Tankar från 39:e gatan

Jag sitter i exil på Starbucks och dricker
kaffe medan lägenheten målas om. Det är ett beslut som dragits ut på i åratal.
Lägenheten har inte målats sedan jag flyttade in där för drygt elva år sedan.
Men när man börjar få bitar av taket i huvudet vet man att det är dags.

Den ena målaren utbrast ”catastrophic” när han
fick se i vilket skick lägenheten var i och jag kände mig lika skyldig som när
jag i somras gick till tandläkaren fyra år sedan senaste besöket. Jag var
förberedd på en 15-20 hål så ni kan tänka er lättnaden när min tandläkare bara
hittade två väldigt små hål.

Så det ska nog gå bra med måleriet av
lägenheten också.

Manhattan attackeras just nu av ett magnifikt
ösregn. New Yorkers och turister söker springande skydd utanför fönstret jag
sitter vid och 40th Street är numera en flod som verkar börja uppe vid
Park Avenue.

Regnet får mig att tänka på den av filmen Taxi Driver
inspirerade Clash-låten Red Angel Dragnet där ”Travis” säger:

"Thank God for the rain to wash the trash off the sidewalk, listen you screwheads: Here is a man who would not take it anymore. A man who stood up against the scum, the filth."

Låten är på albumet
Combat Rock från 1982 och i min bok är det en av de bästa skivorna någonsin (i
jämn konkurens med ett par andra Clash-album).

Ser på aftonbladet.se
att Per Bjurman har skakat liv i sin valblogg igen.

Han har ju en mycket
bra penna (eller säger man tangentbord nuförtiden?) och bjuder ju ofta på en
mer personlig tolkning av sakernas
tillstånd än kanske mer traditionella politiska reportara gör. Klart läsvärd så
kolla in den här.

Nu ska jag gå och köpa
en kopp kaffe till. Kan bli en lång dag det här.