istället för New York Times till frukostkaffet. Det vore orättvist att jämföra
dem rakt av med tanke på skillnaden i ekonomiska resurser och jag tycker DN är
en bra tidning. Har dock fortfarande inte vant mig vid det mindre formatet.
Känns fel för en morgontidning.
En av de bättre artiklarna under veckan var
Maria Svelands text i den nya serien om ”Folkhemmet i förändring” i DN söndag. Hon driver samma tes som jag var inne på tidigare här på
bloggen om att inrednigs- och matlagningstidningar är vår tids
instruktionsböcker för hur livet ska levas och att de effektivt tränger bort
viktigare frågor.
Bland annat skriver hon: ”Här ryms inga problem med ojämställdheten
(men vi anar den som ett bråddjup), här reproduceras i stället gamla
urkonservativa idéer om kvinligt och manligt. Han jobbar och hon är hemma och
pysslar. Här är recepten alltid krångliga och festen aldrig spontan eller
enkel”.
Halvvägs in i en text om
sommarkollo på Barnens Ö i dagens DN får vi veta att det var fotografen Lars Epsteins sista
uppdrag för Dagens Nyheter innan pensionen. Han har kanske inte varit en av
DN:s allra mest profilerade fotografer men jag har gillat hans genuina intresse
för Stockholm och dess nutidshistoria. Dessutom så skrev han en del artiklar själv
och om jag inte minns fel så brukade man kunna se och läsa hans betraktelser på
Namn Nytt-sidorna.
Kul detalj angående Barnens Ö är att han
tydligen själv var där som barn och sedan jobbade som ledare där i många år.
Han har också varit tillbaka där många gånger som DN-fotograf.
Läs artikeln här och se även bilder av bland annat
Lars in action (klicka på “Visa bildspel”).
Själv har jag bara 24 år kvar till pension om
man nu har råd att sluta jobba då.
Bilden ovan tog jag efter kvällen på Mosebacke
som var osedvanligt lyckad med uppslutning från en härlig mix av människor som
är viktiga i mitt liv (och jag höll mig ovanför borden). Klockan var lite över
tre på söndagsmorgonen och jag var på väg att hoppa in i en taxi vid Medborgarplatsen.
Men solen var på väg upp och ljuset var så magiskt som det bara kan vara en
svensk sommarnatt (visserligen dämpades magin något av alla dyngraka
fyllskallar som högljutt raglade runt på Götgatan i något som nästan liknade
absurd performance art) så jag tog en promenad istället och tog bilder med
min nyinköpta lilla Lumix-kamera.
Söndagen var en tuff match men den är glömd
nu och bilderna består. Och ni som kan ert Söder vet såklart vilken husfasad
som är på bilden.

Leave a reply to Christer Höglund Cancel reply