sig till Hillary-kampanjens så kallade talking points och ofta skapat rubriker
av fel anledning.

I senaste Vanity Fair är det dessutom artikel
som påstår att han har ”umgåtts” med andra kvinnor under senaste årets
kampanjade för Hillary.

Mer troliga är namn som före detta generalen
Wesley Clark som är Hillary-supporter och som själv ställde upp i primärvalen
för fyra år sedan. Eller Senator Jim Webb från Virginia som är Vietnamveteran.
Delawares senator Joe Biden, ordförande i senatens tunga Committe on Foreign
Relations är också en väl kvalificerad kandidat. I dessa namn kan Obama få
kompetens i militära frågor samt utrikespolitik som han i mångas ögon
saknar. 

Jag hörde för övrigt en intressant teori på
TV-kanalen MSNBC där en så kallad pundit (politisk expert) sa att han hade via
sina källor hört att Hillary vill att Obama ska erbjuda henne vice
president-posten så att hon kan tacka nej till den. Han menade att hon inte var
intresserad av posten som ju har relativt lite makt men att hennes förlust med
detta upplägg kan se lite bättre ut.

Jag är nu tillbaka i New York efter en tidig
morgonflight och bara fyra timmars sömn. Men skönt att vara hemma igen. Och ja,
jag lyckades ta mig inom hyfsat avstånd på gårdagens Obama-rally. Bilderna är
därifrån.

Här kan ni se artikeln vi levererade till VGNett och inte minst också se ett TV-inslag vi gjorde. Kim har filmat allt
utom de gånger när ni ser honom i rutan med sin röda mikrofon. Då håller jag i
kameran. Notera hur Obamas högsta politiska rådgivare, David Axelrod, ignorerar
de andra reportrarna och bara svarar på Kims frågor.