i den finansiella världen. Amerikanska finansinstitut som funnits i hundratals
år faller som gigantiska men murkna redwoodträd och effekterna märks på börser
i hela världen. Här pratar man om den värsta krisen på Wall Street sedan Den
stora depressionen i början av 30-talet.
Den amerikanska regeringen går in och räddar
företagen med ett undantag, investmentbanken Lehman Brothers. Antagligen är det
ett måste om man vill undvika totalt kaos. Men samtidigt känns det som en
haltande logik. Banker lånar ut pengar till människor med små marginaler som
vill köpa hus. När det blir sämre tider faller korthuset av högrisklån ihop.
Folk blir av med sina hus men finansbolag som cyniskt spelat högt och sedan
förlorat räddas med skattebetalarnas pengar.
Som bieffekt sjunker nästan alla aktier och
stora värden försvinner från börserna. Inte minst från småspararna. Medan
chefen för Lehman Brothers, som alltså gick i konkurs i måndags, hade en lön på
17 000 dollar i timmen. Eller 45 miljoner dollar om året. Pengar han såklart
får behålla trots att han nu har förintat det 158 år gamla företaget.
Själv har jag inte köpt en enda aktie sedan
hejaklacksledarna som kallas ekonomijournalister i Sverige lurade på de svenska
småspararna, inklusive mig, den övervärderade Telia-aktien vid Televerkets
börsintroduktion. Ibland får jag känslan av att aktiebörser egentligen bara är
en mer raffinerad variant av de så kallade pyramidspelen där ett litet fåtal
tjänar pengar på de som kommer in för sent. Men bilden som målas
upp i spalterna är att det är ett casino där alla vinner.
Den ekonomiska krisen påverkar också den
amerikanska valrörelsen. Ekonomin anses inte vara John McCains starka sida och
häromdagen sa han att den amerikanska ekonomin var i bra skick. Det var ett
uttalande som var så out of touch med verkligheten att han 24 timmar senare tog
tillbaka det.
Bilden tog jag vid Wall Street i måndags där
några personer protesterade mot att regeringen hjälpte de fallna finansbolagen.

Leave a reply to Thomas Nilsson Cancel reply