är en fras som politiker här i USA, inklusive president Bush, brukar använda då
och då.
Just de orden spelas upp i mitt huvud när jag
och Kim åker runt i Youngstown, Ohio (bild 1 nedan). En stad vars uppgång och
fall är knutet till den amerikanska stålindustrin. Vi möts av en stad där stora
områden är övergivna. Det är igenbommade industrier, stängda butiker och tomma
hus. Youngstowns befolkning har halverats under de senaste 40 åren.
Sedan år 2001 har Ohio förlorat 188 200 jobb.
Fattigdomen har ökat med 22 procent.
10 procent av invånarna i Ohio får food stamps
för att ha råd att köpa mat.
Det är en fördubbling sedan 2001. Året då George W Bush blev president.
Några veckor senare besöker vi Inez i
Kentucky. Det är ett litet samhälle som ligger i bergskedjan som kallas
Appalachia. Där finns många gamla gruvsamhällen och det är ett av de fattigaste
områdena i USA. På 60-talet startade president Lyndon B Johnson sitt ”war on
poverty” med ett tal i just Inez. 40 år senare träffar vi James Sweeney (bild 2
nedan) som bor i ett fallfärdigt hus bara några hundra meter ifrån platsen där
LBJ höll sitt tal. Han har inget rinnande vatten, ingen elektricitet och 40 000
dollar i obetalda sjukhusräkningar efter en arbetsplatsolycka.
45 procent av barnen i Martin County, som Inez
ligger i, lever i fattigdom.
Baltimore är en av de fattigaste städerna i
USA. Den ligger i delstaten Maryland som är den rikaste staten i landet. Där
träffar vi bland annat Eileen som bor med sin 13-årige son (bild 3 nedan) i ett
fallfärdigt hus med källaren full av avloppsvatten. Hyresvärden vägrar att göra
någonting åt problemet. På soppköket Paul’s Place (bilden ovan) är de flesta
som får mat inte hemlösa och många har heltidsjobb men lönen räcker inte till
mat varje dag. Vi såg också flera familjer där.
Bara 34 procent av eleverna i Baltimores
innerstad går ut grundskolan.
46 miljoner amerikaner hade 2005 ingen
sjukförsäkring.
33 procent av svarta barn lever i fattigdom.
28 miljoner amerikaner får food stamps.
The greatest nation on the face of the earth?
Det finns mycket som är bra i USA och jag är
ingen ”USA-hatare” men just fattigdomen här känns som en smutsig byk politiker
och andra makthavare inte har lust att kännas vid. Lite ironiskt är det ju
också eftersom USA gärna vill ”rädda” resten av världen.
Efter att orkanen Katrina slog till mot New
Orleans och södra Mississippi chockades många av den fattigdom som fanns där
och som syntes på bild i TV och i tidningar. Bush höll ett tal där han sa att
regeringen skulle ta tag i problemet med fattigdom i Amerika. Men inte mycket
har hänt och många har nu glömt bilderna.
Jag och Kim gjorde reportaget om fattigdom i
maj och juni och i lördags publicerades det över åtta sidor (VG rules!) i
helgbilagan VGHelg.
Samtidigt publicerades på VGNett ett bildspel
på samma tema som jag har gjort. Det är det första bildspelet jag redigerar
själv så det är inte helt perfekt men jag tycker det är bra nog att gå ut med.
Och inte minst en viktig historia att berätta. Det börjar i Youngstown och går
vidare till Baltimore för att sedan avslutas i Kentucky.
Kolla gärna in bildspelet på den här länken.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Marta Cancel reply